¹² Så är det med de gudlösa,
    ostörda ökar de alltid sin rikedom.

¹³ Förgäves har jag hållit mitt hjärta rent
    och tvättat mina händer i oskuld.
¹⁴ Jag har plågats dagen lång,
    bestraffats var morgon.

¹⁵ Om jag hade sagt: ”Så vill jag tala”,
    skulle jag ha varit en förrädare mot dina barns generation.
¹⁶ När jag försökte förstå detta
    var det alltför mödosamt för mig,
¹⁷ tills jag kom in i Guds helgedom
    och insåg hur det går med dessa till slut.

¹⁸ Du låter dem vandra på en hal väg,
    störtar dem i fördärvet
¹⁹ och plötsligt går de under.
    De tar en ände med förskräckelse.
²⁰ Det blir som när man vaknar ur en dröm:
    Du, Herre, reser dig
    och föraktar dem som om de vore fantasier.^[a]

²¹ När mitt hjärta var bittert
    och det sved inom mig,
²² då var jag oförnuftig och ovetande,
    som ett djur inför dig.

²³ Ändå är jag alltid hos dig,
    och du håller min högra hand.
²⁴ Du leder mig efter ditt råd,
    och sedan för du mig till härligheten^[b].
²⁵ Vem har jag i himlen utom dig?
    Och när jag har dig,
    önskar jag ingenting på jorden.
²⁶ Min kropp och min själ kan tyna bort,
    men Gud är min inre klippa och min del för evigt.

²⁷ Men de som är långt borta från dig kommer att förgås.
    Du förgör dem som inte är trogna mot dig.
²⁸ Men det är gott för mig att vara nära Gud.
    Jag har gjort Herren Gud till min tillflykt,
    och jag vill berätta om alla dina gärningar.

”Jag går samma öde till mötes som dåren.
    Vad har jag då för nytta av all min vishet?”
Vidare sa jag för mig själv:
    ”Även detta är meningslöst.”
¹⁶ Varken den vise eller dåren kommer att bli ihågkomna för evigt,
    snart är båda bortglömda.
Både den vise och dåren dör.