Job 32
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Den unge Elihu tillrättavisar de äldre vännerna
32 De tre männen vägrade att vidare svara Job, därför att han fortsatte att hävda att han var oskyldig.
2 Elihu, Barakels son från Bus, av Rams släkt, blev också arg på Job därför att han menade sig ha rätt mot Gud.
3 Men han blev också arg på Jobs tre vänner, som han ansåg hade dömt Job utan vettiga skäl.
4 Elihu hade väntat på sin tur att tala, eftersom han var yngre än de andra.
5 Men när han såg att de inte hade något mer att komma med, reagerade han
6 och började tala:Jag är ung och ni är äldre än jag. Därför tvekade jag och vågade inte säga er vad jag tänkte,
7 för man säger ju att visheten kommer med åren.
8-9 Men det är inte bara ålder och erfarenhet som gör människor visa. Även anden i människan, den Allsmäktiges Ande, gör henne förståndig.
10 Lyssna därför till mig en stund och låt mig få framföra min åsikt.
11-12 Jag har väntat ända till nu och lyssnat mycket noga, men ni har inte på någon enda punkt lyckats övertyga Job om att han är en syndare eller kunnat bevisa att han är det.
13 Det räcker inte att påstå att 'endast Gud kan överbevisa syndaren om hans synd'.
14 Om det hade varit med mig Job diskuterat, hade jag inte svarat som ni!
15 Nu sitter ni där och har inget mer att komma med.
16 Ska då jag behöva fortsätta att vara tyst?
17 Nej, jag ska ge mitt svar jag också.
18 Jag har mycket att säga, och anden inom mig driver mig.
19 Jag är som en vinsäck på bristningsgränsen. Mina ord får mig nästan att sprängas.
20 Jag måste få tala, så låt mig därför ge mina svar.
21-22 Tro inte att jag kommer att vara rädd att såra någon! Inte heller kommer jag att försöka smickra någon. Jag ska vara uppriktig, för i annat fall kan Gud döda mig.
Job 32
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
En ung man förmanar Job
(32:1—37:24)
Den unge Elihu tillrättavisar de äldre vännerna
32 De tre männen slutade nu att svara Job, därför att han betraktade sig som rättfärdig. 2 Elihu, Barakels son från Bus, av Rams släkt, greps av vrede mot Job därför att han menade sig ha rätt mot Gud. 3 Men han blev också vred på Jobs tre vänner, som inte kunde svara något som visade Jobs skuld. 4 Elihu hade väntat på sin tur att tala till Job, eftersom de andra var äldre än han. 5 Men när han såg att de inte hade något mer att komma med, greps han av vrede.
6 Elihu från Bus, Barakels son, började tala:
Jag är ung, och ni är gamla.
Därför tvekade jag
och vågade inte säga er vad jag visste.
7 Jag tänkte: ”Låt åldern tala
och de många åren lära ut vishet.”
8 Men det är anden i människan,
den Väldiges andedräkt,
som gör henne förståndig.
9 Det är inte bara de i hög ålder som är visa,
inte bara gamla som vet vad som är rätt.
10 Därför säger jag: Lyssna till mig!
Också jag vill framföra vad jag vet.
11 Jag har väntat medan ni talat,
lyssnat på ert resonemang,
när ni letat efter ord.
12 Jag har lyssnat uppmärksamt på er,
men ingen av er har lyckats motbevisa Job,
ingen av er har kunnat bemöta hans argument.
13 Säg inte: ”Vi har funnit visheten:
Gud, inte en människa, kan besegra honom.”
14 Han riktade aldrig sina ord mot mig,
och jag tänker inte svara med era argument.
15 De är bestörta
och har inget mer att komma med,
de saknar ord.
16 Ska då jag behöva vänta
när de ingenting kan säga,
när de står där utan att kunna svara?
17 Nej, även jag vill säga mitt,
tala om vad jag vet.
18 Jag har mycket att säga,
och anden inom mig driver mig.
19 Mitt inre är som en vinsäck på bristningsgränsen,
som nya vinsäckar som håller på att sprängas.
20 Jag måste få tala för att få lättnad,
jag måste få öppna min mun och ge mina svar.
21 Jag ska inte vara partisk mot någon,
inte heller försöka smickra någon,
22 för smickra kan jag inte –
då skulle min Skapare rycka bort mig.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.