Jobs sluttal (Kap 27-31)

27 Job fortsatte sin framställning. Han sade:

(A) Så sant Gud lever,
    han som undanhållit mig min rätt,
        den Allsmäktige
            som har förbittrat min själ:
Så länge min ande är i mig
    och Guds livsande i min näsa,
ska mina läppar inte tala orätt
    eller min tunga tala svek.
Aldrig ger jag er rätt,
    till min död vidhåller jag
        min oskuld.
(B) Jag håller fast vid min rättfärdighet
        och släpper den inte.
    Mitt hjärta förebrår mig inte
        för någon av mina dagar.

Låt min fiende stå som den skyldige,
    min motståndare som orättfärdig.
(C) För vad har den gudlöse för hopp
    när livet skärs av,
        när Gud tar hans själ?
(D) Kommer Gud att höra hans rop
    när nöden drabbar honom?
10 Kan han glädja sig
        över den Allsmäktige?
    Kan han ständigt åkalla Gud?

11 Jag vill lära er om Guds hand,
    den Allsmäktiges tankar
        vill jag inte dölja.
12 Ni har ju själva alla sett det,
    varför kommer ni då
        med tomt prat?

13 Detta är den gudlöses lott hos Gud,
    det arv som våldsverkaren
        får av den Allsmäktige:
14 (E) Får han många barn
        ska de falla för svärd,
    hans avkomlingar får inte
        mätta sig med bröd.
15 De som undkommer
        läggs i graven av pest
    och deras änkor gråter inte
        över dem.
16 Även om han samlar silver som stoft
    och lägger kläder på hög
        som lera,
17 (F) så får de rättfärdiga klä sig
        i det han har samlat,
    och silvret får de oskyldiga dela.
18 Han bygger sitt hus som en mal,
    likt en hydda[a] som väktaren
        gör åt sig.
19 Rik går han till sängs,
        och sedan aldrig mer –
    när han öppnar sina ögon
        är allt borta.
20 Fasorna griper honom
        som vattenmassor,
    stormen rycker bort honom i natten.
21 Östanvinden lyfter honom
        och han är borta,
    den sveper i väg honom
        från hans plats.
22 Den vräker sig mot honom
        utan förskoning,
    han försöker fly för dess kraft.
23 (G) Den klappar sina händer[b] mot honom
    och visslar åt honom
        från hans plats.

Footnotes

  1. 27:18 hydda   Tillfälligt skydd vid åkrarna under skördetiden för den som vaktade sin skörd mot tjuvar.
  2. 27:23 klappar sina händer   Kan syfta på en hånfull gest (jfr 34:37, Hes 25:6).