¹⁸ Varför lät du mig då komma ut ur moderlivet?
    Varför fick jag inte dö innan någon såg mig?
¹⁹ Då hade jag varit som om jag aldrig hade funnits,
    jag skulle ha burits direkt från moderlivet till graven.
²⁰ Mina dagar är ju korta.
    Låt mig få vara i fred,
så att jag kan få ett kort ögonblick av glädje,
²¹     innan jag går till landet utan återvändo,
till det djupaste mörkrets land,
²²     till ett land av mörkaste natt, djupaste skugga och förvirring,
där ljuset är likt mörker.