Add parallel Print Page Options

36 Vidare sade Elihu:

Bida ännu litet, så att jag får giva dig besked, ty ännu något har jag att säga till Guds försvar.

Min insikt vill jag hämta vida ifrån, och åt min skapare vill jag skaffa rätt.

Ja, förvisso skola mina ord icke vara lögn; en man med fullgod insikt har du framför dig.

Se, Gud är väldig, men han försmår dock ingen, han som är så väldig i sitt förstånds kraft.

Den ogudaktige låter han ej bliva vid liv, men åt de arma skaffar han rätt.

Han tager ej sina ögon från de rättfärdiga; de få trona i konungars krets, för alltid låter han dem sitta där i höghet.

Och om de läggas bundna i kedjor och fångas i eländets snaror,

så vill han därmed visa dem vad de hava gjort, och vilka överträdelser de hava begått i sitt högmod;

10 han vill då öppna deras öra för tuktan och mana dem att vända om ifrån fördärvet.

11 Om de då höra på honom och underkasta sig, så få de framleva sina dagar i lycka och sina år i ljuvlig ro.

12 Men höra de honom ej, så förgås de genom vapen och omkomma, när de minst tänka det.

13 Ja, de som med gudlöst hjärta hängiva sig åt vrede och icke anropa honom, när han lägger dem i band,

14 deras själ skall i deras ungdom ryckas bort av döden, och deras liv skall dela tempelbolares lott.

15 Genom lidandet vill han rädda den lidande, och genom betrycket vill han öppna hans öra.

16 Så sökte han ock draga dig ur nödens gap, ut på en rymlig plats, där intet trångmål rådde; och ditt bord skulle bliva fullsatt med feta rätter.

17 Men nu bär du till fullo ogudaktighetens dom; ja, dom och rättvisa hålla dig nu fast.

18 Ty vrede borde ej få uppegga dig under din tuktans tid, och huru svårt du än har måst plikta, borde du ej därav ledas vilse.

19 Huru kan han lära dig bedja, om icke genom nöd och genom allt som nu har prövat din kraft?

20 Du må ej längta så ivrigt efter natten, den natt då folken skola ryckas bort ifrån sin plats.

21 Tag dig till vara, så att du ej vänder dig till vad fördärvligt är; sådant behagar dig ju mer än att lida.

22 Se, Gud är upphöjd genom sin kraft. Var finnes någon mästare som är honom lik?

23 Vem har föreskrivit honom hans väg, och vem kan säga: »Du gör vad orätt är?»

24 Tänk då på att upphöja hans gärningar, dem vilka människorna besjunga

25 och som de alla skåda med lust, de dödliga, om de än blott skönja dem i fjärran.

26 Ja, Gud är för hög för vårt förstånd, hans år äro flera än någon kan utrannsaka.

27 Se, vattnets droppar drager han uppåt, och de sila ned såsom regn, där hans dimma går fram;

28 skyarna gjuta dem ut såsom en ström, låta dem drypa ned över talrika människor.

29 Ja, kan någon fatta molnens utbredning, braket som utgår från hans hydda?

30 Se, sitt ljungeldsljus breder han ut över molnen, och själva havsgrunden höljer han in däri.

31 Ty så utför han sina domar över folken; så bereder han ock näring i rikligt mått.

32 I ljungeldsljus höljer han sina händer och sänder det ut mot dem som begynna strid.

33 Budskap om honom bär hans dunder; själva boskapen bebådar hans antåg.

36 Elihu fortsatte:

Låt mig få fortsätta lite till,
    så ska jag visa
att det finns mer att säga till Guds försvar.
    Min insikt är hämtad fjärran ifrån,
och jag ska beskriva min Skapares rättfärdighet.
    Jag ljuger verkligen inte,
framför dig står en som har full kunskap.

Gud är mäktig,
    och ändå förkastar han ingen.
Han är mäktig i sitt förstånds kraft.[a]
    Han håller inte de ogudaktiga vid liv,
men han ger de bedrövade deras rätt.
    Han följer de rättfärdiga med blicken,
han sätter dem på tronen med kungar,
    upphöjer dem för alltid.
Om de binds med kedjor
    och hålls fast i bedrövelsens snaror,
talar han om för dem vad de gjort
    och att de har syndat i sitt högmod.
10 Han får dem att lyssna till tillrättavisning,
    han manar dem att vända om från orätten.
11 Om de då lyder och tjänar honom,
    får de leva lyckliga under resten av livet
och tillbringa sina återstående år i behaglig ro.
12     Om de inte lyssnar,
kommer de att förgås av svärd
    och dö i brist på förnuft.

13 Men de ogudaktiga reagerar[b] med vrede.
    De ropar inte på hjälp när han binder dem.
14 De dör unga
    och slutar sitt liv bland tempelprostituerade.
15 Men den som lider
    befriar han från lidanden,
och denne lyssnar till honom i sin nöd.

16 Han ville rädda dig ur bedrövelsens gap
    till en fri, ljuvlig plats
och duka ditt bord med feta rätter.[c]
17     Men du är fullt upptagen med den ogudaktiges dom,
dom och rättvisa håller dig i sitt grepp.
18     Se till så att ingen frestar dig med rikedom.
Låt dig inte lockas avsides av stora mutor.
19     Skulle din rikedom eller egen ansträngning
kunna lyfta dig över nöden?
20     Längta inte efter natten
för att släpa iväg folk från sina hem.
21     Ta dig i akt! Ställ dig inte på orättens sida,
även om du tycks föredra detta framför lidande.

22 Se, Gud är upphöjd i sin makt.
    Vad finns det för lärare som liknar honom?
23 Vem kan vägleda honom
    eller säga till honom att han gjort något orätt?
24 Kom ihåg att ära hans verk
    som människor lovprisar.
25 Hela mänskligheten har sett dem,
    människan betraktar dem på avstånd.
26 Gud är för stor för vårt förstånd,
    ingen kan granska hans år.

27 Han drar upp vattendropparna
    och silar ner dem som regn till sin ström[d],
28 från molnen strömmar de,
    rikliga skurar faller ner över mänskligheten.
29 Kan någon fatta hur molnen sprids
    och förstå dundret från hans boning?
30 Se, hur han sprider ut sin blixt omkring sig
    och täcker havsdjupen.
31 Så härskar han över nationer
    och ger människorna mat i överflöd.
32 Han fyller sina händer med blixtar
    och slungar dem mot deras bestämda mål.
33 Hans dunder förkunnar om honom,
    ja till och med boskapen märker att han närmar sig.[e]

Footnotes

  1. 36:5 Versens senare del är svåröversättlig. Enligt Septuaginta är tanken att Gud inte förkastar någon som har ett starkt, rent hjärta; hjärta finns också i grundtexten men är här översatt förstånd (hjärtat betecknade människans medvetna, intellektuella liv).
  2. 36:13 Grundtextens innebörd är osäker.
  3. 36:16 Grundtextens innebörd är osäker.
  4. 36:27 Det hebreiska ordets betydelse är osäker.
  5. 36:33 Versens senare del är svåröversättlig. Eller: om hans vrede över det onda

36 Elihu fortsatte. Han sade:

Ha lite tålamod,
    jag har ännu något att säga till Guds försvar.
Min insikt vill jag hämta från fjärran,
och hävda att min skapare är rättfärdig.
Sannerligen, mina ord är inte falska,
en man med full insikt har du framför dig.

Se, Gud är väldig och förkastar ingen,
han är väldig i sitt förstånds kraft.
Den ogudaktige låter han inte leva,
men de nödställda skaffar han rätt.
Han tar ej sina ögon från de rättfärdiga.
De får trona i kungars krets,
    de är för alltid upphöjda.
Om de läggs bundna i kedjor
    och fångas i eländets snaror,
så vill han visa dem vad de har gjort
och vilka överträdelser de i trots har begått.
10 Han öppnar deras öra för tuktan
    och manar dem att vända om från synden.
11 Om de lyssnar och tjänar honom,
    får de framleva sina dagar i lycka
och sina år i ljuvlig ro.
12 Men om de inte lyssnar,
    skall de drabbas av svärdet
och gå under i sitt oförstånd.

13 De som har gudlösa hjärtan hemfaller åt vrede,
de ropar inte på hjälp när han binder dem.
14 De skall dö i sin ungdom
    och sluta sitt liv bland horkarlar i avgudatempel.
15 Genom lidandet vill han rädda den lidande
och genom nöd öppna hans öra.
16 Han vill också föra dig ut ur nödens gap
till en rymlig plats utan betryck
    och duka ditt bord med utsökta rätter.

17 Men du är fylld av ogudaktighetens dom,
dom och rättvisa håller dig fast.
18 Låt inte din vrede uppegga dig till att håna[a]
och låt inte en stor lösensumma förleda dig.
19 Skall ditt rop
    och alla kraftansträngningar
frita dig från nöd?
20 Längta inte efter den natt
    då folken skall ryckas från sin plats.
21 Tag dig till vara, vänd dig inte till ondska,
som du valt i stället för lidande.

22 Se, Gud är upphöjd i sin kraft.
    Var finns en lärare som han?
23 Vem har anvisat honom hans väg,
    och vem kan säga: "Du har gjort orätt"?
24 Kom ihåg att upphöja hans gärningar,
dem som människorna sjunger om,
25 som alla människor ser på,
    som de skådar, om än i fjärran.
26 Se, Gud är för hög för vårt förstånd,
hans år är fler än någon kan utrannsaka.
27 Vattnets droppar drar han uppåt,
    de strilar som regn ner från dimman.
28 Från skyarna strömmar det
    och dryper ner över många människor.
29 Kan någon förstå hur molnen breder ut sig,
förstå dundret från hans hydda?
30 Se, han sprider sina blixtars ljus omkring sig
och döljer havets djup.
31 Ty genom dem dömer han folken,
    men ger också mat i överflöd.
32 Han höljer sina händer i blixtarnas ljus
och befaller dem att träffa sitt mål.
33 Hans dunder bär bud om honom,
också boskapen vet vad som är på färde.

Footnotes

  1. Job 36:18 till att håna Annan översättning: "när du tuktas".