Add parallel Print Page Options

34 Elihu fortsatte:

Hör på mig, ni som är så visa,
    lyssna på vad jag säger, ni lärda!
Örat prövar orden och tungan maten.
    Låt oss därför urskilja det rätta,
tillsammans finna ut vad som är gott.

Job säger: ”Jag är oskyldig,
    men Gud vägrar mig rättvisa.
Jag har rätt men betraktas som lögnare,
    jag är oskyldig
men får av en pil ett oläkligt sår.”
    Var finns en människa som Job,
en som dricker hån som vore det vatten,
    som umgås med dem som gör orätt
och slår följe med de ogudaktiga?
    Han säger: ”Det är meningslöst för en människa
att försöka behaga Gud.”

10 Hör på mig nu, ni förståndets män!
    Fjärran från Gud är ondskans gärningar,
ogudaktiga handlingar från den Väldige.
11     Han vedergäller en människa för hennes gärningar
och ger henne vad hon förtjänar.
12     Det är otänkbart att Gud skulle göra något som är ont,
den Väldige förvränger inte rätten.
13     Vem utnämnde honom till jordens härskare,
vem satte honom över hela världen?
14     Om han ville dra tillbaka sin ande,
ta bort sin livsfläkt,
15     skulle hela mänskligheten förgås
och människan återvända till stoftet.

16 Lyssna nu om du har förstånd,
    hör på när jag talar!
17 Kan en som avskyr rättvisan härska?
    Tänker du döma den rättfärdige och mäktige,
18 den som säger till en kung: ”Du är värdelös”,
    och till stormän: ”Ni är ogudaktiga”,
19 den som inte är partisk till förmån för furstar,
    eller favoriserar rika framför fattiga?
Han har skapat dem allesammans.
20     De dör på ett ögonblick, mitt i natten,
folk bävar och förgås,
    de starka rycks bort
utan att någon mänsklig hand drabbat dem.

21 Han vakar över människans vägar,
    han ser varje steg hon tar.
22 I inget mörker, i ingen djup skugga
    kan de som gör orätt gömma sig.
23 Gud behöver inte granska en människa vidare
    för att ställa henne till svars.
24 Han krossar de mäktiga utan förhör
    och sätter andra i deras ställe.
25 Han känner till deras gärningar,
    och en natt förgör han dem
    så att de krossas.
26 Han bestraffar dem för deras ogudaktighet
    så att alla kan se det,
27 för de har vänt sig bort från honom
    och inte brytt sig om hans vägar.
28 Det fick de fattiga att ropa till honom,
    och han hör de nödställdas rop.
29 Men om han tiger, vem kan då döma honom?
    Om han döljer sitt ansikte,
vem kan då se honom?
    Där är både folk och enskilda individer lika.[a]
30 Han hindrar den ogudaktige från att regera
    och lägga ut snaror för folket.

31 Har någon sagt till sin Gud:
    ”Jag har syndat och ska inte göra det mer?
32 Lär mig det jag inte ser, och om jag har gjort fel
    så ska jag inte göra så igen.”
33 Ska Gud forma sin rättvisa efter din vilja,
    trots att du förkastar honom?
Du får avgöra, inte jag!
    Tala om vad du vet!

34 Förståndiga män säger,
    kloka män som hör mig:
35 Job talar utan kunskap,
    hans ord saknar insikt.
36 Måtte Job bli prövad till det yttersta
    för att han svarar som en som gör orätt!
37 Till sina synder lägger han nu också uppror:
    Föraktfullt klappar han i händerna åt oss
    och yttrar sig ännu mer emot Gud.

Footnotes

  1. 34:29 Innebörden i grundtexten är osäker, och delar av översättningen av verserna är högst osäkra, t.ex. sista satsen i v. 29.

34 Och Elihu tog till orda och sade:

Hören, I vise, mina ord; I förståndige, lyssnen till mig.

Örat skall ju pröva orden, och munnen smaken hos det man vill äta.

Må vi nu utvälja åt oss vad rätt är, samfällt söka förstå vad gott är.

Se, Job har sagt: »Jag är oskyldig. Gud har förhållit mig min rätt.

Fastän jag har rätt, måste jag stå såsom lögnare; dödsskjuten är jag, jag som intet har brutit.»

Var finnes en man som är såsom Job? Han läskar sig med bespottelse såsom med vatten,

han gör sig till ogärningsmäns stallbroder och sällar sig till ogudaktiga människor.

Ty han säger: »Det gagnar en man till intet, om han håller sig väl med Gud.»

10 Hören mig därför, I förståndige män: Bort det, att Gud skulle begå någon orätt, att den Allsmäktige skulle göra vad orättfärdigt är!

11 Nej, han vedergäller var människa efter hennes gärningar och lönar envar såsom hans vandel har förtjänat.

12 Ty Gud gör i sanning intet som är orätt, den Allsmäktige kan icke kränka rätten.

13 Vem har bjudit honom att vårda sig om jorden, och vem lade på honom bördan av hela jordens krets?

14 Om han ville tänka allenast på sig själv och åter draga till sig sin anda och livsfläkt,

15 då skulle på en gång allt kött förgås, och människorna skulle vända åter till stoft.

16 Men märk nu väl och hör härpå, lyssna till vad mina ord förkunna.

17 Skulle den förmå regera, som hatade vad rätt är? Eller fördömer du den som är den störste i rättfärdighet?

18 Får man då säga till en konung: »Du ogärningsman», eller till en furste: »Du ogudaktige»?

19 Gud har ju ej anseende till någon hövdings person, han aktar den rike ej för mer än den fattige, ty alla äro de hans händers verk.

20 I ett ögonblick omkomma de, mitt i natten: folkhopar gripas av bävan och förgås, de väldige ryckas bort, utan människohand.

21 Ty hans ögon vakta på var mans vägar, och alla deras steg, dem ser han.

22 Intet mörker finnes och ingen skugga så djup, att ogärningsmän kunna fördölja sig däri.

23 Ty länge behöver Gud ej vakta på en människa, innan hon måste stå till doms inför honom.

24 Han krossar de väldige utan rannsakning och låter så andra träda fram i deras ställe.

25 Ja, han märker väl vad de göra, han omstörtar dem om natten och låter dem förgås.

26 Såsom ogudaktiga tuktar han dem öppet, inför människors åsyn,

27 eftersom de veko av ifrån honom och ej aktade på alla hans vägar.

28 De bragte så den armes rop inför honom, och rop av betryckta fick han höra.

29 Vem vågar då fördöma, om han stillar larmet? Ja, vem vill väl skåda honom, om han döljer sitt ansikte, för ett folk eller för en enskild man,

30 när han vill rycka makten ifrån gudlösa människor och hindra dem att bliva snaror för folket?

31 Kan man väl säga till Gud: »Jag måste lida, jag som ändå intet har förbrutit.

32 Visa mig du vad som går över mitt förstånd; om jag har gjort något orätt, vill jag då ej göra så mer.»

33 Skall då han, för ditt klanders skull, giva vedergällning såsom du vill? Du själv, och icke jag, må döma därom; ja, tala du ut vad du menar.

34 Men kloka män skola säga så till mig, visa män, när de få höra mig:

35 »Job talar utan någon insikt, hans ord äro utan förstånd.»

36 Så må nu Job utstå prövningar allt framgent, då han vill försvara sig på ogärningsmäns sätt.

37 Till sin synd lägger han ju uppenbar ondska, oss till hån slår han ihop sina händer och talar stora ord mot Gud.