Add parallel Print Page Options

Samtal med tre vänner

(3:1—27:23)

Job förbannar att han blivit född

Till sist öppnade Job munnen och förbannade den dag då han föddes.

Han sa:

Må den dag då jag föddes bli utplånad,
    och den natt då det sades: ”Ett gossebarn är fött!”
Må den dagen vändas i mörker!
    Må Gud i höjden inte bry sig om den,
och låt inget ljus lysa över den.
    Låt mörkret och den djupa skuggan göra anspråk på den
och svarta moln skugga den!
    Må den natten fångas av dunklet,
strykas bland årets dagar
    och aldrig mer träda in i någon månad.
Må den natten vara ofruktsam,
    och låt inget glädjerop höras i den.
Må den dagen förbannas av dagens besvärjare,
    av dem som kan mana fram Leviatan.
Må dess morgonstjärnor förmörkas,
    låt den vänta på ljuset
och aldrig få se gryningens första strålar,
10     för att den inte tillslöt dörrarna till min mors livmoder,
för att den inte lät ofärd[a] döljas för min syn.

11 Varför fick jag inte dö när jag föddes,
    förgås när jag kom ut ur min mors liv?
12 Varför fanns det en famn beredd att ta emot mig
    och bröst för att amma mig?
13 Då skulle jag ha legat tyst nu,
    sovit och varit stilla,
14 tillsammans med kungar och världens rådsherrar,
    som byggde åt sig hus som nu ligger i ruiner,
15 med furstar som ägde guld,
    och fyllde sina hus med silver.
16 Varför grävdes jag inte ner som ett dödfött foster,
    som barn som aldrig såg ljuset?
17 Där rasar de onda inte mer,
    och där får de uttröttade vila.
18 Där har fångarna funnit ro,
    de hör inte längre slavdrivarens rop.
19 Små och stora är lika där,
    och slaven blir fri från sin herre.

20 Varför ska ljus ges åt dem som är olyckliga
    och liv åt dem som är bittra i sitt innersta,
21 åt dem som längtar efter den död som aldrig kommer,
    eller åt dem som söker efter den som efter en gömd skatt,
22 som gläds och jublar och fröjdar sig
    när de når graven?
23 Varför ges liv åt någon,
    vars väg är dold,
instängd av Gud?
24     Jag kan inte äta för allt mitt suckande,
min klagan strömmar fram som vatten.
25     Det som jag varit rädd för, har hänt mig.
26 Jag har ingen frid, ingen stillhet och ingen vila,
    bara bekymmer.

Read full chapter

Footnotes

  1. 3:10 Det hebreiska ordet förekommer ett flertal gånger i Jobs bok och kan översättas på flera sätt, t.ex. plåga, ofärd, möda, elände. Ordet betecknar stora svårigheter och mycket lidande.

11 Varför fick jag inte dö när jag föddes,
    förgås när jag kom ut ur min mors liv?

Read full chapter

18 Varför lät du mig då komma ut ur moderlivet?
    Varför fick jag inte dö innan någon såg mig?

Read full chapter

Mordplaner mot Jeremia

18 Herren lät mig veta deras planer, så att jag förstod. Du visade mig deras intriger. 19 Jag var som ett oskyldigt lamm på väg till slakt. Jag visste inte att de tänkte ut onda planer mot mig:

”Låt oss fördärva trädet med dess frukt,
    utplåna honom ur de levandes land,
    så att ingen längre kommer ihåg hans namn.”
20 Men du, härskarornas Herre, som dömer rättfärdigt,
    du som prövar sinnen och hjärtan,
låt mig få se din hämnd på dem,
    ty för dig har jag lagt fram min sak.

21 Herren säger därför om de män i Anatot som står efter ditt liv och säger att du inte ska profetera i Herrens namn, för annars ska de döda dig, 22 om dem säger härskarornas Herre så: ”Se, jag ska straffa dem! Deras unga män ska dö genom svärd, och deras söner och döttrar ska svälta ihjäl. 23 Inte en enda av dem ska bli kvar, för jag ska låta olycka komma över männen i Anatot när tiden för deras straff är inne.”

Read full chapter

20 När prästen Pashchur, Immers son, som var föreståndare i Herrens hus, hörde Jeremia profetera detta, lät han prygla profeten Jeremia och satte honom sedan i stocken vid Övre Benjaminsporten till Herrens hus. När Pashchur följande dag släppte loss Jeremia ur stocken, sa Jeremia till honom: ”Herren kallar dig inte Pashchur utan Magor Missaviv[a]. För så säger Herren: ’Jag ska göra dig till skräck för dig själv och för alla dina vänner. Du kommer att få se dem falla för sina fienders svärd. Jag ska överlämna hela Juda till kungen av Babylonien, och han ska föra dem bort till Babylonien och döda dem med svärd. Denna stads alla rikedomar, all egendom och alla dyrbarheter och Judas kungars alla skatter ska jag ge i deras fienders hand. De ska ta det som byte och föra bort det till Babylon. Och själv ska du, Pashchur, och alla som bor i ditt hus hamna i fångenskap. Du ska komma till Babylon, och där ska du dö och begravas, du och alla dina vänner som du har profeterat lögn för.’ ”

Jeremias klagan

Herre, du lurade mig,
    och jag lät mig luras.
Du var för stark för mig,
    du besegrade mig.
Jag har blivit till ständigt åtlöje,
    alla hånar mig.
För varje gång jag ska säga något måste jag ropa
    och skrika om våld och förstörelse.
Herrens ord har gjort att jag
    ständigt utsatts för spe och hån.
Men när jag tänker:
    ”Jag ska inte tänka på honom
och inte mer tala i hans namn,”
    då blir det som om det brann en eld inom mig,
instängd i mitt innersta.
    Jag försöker stå emot,
men jag kan inte.
10     Jag hör många viska:
”Skräck från alla håll, ange honom!
    Vi ska ange honom.”
Alla som stått mig nära
    väntar på att jag ska falla.
”Kanske kommer han att låta sig luras,
    så att vi får övertaget
och kan få vår hämnd på honom.”

11 Men Herren står vid min sida
    som en stark stridsman.
Därför ska mina förföljare komma på fall.
    De kan inte besegra mig.
De kommer att skämmas
    och bli utan framgång,
förödmjukade för all framtid
    så att det aldrig ska glömmas.
12 Härskarornas Herre, du som prövar den rättfärdige,
    du som ser hjärta och sinne,
låt mig få se dig ta hämnd på dem!
    Jag har överlämnat min sak åt dig.

13 Sjung till Herrens ära,
    prisa Herren!
Han räddar den fattige
    ur de ondas hand.

14 Förbannad den dag då jag föddes!
    Låt inte den dag bli välsignad då min mor födde mig!
15 Förbannad den man
    som meddelade min far nyheten
att han fått en son,
    och gjorde honom så glad.
16 Låt det gå den mannen på samma sätt
    som det gick de städer
som Herren ödelade utan förbarmande.
    Låt honom få höra klagan på morgonen
och stridsrop vid middagstid,
17     därför att han inte dödade mig i moderlivet,
så att min mor hade fått bli min grav
    och hennes livmoder havande för alltid.
18 Varför blev jag någonsin född,
    för att se elände och sorg
och sluta mina dagar i skam?

Read full chapter

Footnotes

  1. 20:3 Namnet betyder skräck från alla håll.

14 Förbannad den dag då jag föddes!
    Låt inte den dag bli välsignad då min mor födde mig!

Read full chapter

Prästerna, profeterna och allt folket hörde Jeremia tala allt detta i Herrens hus. När Jeremia hade avslutat sitt tal och sagt allt Herren hade befallt honom att säga till folket, grep prästerna, profeterna och allt folket honom och sa: ”Du ska dö! Hur kan du profetera i Herrens namn att det ska gå för detta hus som det gick för Shilo och att denna stad ska bli ödelagd, så att ingen kan bo här?” Allt folket samlades kring Jeremia i Herrens hus.

10 När furstarna i Juda hörde vad som pågick, gick de från kungapalatset bort till Herrens hus och tog plats vid Herrens nya port. 11 Prästerna och profeterna sa då till furstarna och till allt folket: ”Denne man ska dömas till döden! Ni har ju med era egna öron hört honom profetera mot den här staden.”

12 Jeremia svarade då alla furstarna och allt folket: ”Det var Herren som sände mig för att profetera mot detta tempel och mot den här staden allt det ni har hört. 13 Ändra nu era levnadssätt och gärningar och lyssna till Herren, er Gud, så ska Herren ångra det onda som han uttalat mot er. 14 Vad mig beträffar så är jag i ert våld. Gör med mig vad ni anser vara gott och rätt. 15 Men det ska ni veta att om ni dödar mig drar ni oskyldigt blod över er, över denna stad och dem som bor här. För Herren har faktiskt sänt mig till er för att tala allt detta.”

16 Då sa furstarna och allt folket till prästerna och profeterna: ”Denne man förtjänar inte att dömas till döden, för han har talat till oss i Herrens, vår Guds, namn.”

17 Då trädde några av landets äldste fram och talade till hela det församlade folket:

18 ”Mika från Moreshet profeterade medan Hiskia var kung i Juda och sa då till folket: ’Så säger härskarornas Herre:

Sion ska plöjas upp som en åker,
    Jerusalem förvandlas till en stenhög
och tempelberget till en skogbevuxen höjd.’

19 Men dödade kung Hiskia av Juda och Judas folk honom? Fruktade inte och vädjade inte Hiskia till Herren, så att Herren ångrade sig och inte gjorde det onda han hade uttalat mot dem? Och nu håller vi själva på med att dra något mycket ont över oss!”

Profeten Uria

20 Där fanns också en annan man, Shemajas son Uria från Kirjat-Jearim, som profeterade i Herrens namn mot denna stad och detta land, precis som Jeremia gjorde. 21 Men när kung Jojakim och alla hans officerare och furstar hörde vad han sa, försökte kungen döda honom. Men Uria fick höra det och blev rädd och flydde till Egypten. 22 Då skickade kung Jojakim några män till Egypten: Akbors son Elnatan, tillsammans med några andra. 23 De hämtade Uria från Egypten och förde honom till kung Jojakim, som lät döda honom med svärd och kasta hans kropp på den allmänna begravningsplatsen.

24 Men Achikam, Shafans son, stod på Jeremias sida så att han inte utlämnades till folket för att dödas.

Read full chapter

De tog då Jeremia och kastade honom i kungasonen Malkias brunn på vaktgården. De sänkte ner Jeremia med rep. Det fanns inget vatten i brunnen, bara gyttja, som Jeremia sjönk ner i.

Read full chapter