Add parallel Print Page Options

Jag har blivit till åtlöje för mina vänner,
    jag som bad Gud om hjälp och som Gud svarade,
jag, en rättfärdig och fläckfri man,
    har gjorts till åtlöje.

Read full chapter

Deras söner hånar mig nu,
    jag blir en visa, ett ordspråk för dem.
10 De föraktar mig
    och vill inte komma i närheten av mig,
och de drar sig inte för att spotta mig i ansiktet.
11     Nu när Gud har lossat strängen på min pilbåge och slagit mig,
tar de avstånd från all hänsyn till mig.
12     Från höger attackeras jag av slöddret,
de lägger fällor för mig,
    de banar väg för mitt fördärv.
13 De river upp min väg
    och vill få mig ruinerad,
utan hjälp från andra.
14     De kommer som genom en bred bräsch,
de väller fram mellan ruinerna.[a]
15     Fasor väller över mig,
min ära rycks bort som med en vind,
    min räddning försvinner som ett moln.

16 Mitt innersta töms i mig,
    lidandets dagar griper tag i mig.
17 Om natten genomborras mina ben,
    den gnagande smärtan finner ingen vila.
18 Kraftfullt griper han tag i min klädnad,
    håller fast mig i kragen,[b]
19 kastar ner mig i smutsen,
    och jag blir som stoft och aska.

20 Jag ropar till dig, men du svarar mig inte.
    Jag står upp, men du bara ser på mig[c].
21 Du vänder dig grymt mot mig
    och ansätter mig med stor makt.
22 Du kastar iväg mig i vinden och låter mig rida på den,
    du upplöser mig i stormen.
23 Jag vet att du vill föra mig till döden,
    till den plats där allt levande samlas.

24 Man lyfter inte handen mot en hjälplös
    som ropar på hjälp i sin nöd.
25 Grät jag inte över dem som hade problem,
    var jag inte bekymrad för de fattiga?
26 Jag hoppades på det goda,
    men det onda kom.
Jag väntade på ljus,
    men mörkret kom.
27 Oron kokar i mitt inre, jag finner ingen ro,
    lidandets dagar möter mig.
28 Jag är mörk,
    men inte av solens strålar.[d]
Jag reser mig upp i folksamlingen
    och ropar på hjälp.
29 Jag har blivit schakalers bror
    och berguvars vän.
30 Min hy är svart och flagnar av,
    min kropp hettar av feber.
31 Mitt harpospel är klagan
    och mitt flöjtspel gråt.

Read full chapter

Footnotes

  1. 30:14 Grundtextens innebörd är osäker.
  2. 30:18 Grundtextens innebörd är osäker. Det troligaste är att ”han” syftar på Gud (se v. 20f.) men kan också översättas det och syftar då på någonting annat, t.ex. erfarenheter som beskrivs i föregående verser.
  3. 30:20 Enligt bl.a. en hebreisk handskrift och Vulgata: men du ser mig inte.
  4. 30:28 Tanken kan också vara: Jag går sörjande, utan något solsken.

15 Du har gjort oss till en visa bland folken,
    något man skakar huvudet åt.

Read full chapter

12 När jag klär mig i sorgkläder
    blir jag en visa för dem.

Read full chapter

14 Jag har blivit till åtlöje för hela mitt folk,
    en visa har jag blivit för dem.

Read full chapter