Add parallel Print Page Options

Jobs slutliga försvarstal

27 Job fortsatte sitt försvarstal:

Jag svär vid den levande Guden, som har berövat mig min rätt, och inför den Allsmäktige Guden, som har bedrövat min själ,

att så länge jag lever och medan min ande från Gud ännu är i mig,

ska inte mina läppar tala något ont och min tunga inte ljuga.

Jag kommer aldrig att hålla med om att ni har rätt. Ända till min död ska jag hävda min oskuld.

Jag påstår fortfarande att jag är rättfärdig. Mitt samvete är rent, och det kommer aldrig att anklaga mig.

Den som säger något annat är min fiende och en ond människa.

Men vilket hopp har den gudlöse, när Gud berövar honom livet?

Kommer han att lyssna till hans klagan när problemen hopar sig?

10 Hans intresse för den Allsmäktige är ju bara tillfälligt.

11 Jag ska undervisa er om Guds kraft och inte tiga om något,

12 men egentligen behöver jag det inte, för ni har själva kunnat se vem han är. Ändå kommer ni till mig med era meningslösa påståenden.

13 Detta är det öde som väntar den ogudaktige från den Allsmäktiges hand:

14 Hur många barn han än får kommer de alla att dö genom svärd eller svält.

15 De som överlever sin far kommer att dö av sjukdomar och plågor utan att ens deras hustrur sörjer dem.

16 Om han än öser upp silver som vore det grus eller har kläder i överflöd,

17 kommer allt detta att tillfalla den rättfärdige, och den oskyldige kommer att få hand om hans silver.

18 Hans hus är skört som spindelväv och otätt som en lövhydda!

19 Han går till sängs rik men vaknar upp och finner att allt är borta.

20 Skräcken övermannar honom som en stormvind, och för honom bort i natten.

21 Tomheten tar över, och han finns inte mer.

22 Den kastar sig mot honom utan förbarmande, och han måste fly för dess kraft.

23 Man hånar honom med rop och visslingar.

Jobs slutliga försvarstal

27 Job fortsatte sitt tal:

Så sant som Gud lever,
    han som har berövat mig min rätt,
den Väldige, som har bedrövat min själ,
så länge jag har liv i mig,
    och medan min ande från Gud ännu är i mig,
ska mina läppar inte tala något ont
    och min tunga inte ljuga.
Jag kommer aldrig att hålla med om att ni har rätt.
    Ända till min död ska jag hävda min oskuld.
Jag håller fast vid min rättfärdighet,
    jag släpper den inte.
Mitt samvete ska inte anklaga mig för något så länge jag lever.

Må min fiende stå som ogudaktig
    och min motståndare som orättfärdig.
Men vilket hopp har den gudlöse,
    när hans liv skärs av,
när Gud berövar honom livet?
    Kommer Gud att lyssna till hans klagan
när nöden kommer över honom?
10     Finner han sin glädje i den Väldige?
Kan han ropa till Gud när som helst?

11 Jag ska undervisa er om Guds kraft
    och inte dölja den Väldiges vägar.
12 Ni har själva sett det.
    Varför då allt detta meningslösa prat?

13 Detta är det öde som väntar den ogudaktige,
    det arv våldsmannen får av den Väldige:
14 Hur många barn han än får kommer de alla att dö genom svärd,
    hans avkomlingar ska aldrig ha tillräckligt att äta.
15 De som överlever honom kommer att dö av pest,
    och inga änkor håller någon dödsklagan.
16 Om han än öser upp silver som vore det grus
    eller samlar kläder som lerhögar,
17 kommer allt detta att tillfalla den rättfärdige,
    och den oskyldige får ta hand om hans silver.
18 Hans hus är som en mals kokong,
    som en hydda byggd av en väktare.
19 Nu går han till sängs rik, men sedan inte mer.
    När han slår upp sina ögon igen är allt borta.
20 Fasor övermannar honom som en flod,
    och stormen rycker bort honom i natten.
21 Östanvinden för bort honom,
    sveper iväg honom från hans plats.
22 Den kastar sig mot honom utan förbarmande,
    och han måste fly för dess kraft.
23 Man klappar hånfullt i händerna
    och visslar åt honom från den plats där han bott.