Job 7:7
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
7 Tänk på att mitt liv är som en vindfläkt,
mina ögon får inte mer se det goda.
Job 14
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Job ifrågasätter Guds handlande
14 Människan, av kvinna född,
lever ett kort liv, fyllt av bekymmer.
2 Hon växer som en blomma, vissnar
och försvinner som en flyende skugga.
3 Och en sådan stirrar du på
och kräver räkenskap av!
4 Vem kan begära renhet av en som är oren?
Ingen![a]
5 Du har ju bestämt människans dagar
och antal månader,
satt en gräns för hennes liv som hon inte kan överskrida.
6 Vänd då bort din blick från henne,
låt henne vara ifred
och unna henne lite ro
innan hennes dagar är över som en daglönares!
7 Det finns alltid hopp för ett träd.
Om det blir nerhugget,
kan det växa upp igen och skjuta nya skott.
8 Även om dess rötter åldras i jorden
och dess stubbe tynar bort,
9 kan det spira igen och skjuta skott som en ung planta
så fort det får en aning vatten.
10 Men när en människa dör,
när hon ger upp andan och blir liggande –
var är hon då?
11 Som vattnet försvinner från havet,
och som en flod sinar och torkar ut,
12 så lägger sig en människa ner
och reser sig inte
förrän himlarna inte längre finns till.
Hon väcks inte upp ur sin sömn.
13 Om du ändå ville gömma mig i dödsriket
och dölja mig tills din vrede har gått över,
bestämma en tid då du vill komma ihåg mig igen!
14 Om en människa dör, kan hon då få liv igen?
Då skulle jag hålla ut i min trältjänsts dagar,
fram till dess att min avlösning kom.
15 Då skulle du kalla på mig,
och jag skulle svara.
Du skulle längta efter den du skapat.
16 Du räknar mina steg,
men inte mina synder.
17 Mina överträdelser ligger förseglade i en pung,
och du täcker över min synd.
18 Bergen vittrar sönder och rasar,
klippan förflyttar sig från sin plats.
19 Så som vattnet mal stenen till sand
och vattenströmmarna sköljer bort jorden,
så utplånar du människans hopp.
20 Du slår ner henne för alltid,
och hon försvinner från scenen.
Du förändrar hennes utseende,
och sedan skickar du bort henne.
21 Om hennes söner blir hedrade
får hon aldrig veta,
om de blir ringa
ser hon det inte.
22 Hon känner bara smärtan i sin egen kropp
och sorgen i sin själ.
Footnotes
- 14:4 Grundtextens innebörd är osäker.
Job 16:22
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
22 Om bara några år ska jag börja den vandring
från vilken jag aldrig återvänder.
Psaltaren 62:10
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
10 Människobarnen är bara en vindpust,
även de höga bland dem är en lögn.
I vågskålen väger de lätt,
ja, mindre än luft.
Psaltaren 90:5-17
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
5 Du sveper bort dem,
de är som en sömn om morgonen,
de försvinner som gräset,
6 som växer upp på morgonen
men vissnar och torkar ut innan kvällen.
7 Genom din vrede förgås vi,
vi förskräcks av din vredes glöd.
8 Du lägger fram våra synder inför dig,
våra hemliga synder drar du fram i ljuset.
9 Våra dagar försvinner under din vrede,
vi slutar våra år med en suck.
10 Vi blir sjuttio år,
kanske åttio, om krafterna räcker.
Men våra flyende[a] år är möda och besvär.
Snart har de försvunnit, och vi är borta.
11 Vem känner din vredes styrka,
vem fruktar att drabbas av din förbittring?[b]
12 Lär oss att inse hur få våra dagar är,
så att vi får visa hjärtan.
13 Herre, kom åter! Hur länge ska detta vara?
Förbarma dig över dina tjänare!
14 Mätta oss med din nåd var morgon,
så att vi får sjunga och glädjas i alla våra dagar.
15 Ge oss glädje lika många dagar som du har plågat oss,
lika många år som vi har sett det onda.
16 Låt dina tjänare få se dina gärningar
och deras barn din härlighet.
17 Herre, vår Gud, visa oss din godhet
och ge oss framgång i allt vad vi gör.
Psaltaren 144:4
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
4 Människan är som en vindfläkt,
hennes liv som en flyende skugga.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.