Job 15

Svenska Folkbibeln 2015

^2 (A) Ska en vis man tala så i vädret
    och fylla sitt bröst
        med östanvind?
³ Ska han försvara sin sak
        med värdelöst tal,
    med ord till ingen nytta?
⁴ Ja, du gör gudsfruktan om intet
    och hindrar andakt inför Gud,
⁵ för din synd lägger orden i din mun
    och du väljer listigt tal.
^6 (B) Din egen mun dömer dig, inte jag,
    dina egna läppar vittnar emot dig.

^7 (C) Var du den första människa
        som föddes?
    Blev du till innan höjderna fanns?
^8 (D) Var du åhörare i Guds hemliga råd?
    Har du tagit visheten
        för dig själv?
^9 (E) Vad vet du som vi inte vet?
    Vad förstår du som vi inte förstår?
^10 (F) Här hos oss finns
        både gråhårsman och åldring,
    mycket äldre än din far.
¹¹ Är inte Guds tröst nog för dig,
    de milda ord som talas till dig?
¹² Varför leds du bort av ditt hjärta
    och varför gnistrar dina ögon?
¹³ Du vänder din ande mot Gud
    och öser ut ord ur din mun.

^14 (G) Vad är en människa,
        att hon skulle vara ren,
    att en av kvinna född
        skulle vara rättfärdig?
^15 (H) Gud kan inte lita på sina heliga,
    inför hans ögon
        är inte himlarna rena,
¹⁶ hur mycket mindre då den
        som är avskyvärd och fördärvad,
    en människa
        som dricker orättfärdighet
            som vatten!

¹⁷ Lyssna, jag vill säga dig något,
    det som jag sett vill jag berätta,
¹⁸ vad visa män fört vidare
    från sina fäder och inte förtigit,
¹⁹ från dem som ensamma fick landet
    utan att någon främling
        trängde in bland dem:
^20 (I) Den gudlöse plågas av ångest
        i alla sina dagar,
    den våldsammes år är räknade.
^21 (J) Skräckröster ljuder i hans öron.
    I hans trygghet kommer förhärjaren
        över honom.
²² Han har inget hopp om räddning
        ur mörkret,
    svärdet är bestämt för honom.
^23 (K) Han irrar efter bröd
        och undrar var det finns.
    Han vet att mörkrets dag är nära.
²⁴ Ångest och nöd skrämmer honom,
    de slår ner honom
        som en kung rustad till strid,
²⁵ för han har lyft sin hand mot Gud
    och förhäver sig
        mot den Allsmäktige.
²⁶ Med styv nacke
        stormar han mot honom,
    väl skyddad bakom sina sköldar.
^27 (L) Han har täckt sitt ansikte med fetma
    och hans midja sväller av fett.
²⁸ Han bosätter sig i ödelagda städer,
    i hus där man inte kan bo,
        som är bestämda till ruiner.
²⁹ Han blir inte rik,
        hans välstånd ska inte bestå,
    hans skördar ska inte luta tungt
        mot marken.
^30 (M) Han kan inte fly undan mörkret,
    hans knoppar ska förtorka
        av hetta,
    han ska förgås
        genom Guds^[a] muns ande.
³¹ Han ska inte lita till tomhet,
        då bedrar han sig,
    för tomhet blir hans lön.
^32 (N) I förtid ska hans mått bli fyllt,
    och hans krona
        ska inte grönska mer.
³³ Han ska tappa sina omogna druvor
        som en vinstock,
    fälla sina blommor som ett olivträd,
³⁴ för den gudlöses hus
        blir ofruktsamt
    och eld förtär de hus där mutor tas.
^35 (O) De går havande med elände
        och föder fördärv,
    deras moderliv alstrar förvillelse.