Add parallel Print Page Options

35 Och Elihu tog till orda och sade:

Menar du att sådant är riktigt? Kan du påstå att du har rätt mot Gud,

du som frågar vad rättfärdighet gagnar dig, vad den båtar dig mer än synd?

Svar härpå vill jag giva dig, jag ock dina vänner med dig.

Skåda upp mot himmelen och se, betrakta skyarna, som gå där högt över dig.

Om du syndar, vad gör du väl honom därmed? Och om dina överträdelser äro många, vad skadar du honom därmed?

Eller om du är rättfärdig, vad giver du honom, och vad undfår han av din hand?

Nej, för din like kunde din ogudaktighet något betyda och för en människoson din rättfärdighet.

Väl klagar man, när våldsgärningarna äro många, man ropar om hjälp mot de övermäktigas arm;

10 men ingen frågar: »Var är min Gud, min skapare, han som låter lovsånger ljuda mitt i natten,

11 han som giver oss insikt framför markens djur och vishet framför himmelens fåglar?»

12 Därför är det man får ropa utan svar om skydd mot de ondas övermod.

13 Se, på fåfängliga böner hör icke Gud, den Allsmäktige aktar icke på slikt;

14 allra minst, när du påstår att du icke får skåda honom, att du måste vänta på honom, fastän saken är uppenbar.

15 Och nu menar du att hans vrede ej håller någon räfst, och att han föga bekymrar sig om människors övermod?

16 Ja, till fåfängligt tal spärrar Job upp sin mun, utan insikt talar han stora ord.

35 Elihu fortsatte:

Menar du att detta är rätt?
    Du säger: ”Gud kan rättfärdiga mig.”[a]
Du frågar: ”Till vad gagn är detta för dig,
    vad vinner jag på att avhålla mig från synd?”

Jag ska svara dig
    och dina vänner med dig.
Se upp mot himlen,
    betrakta molnen högt över dig!
Om du syndar, vad rör det honom?
    Om dina synder är många, vad gör det honom?
Eller om du är rättfärdig, vad ger det honom?
    Vad får han av dig?
Din ondska kan bara beröra en annan människa,
    liksom din rättfärdighet bara människobarn.

Man klagar över allt förtryck,
    vädjar om befrielse från de starkas välde.
10 Men ingen frågar: ”Var finns Gud, min Skapare,
    som låter sång ljuda i natten,[b]
11 han som lär oss mer än markens djur
    och ger oss mer vishet än åt himlens fåglar?”[c]
12 De ropar, men han svarar inte
    på grund av de ondas arrogans.
13 Nej, Gud hör inte deras tomma bön,
    den Väldige noterar den inte.[d]
14 Du kan säga att du inte kan se honom,
    men din sak ligger framför honom,
    och du ska vänta på honom.
15 Nu när han aldrig straffar i sin vrede
    och inte det minsta lägger märke till synden,
16 öppnar Job sin mun för tomt prat
    och upprepar ord utan att ha kunskap.

Footnotes

  1. 35:2 ff. Grundtextens innebörd är osäker.
  2. 35:10 Eller: …som ger styrka i natten.
  3. 35:11 Eller: han som lär oss genom markens djur, ger oss vishet genom himlens fåglar.
  4. 35:13 Grundtextens innebörd är osäker.