Fortsättning av Elifas första tal

Ropa du bara! Finns någon som svarar dig?
Till vem av de heliga kan du vända dig?
Dåren dödas av sin ilska,
    den oförståndige av sin förbittring.
Jag såg dåren som var fast rotad,
    men strax förbannade jag hans boning.
Hans barn är fjärran från frälsning,
de trampas ner i porten, det finns ingen som räddar.
Den hungrige slukar hans skörd,
    den rövas bort till och med bland törnen.
De törstiga flämtar efter[a] deras rikedom.
Ty inte ur stoftet kommer nöden,
    inte ur marken skjuter olyckan upp.
Men människan föds till lidande,
    liksom eldgnistor flyger mot höjden.

Men jag skulle söka Gud
    och inför Gud lägga fram min sak.
Han gör stora och outgrundliga ting,
under som inte kan räknas.
10 Han ger jorden regn
    och sänder vatten över markerna.
11 Han upphöjer de ringa
    och hjälper de sörjande.
12 Han gör de listigas anslag om intet,
så att deras händer ej får framgång.
13 Han fångar de visa i deras slughet
och låter de svekfulla förhasta sig vid sina rådslag.
14 Om dagen kommer mörker över dem,
de famlar mitt på dagen som vore det natt.
15 Han räddar från svärdet i deras mun,
den fattige från den mäktiges hand.
16 Den nödställde får åter ett hopp,
    orättfärdigheten måste stänga sin mun.

17 Se, salig är den människa som Gud agar,
förkasta inte den Allsmäktiges tuktan.
18 Ty han sargar och han förbinder,
    han slår och hans händer helar.
19 Sex gånger räddar han dig ur nöden,
och den sjunde gången skall det onda inte drabba dig.
20 I hungerstid befriar han dig från döden
och i krig undan svärdets våld.
21 När tungor svänger gisslet göms du undan,
du behöver inte frukta när ödeläggelse kommer.
22 Åt förödelse och svält kan du le,
    för vilddjur behöver du ej vara rädd.
23 Ty med markens stenar står du i förbund,
markens vilddjur har ingått fred med dig.
24 Du skall veta att ditt tält står tryggt,
när du synar din boning skall inget saknas.
25 Du skall veta att din ätt förökas,
    att dina efterkommande blir som gräset på marken.
26 I graven kommer du, när du nått full mognad,
som när sädesskylen bärgas i rätt tid.
27 Se, detta har vi utforskat, så är det.
Hör detta och tänk på det noga.

Footnotes

  1. Job 5:5 De törstiga flämtar efter Annan översättning: "Snaran snappar efter".

Elifas vill att Job ska bekänna

Ropa om du vill, men vem ska svara dig?
    Vem av de heliga kan du vända dig till?
Förbittring tar kål på den dumme,
    och avund dödar den oförståndige.
Jag har sett den dumme ha framgång,
    och snart förbannade jag hans hus.
Hans barn är fjärran från frälsning,
    de krossas vid porten[a] och ingen försvarar dem.
Hans skördar äts upp av den hungrige,
    som tar dem även bland törnen.[b]
Den törstige flämtar efter deras rikedom.
    Olycka växer inte ur jorden,
ofärd skjuter inte upp ur marken.
    Ändå föds människan till elände,
lika säkert som eldslågorna flammar mot höjden.[c]

Om det gällde mig själv, skulle jag vädja till Gud
    och lägga fram min sak för honom.
Han gör under, större än någon kan fatta
    och fler än någon kan räkna.
10 Han sänder regnet över jorden
    och vattnar åkrarna.
11 Han upphöjer de ringa
    och för de sörjande till frälsning.
12 Han hindrar de listiga att genomföra sina planer,
    så att deras händer inte får framgång.
13 Han fångar de kloka i deras slughet,
    han gör de svekfullas planer om intet.
14 Mörker kommer över dem mitt på ljusa dagen,
    mitt på dagen famlar de som om det var natt.
15 Han räddar från svärdet i deras mun,
    den fattige från den mäktiges hand.
16 Så får till slut den fattige hopp,
    och orättfärdigheten måste tystna.

17 Välsignad är den människa som Gud tuktar.
    Förakta inte den Väldiges tillrättavisning!
18 Han sårar, men förbinder också;
    han slår, men hans händer botar igen.
19 Han räddar dig ur sex olyckor,
    ja, sju slipper du.
20 Han räddar dig från döden i hungersnöden
    och undan svärdet i krigstid.
21 Du kommer att vara skyddad från förtalets slag
    och inte behöva oroa dig för förödelsen.
22 Du kommer att le åt förödelse och hungersnöd,
    och du behöver inte frukta för jordens vilda djur.
23 Du står i förbund med markens stenar.
    Markens vilddjur lever i fred med dig.
24 Du ska veta att ditt tält står tryggt
    och när du granskar din egendom saknas ingenting.
25 Dina söner kommer att bli många,
    dina ättlingar som gräset på marken.
26 Du ska komma till graven i mogen ålder[d],
    liksom kärven som skördas när tiden är inne.

27 Detta har vi utforskat och funnit att det är så det är.
    Lyssna, och ta det till dig!

Footnotes

  1. 5:4 Porten (stadsporten) var en rättsplats och en plats för offentliga handlingar.
  2. 5:5 Grundtextens innebörd är osäker.
  3. 5:7 Grundtextens innebörd är osäker.
  4. 5:26 Grundtextens innebörd är osäker.