Jobs första tal:

Sedan öppnade Job sin mun och förbannade sin födelsedag. Han sade:

(A) Låt dagen då jag föddes
        bli utplånad,
    och natten som sade:
        ”En pojke är född.”
Låt den dagen vändas i mörker,
    må Gud i höjden
        inte fråga efter den
    och inget dagsljus lysa över den.
Låt mörker och dödsskugga
        återkräva den
    och molnen sänka sig
        över den.
    Låt mörker slå den med skräck
        under dagen.
Låt den natten gripas
        av tjockaste mörker,
    låt den inte räknas
        bland årets dagar
    eller få rum i månadernas krets.
Ja, låt den natten bli ofruktsam,
    låt inget jubel höras under den.
(B) Låt dem som besvärjer dagar
        förbanna den,
    de som kan mana fram[a] Leviatan[b].
Låt dess stjärnor förmörkas
        innan dagen gryr,
    låt den förgäves vänta efter ljus,
        låt den aldrig få se
            gryningens strålar,
10 för den stängde inte dörrarna
        till min moders liv
    och dolde inte olyckan
        för mina ögon.

11 (C) Varför fick jag inte dö vid födseln,
    förgås när jag kom
        ur min moders liv?
12 Varför fanns knän
        som tog emot mig,
    varför bröst där jag fick dia?
13 Då hade jag legat i ro,
        jag hade sovit och vilat
14 tillsammans med kungar
        och jordens rådsherrar
    som byggde sig palatslika gravar,
15 eller med furstar som ägde guld
    och fyllde sina hus med silver.
16 (D) Eller varför blev jag inte nergrävd
    som ett dödfött foster,
        som ett barn
            som aldrig såg ljuset?

17 (E) Där rasar inte de gudlösa längre,
    där vilar de som uttömt sin kraft.
18 Där har alla fångar fått ro,
    de hör inte slavdrivarens röst.
19 Små och stora är där lika,
    och slaven är fri från sin herre.

20 Varför ges ljus åt den olycklige
    och liv åt plågade själar,
21 (F) som längtar efter döden
        utan att den kommer
    och söker den mer än någon skatt,
22 som gläds i jubel och fröjdar sig
    när de finner sin grav?
23 (G) Varför ges liv
        åt en man vars väg är dold,
    åt den som är instängd av Gud?
24 (H) Suckar har blivit mitt dagliga bröd,
    mina sorgerop strömmar
        som vatten,
25 för det jag var rädd för
        har drabbat mig,
    det jag fasade för kommer över mig.
26 (I) Jag får ingen rast,
        ingen ro, ingen vila,
    ångest kommer över mig.

Footnotes

  1. 3:8 besvärjer dagar   … kan mana framAnnan översättning: ”förbannar dagar … är redo att väcka”. I hednisk vidskepelse ansågs vissa dagar mindre lyckosamma än andra.
  2. 3:8 Leviatan   Se not till 40:20.