¹³ Herre, kom åter! Hur länge ska detta vara?
    Förbarma dig över dina tjänare!
¹⁴ Mätta oss med din nåd var morgon,
    så att vi får sjunga och glädjas i alla våra dagar.
¹⁵ Ge oss glädje lika många dagar som du har plågat oss,
    lika många år som vi har sett det onda.
¹⁶ Låt dina tjänare få se dina gärningar
    och deras barn din härlighet.

¹⁷ Herre, vår Gud, visa oss din godhet
    och ge oss framgång i allt vad vi gör.

²⁰ Lova Herren, ni hans änglar, ni mäktiga,
    som lyder och utför hans befallningar.
²¹ Lova Herren, alla hans härskaror
    som tjänar honom och gör hans vilja.
²² Lova Herren, alla hans verk,
    överallt där han härskar.

Lova Herren, min själ!

⁶ En röst säger:
    ”Förkunna!”
Jag frågar:
    ”Vad ska jag förkunna?”

”Människan^[a] är som gräset,
    och all hennes prakt är
som ängsblomman.
⁷     Gräset torkar
och blomman vissnar,
    när Herrens vind blåser på dem.
Ja, människorna är gräs.
⁸     Gräset torkar och blomman vissnar,
men vår Guds ord består i evighet.”

⁹ Gå upp på ett högt berg,
    du Sion, som bringar glada nyheter,
höj din röst, du som kommer med glädjebud,
    höj din röst, Jerusalem,
ropa, var inte rädd!
    Tala om för städerna i Juda:
        ”Se, er Gud!”
¹⁰ Ja, Herren, Herren kommer med kraft,
    och han ska regera med makt.
Han har med sig sin lön,
    hans arbetslön går före honom.
¹¹ Han vallar sin hjord som en herde.
    Lammen samlar han i sina armar
och bär dem i sin famn,
    och varsamt leder han tackorna.

¹² Vem kan mäta vattnen i sin kupade hand
    och himlarna med sina fingrar?
Vem kan lägga jordens stoft i ett mått,
    och vem väger bergen och höjderna på en våg?
¹³ Vem kan granska Herrens Ande?
    Vem kan ge honom råd?
¹⁴ Vem rådfrågar han
    för att få upplysning
och undervisning om den rätta vägen?
    Vem kan ge honom kunskap
och visa honom insiktens väg?

¹⁵ Folken är bara som en droppe i en spann,
    som damm i vågskålen.
Han väger öar som om de var fint damm.
¹⁶     Libanons skogar räcker inte till ved,
dess djur inte till brännoffer.
¹⁷     Folken på jorden är ingenting inför honom.
I hans ögon betyder de ingenting.

¹⁸ Vem kan ni då likna Gud vid?
    Vad kan ni jämföra honom med?
¹⁹ Med en avgud
    som gjuts av en hantverkare
och som guldsmeden drar över med guld
    och gör silverkedjor åt? ^[b]
20 Den fattige som inte kan ge ett sådant offer
    väljer ett stycke trä som inte ruttnar,
och anlitar en skicklig hantverkare
    som ställer upp en avgudabild
som inte faller omkull.

²¹ Förstår ni inte? Har ni inte hört?
    Har det inte berättats för er från början?
Har ni inte insett det
    sedan jorden grundlades?
²² Han sitter högt ovanför jordens rund,
    och dess befolkning är
som gräshoppor för honom.
    Han breder ut himlarna som en duk
och spänner upp den som ett tält att bo i.
²³     Han gör furstarna till intet
och jordens domare till ingenting.
²⁴     Knappt har de hunnit planteras,
knappt sås, knappt slå rot,
    förrän han blåser på dem,
och de vissnar
    och förs bort av stormvinden som agnar.

²⁵ ”Vem kan ni jämföra mig med?
    Vem är lik mig?” frågar den Helige.
²⁶ Se upp mot himlen!
    Vem har skapat allt detta?
Han leder stjärnornas skaror
    och kallar var och en av dem vid namn.
Hans makt och styrka är så stor
    att inte en enda av dem fattas.

²⁷ Hur kan du, Jakob, säga,
    och du, Israel, klaga:
”Herren ser inte till mig,
    min Gud tar sig inte an min sak?”
²⁸ Vet du inte, har du inte hört
    att Herren är en evig Gud,
som har skapat hela jorden?
    Han blir aldrig trött och svag.
Ingen kan utforska hans förstånd.
²⁹     Han ger kraft åt den trötte
och styrka åt den svage.
³⁰     Unga kan bli trötta och utmattade,
och unga män kan falla.
³¹     Men de som hoppas på Herren
får ny kraft,
    de får vingar som örnar.
De springer utan att bli trötta
    och vandrar utan att mattas.