(A) Tänk på att mitt liv är en vindfläkt,
    att mitt öga inte längre
        får se det goda.

Read full chapter

14 Människan, av kvinna född,

    lever en kort tid
        och mättas av oro.
(A) Som ett blomster växer hon upp
        och vissnar,
    som en skugga flyr hon
        och kan inte bestå.
Mot en sådan öppnar du ditt öga,
    mig drar du till doms inför dig.
(B) Kan en ren komma från en oren?
    Nej, inte en enda!
(C) Om människans dagar är bestämda
    och hennes månaders antal
        är fastställt av dig,
    om du har satt en gräns
        som hon inte kan överskrida,
(D) vänd då din blick ifrån henne
        och ge henne ro,
    låt henne få glädje av sin dag
        som en daglönare.

För ett träd finns det hopp,
    huggs det ner kan det gro igen
        och nya skott ska inte saknas.
Även om dess rötter åldras i jorden
    och stubben dör i mullen,
ska det grönska vid doften av vatten
    och skjuta skott som ett ungt träd.
10 Men när en man dör ligger han där.
    När en människa ger upp andan,
        var är hon då?
11 (E) Som vattnet försvinner ur sjön
    och en flod sinar och torkar ut,
12 så lägger sig människan
        och står inte upp igen.
    Först när inte himlen finns mer
        vaknar hon och reser sig
            från sin sömn.

13 Tänk om du ville
    gömma mig i dödsriket,
        dölja mig tills din vrede upphör,
    sätta en bestämd tid för mig
        och tänka på mig!
14 (F) Kan en människa som en gång dött
        få liv igen?
    Då skulle jag hålla ut
        i min mödas tid
    tills min avlösning kommer.
15 Du skulle ropa på mig,
        och jag skulle svara dig,
    du skulle längta efter
        dina händers verk.
16 Fastän du nu räknar mina steg
    skulle du inte ge akt på min synd.
17 (G) Min synd skulle ligga i en förseglad pung,
    och du skulle täcka över min skuld.

18 Men som berget faller
        och vittrar bort,
    som klippan flyttas från sin plats,
19 (H) som vatten nöter sönder stenar,
    som dess flöden sköljer bort myllan,
        så gör du människans hopp
            om intet.
20 Du besegrar henne för alltid
        och hon går bort,
    du förändrar hennes ansikte
        och sänder i väg henne.
21 (I) Om hennes barn kommer till ära
        vet hon det inte,
    om de blir ringa
        ser hon det inte.
22 Hennes kropp känner bara
        sin egen plåga,
    hennes själ bara sin egen sorg.

Read full chapter

(A) Som en handsbredd
        har du gjort mina dagar,
    min livslängd är som ingenting
        inför dig.
    Alla människor är bara en vindpust,
        hur säkra de än står. Sela

Read full chapter

10 så att han får leva för alltid
    och aldrig se förgängelsen.

Read full chapter

10 (A) Vårt liv varar sjuttio år,
        eller åttio om krafterna räcker.
    När det är som bäst
        är det möda och bekymmer.
    Snart är det slut och vi flyger bort.

Read full chapter

49 Vem kan leva och slippa se döden,
    vem kan rädda sin själ
        från dödsrikets våld? Sela

Read full chapter

Adam och Kristus

12 (A) Därför är det så: Genom en enda människa kom synden in i världen, och genom synden döden. På så sätt nådde döden alla människor, eftersom alla hade syndat.

Read full chapter

27 (A) Och liksom människan måste dö en gång och sedan dömas,

Read full chapter