Jobs svar på Elifas första tal

Då tog Job till orda och sade:

O, att min sorg kunde vägas
    och min olycka läggas i samma vågskål!
Den är nu tyngre än havets sand,
    därför kan jag inte styra mina ord.
Ty den Allsmäktiges pilar har träffat mig,
min ande dricker deras gift.
    Fasor från Gud går i stridsställning mot mig.
Skriar vildåsnan över sitt gräs,
    råmar oxen över sitt foder?
Kan det smaklösa förtäras utan salt,
    och är det någon smak i äggets vita?
Jag vägrar att röra detta,
    det är för mig kväljande mat.

O, att min begäran blev hörd
    och att Gud uppfyllde min längtan,
att Gud ville krossa mig,
    räcka ut sin hand och skära av mitt liv!
10 Då skulle ännu finnas tröst för mig,
jag skulle jubla, fastän plågad utan förskoning.
Jag har ej förnekat den Heliges ord.

11 Vilken är då min kraft,
    att jag skulle hoppas?
Vilket är mitt slut,
    att jag skulle vara tålig?
12 Är min kraft som stenens,
    min kropp av koppar?
13 Nej, hjälpen kommer inte från mig,
varje utväg har stängts för mig.

14 Den förtvivlade borde röna godhet från sin vän,
men man fruktar ej längre den Allsmäktige.
15 Mina bröder är trolösa som bäckar,
lika bäckarnas rännilar som snart sinar ut,
16 som är mörka av is,
    när snön har fallit och gömt sig i dem.
17 När hettan kommer försvinner de,
    i värmen torkar de bort från sin plats.
18 De ändrar kurs från sitt lopp,
    rinner ut i intet och försvinner.
19 Karavaner från Tema spanade efter dem,
resande från Saba satte sitt hopp till dem.
20 De blev svikna i sin förhoppning,
    när de kom fram blev de bestörta.
21 Så har ni nu blivit till ingenting,
    ni ser det förskräckliga och känner fruktan.
22 Har jag sagt: "Ge mig en gåva, betala en del av er förmögenhet till mig,
23 rädda mig från fiendens hand,
    friköp mig från utpressarna?"

24 Undervisa mig, och jag skall tiga,
    lär mig förstå var jag gått vilse.
25 Hur inträngande är inte uppriktiga ord,
men tillrättavisning från er, vad gagnar den?
26 Tänker ni märka ord
    och betrakta en förtvivlad mans ord som luft?
27 Skulle ni också kasta lott om en faderlös och köpslå om er vän?

28 Men se nu på mig!
    Jag skall inte ljuga er rakt i ansiktet.
29 Vänd om, må ingen orätt ske,
    vänd om, min sak är rättfärdig!
30 Bor orätt på min tunga,
    skulle min mun ej förstå ondska?

Job svarar Elifas

Då svarade Job:

O, att min sorg kunde vägas,
    min bedrövelse läggas i vågskålen!
Den är tyngre än havets sand,
    och det är därför jag talar så hätskt.
För den Väldige har träffat mig med sina pilar.
    Min ande dricker deras gift.
    Förskräckelse från Gud rycker fram mot mig.
Inte skriker den vildåsna som har gräs att äta
    eller råmar den oxe som har tillräckligt med foder.
Inte äter man smaklös mat utan salt,
    eller finns det någon smak i en äggvita?
Jag vill inte röra vid det,
    det gör mig sjuk.[a]

O, att min bön blev hörd,
    att Gud ville uppfylla mitt hopp,
att Gud ville krossa mig,
    lyfta sin hand och skära av mig!
10 Det ger mig ändå tröst i min olidliga plåga
    att jag inte har förnekat den Heliges ord.[b]

11 Vad är det för kraft jag fortfarande har,
    vilket hopp att hålla fast vid?
Vad har jag för slut,
    så att jag kan hålla ut?
12 Har jag en stens styrka?
    Är min kropp av koppar?
13 Finns det någon hjälp för mig,
    nu när framgången har lämnat mig?

14 Den förtvivlade borde bemötas med godhet av sina vänner,
    annars fruktar de inte den Väldige.[c]
15 Mina bröder är lika opålitliga som en bäck,
    som en sinande bäckfåra.
16 De är mörka av smältande is
    och försvinnande snö,
17 de försvinner när torrtiden kommer,
    de torkar ut i hettan.
18 Karavanerna viker av från sin väg,
    och när de bara träffar på öken går de under.
19 Karavaner från Tema letar efter dem,
    köpmän från Saba hoppas på dem.
20 De blir besvikna i sin förhoppning,
    de kommer fram,
bara för att bli bestörta.
21     Så har ni blivit till ingenting,
ni ser någonting skrämmande
    och blir rädda.
22 Har jag någonsin bett er om någonting?
    Har jag bett er köpa mig fri med era rikedomar?
23 Har jag någonsin bett er befria mig från fiendens hand,
    friköpa mig från våldsmännen?

24 Undervisa mig, sedan ska jag vara tyst.
    Tala om för mig vad jag har gjort för fel!
25 Det är smärtsamt att höra sanningen,
    men vad bevisar era argument?[d]
26 Tänker ni rätta till vad jag har sagt,
    betrakta den desperates ord som vind?
27 Det vore som att kasta lott om ett föräldralöst barn
    eller som att sälja en vän.

28 Titta på mig!
    Skulle jag kunna ljuga dig rakt i ansiktet?
29 Vänd om! Tillåt ingen orättvisa!
    Vänd om! Min integritet består.
30 Finns det någon ondska på mina läppar?
    Skulle min mun inte känna igen det fördärvliga?

Footnotes

  1. 6:7 Grundtextens innebörd är osäker.
  2. 6:10 Grundtextens innebörd är osäker.
  3. 6:14 Grundtextens innebörd är osäker.
  4. 6:25 Grundtextens innebörd är osäker.