Job 29

Svenska Folkbibeln 2015

² O, att jag var som i gångna månader,
    som i dagarna då Gud vakade
        över mig,
³ då hans lykta sken över mitt huvud
    och jag gick i hans ljus
        genom mörkret,
⁴ då jag var i min krafts dagar,
    då Guds godhet vilade
        över mitt hus,
⁵ då den Allsmäktige
        ännu var med mig
    och mina barn fanns
        runt omkring mig,
⁶ då mina fötter badade i gräddmjölk
    och det rann bäckar av olja
        ur klippan för mig.

⁷ När jag gick till porten^[a] i staden
    och intog min plats på torget,
⁸ då drog sig de unga undan
        när de såg mig,
    och de gamla reste sig och stod.
⁹ Stormännen höll tillbaka sina ord
    och lade handen på munnen.
¹⁰ Furstarnas röst tystnade,
    tungan fastnade vid deras gom.
¹¹ Varje öra som hörde mig prisade mig,
    varje öga som såg mig
        lovordade mig,
^12 (A) för jag räddade den fattige
        som ropade
    och den faderlöse
        som ingen hjälpare hade.
¹³ Den döende välsignade mig,
    änkans hjärta fick jag att jubla.
^14 (B) Jag klädde mig i rättfärdighet
        och den var min klädnad,
    rättvisan var min mantel
        och huvudbonad.
^15 (C) Jag var ögon åt den blinde
    och fötter åt den halte.
^16 (D) Jag var en far för de fattiga
    och redde ut den okändes sak.
^17 (E) Jag krossade
        den orättfärdiges käkar
    och ryckte rovet från hans tänder.

¹⁸ Jag tänkte då:
    ”I mitt eget bo ska jag dö,
        mina dagar blir många
            som sanden.
¹⁹ Min rot sträcker sig till vattnet,
    nattens dagg vilar i mina grenar.
²⁰ Min ära är ständigt ny,
    och min båge förnyas^[b] i min hand.”

²¹ De lyssnade på mig och väntade,
    de var tysta inför mitt råd.
²² Efter mig talade ingen,
    och mina ord vederkvickte dem.
²³ De väntade på mig som på regn,
    de öppnade sin mun
        som efter vårregn.
²⁴ Jag log mot dem när de misströstade,
    och de tog emot mitt ansiktes ljus.
²⁵ Jag valde väg åt dem
        och satt som hövding,
    jag tronade som en kung
        bland sina män,
    som en som tröstar de sörjande.