Add parallel Print Page Options

Elihu tillrättavisar Job

33 Lyssna nu, Job, till vad jag har att säga,
    hör noga på mina ord.
Nu vill jag öppna min mun,
    orden är redan på min tunga.
Mina ord kommer från ett uppriktigt hjärta,
    mina läppar säger ärligt vad jag vet.
Guds Ande har skapat mig
    och den Väldiges ande[a] har gett mig liv.
Svara mig, om du kan,
    bemöt mig, var redo!
Inför Gud är du och jag lika.
    Jag är också formad av lera.
Ingen rädsla för mig ska behöva skrämma dig,
    och jag ska inte trycka ner dig.

Du har sagt så att jag har hört det,
    ja, jag har faktiskt fått lyssna till detta:
”Jag är ren och utan synd,
    jag är fläckfri, fri från skuld.
10 Ändå granskar han mina fel
    och räknar mig som sin fiende.
11 Han sätter mina fötter i stocken
    och bevakar alla mina vägar.”

12 Nu vill jag säga dig:
    på denna punkt har du inte rätt!
Gud är större än människor.
13     Varför ska du anklaga honom
för att han inte ger dem något svar?
14     För Gud talar både på ett sätt och två sätt,
men man märker det inte:
15     i en dröm, i en syn om natten,
när människor är i djup sömn,
    när de slumrar på sin bädd.
16 Han öppnar då människors öron,
    han varnar och förskräcker dem
17 för att hindra människan från ogärningar,
    för att hålla henne borta från högmod.
18 Han bevarar henne från graven,
    skonar hennes liv för svärdet.

19 Människan tuktas av plågor på sin bädd,
    av ständig smärta i sin kropp,
20 hon tappar matlusten
    vill inte ens ha den läckraste mat.
21 Hon magrar så att inget finns kvar,
    alla dolda ben i kroppen syns nu,
22 och hon dras allt närmare graven,
    hennes liv allt närmare dödens makter.
23 Men om en budbärare kommer från himlen,
    en medlare av tusen,
    och talar om för henne vad som är rätt,[b]
24 då förbarmar sig Gud över henne och säger:
    ”Låt henne bli fri.
Låt henne inte gå ner i graven,
    för jag har fått lösen för henne.”
25 Då förnyas hennes kropp och blir som ett barns,
    hon återfår sin ungdomskraft.
26 Hon ber till Gud,
    och han svarar med välvilja,
låter människan träda fram inför honom
    och återställer hennes rättfärdighet.
27 Då går människan till andra och säger:
    ”Jag syndade, jag förvrängde det som var rätt,
    men jag fick inte vad jag förtjänade.
28 Han lät mig slippa gå ner i graven,
    och nu får jag fortsätta att leva i ljuset.”

29 Så gör Gud med människan,
    både två och tre gånger.
30 Han låter henne återvända från graven
    och livets ljus lysa över henne.

31 Lyssna nu, Job! Hör på mig,
    var tyst och låt mig få fortsätta!
32 Men om du har något att säga, så gör det nu.
    Tala ut, för jag är angelägen om att få ge dig rätt.
33 Men om inte, så var tyst och fortsätt att lyssna.
    Jag ska lära dig vishet.

Footnotes

  1. 33:4 Eller livsande, andedräkt.
  2. 33:23 Grundtextens innebörd är osäker.