13 (A) Låt lien gå, för skörden är mogen.
    Kom och trampa,
        för pressen är full.
    Presskaren flödar över,
        för deras ondska är stor.
14 Det är skaror på skaror
        i Domens dal,
    för Herrens dag är nära
        i Domens dal.
15 (B) Solen och månen förmörkas
    och stjärnorna mister sitt sken.

16 (C) Herren ryter från Sion,
    han låter sin röst höras
            från Jerusalem
        så att himlen och jorden bävar.
    Men Herren är en tillflykt
        för sitt folk,
    ett skydd för Israels barn.
17 (D) Och ni ska förstå
    att jag är Herren er Gud
        som bor på Sion, mitt heliga berg.
    Jerusalem ska vara heligt,
        och främlingar ska inte mer
            ta vägen genom henne.

18 (E) Och det ska ske på den tiden
    att bergen ska drypa av druvsaft
        och höjderna flöda av mjölk.
    Alla bäckar i Juda
        ska flöda av vatten.
    En källa ska utgå från Herrens hus
        och vattna Akaciedalen[a].
19 (F) Egypten ska bli en ödemark
        och Edom en öde öken,
    eftersom de brukat våld
        mot Juda folk
    och spillt oskyldigt blod
        i deras land.
20 Juda ska vara bebott för alltid
    och Jerusalem från släkte till släkte.
21 (G) Jag ska utplåna deras blodskulder,
    dem som jag inte redan
        har utplånat.
    Herren bor på Sion.

Read full chapter

Footnotes

  1. 3:18 Akaciedalen   Troligen den torra wadi som går från Kidrondalen i sydostlig riktning mot Döda havet (jfr Hes 47:7f).

13 Låt lien gå, för skörden är mogen.
    Kom och trampa, för vinpressen är full
och presskaren flödar över.
    Så stor är deras ondska!”

14 Skaror och åter skaror
    i Domens dal!
För Herrens dag är nära
    i Domens dal.
15 Solen och månen förmörkas
    och stjärnorna håller tillbaka sitt sken.
16 Herren ryter från Sion
    och låter sin röst höras från Jerusalem.
Både himmel och jord bävar,
    men för sitt folk är Herren en tillflykt,
en fästning för israeliterna.

Välsignelser till Guds folk

17 ”Då ska ni inse att jag är Herren, er Gud,
    som bor på Sion, mitt heliga berg.
Jerusalem ska vara heligt
    och aldrig mer invaderas av främlingar.

18 Den dagen ska druvjuice droppa från bergen
    och mjölk rinna från höjderna.
    I alla bäckarna i Juda ska det strömma vatten,
en källa ska springa fram från Herrens hus
    och vattna Akaciedalen.
19 Men Egypten ska läggas öde
    och Edom bli en öde öken,
därför att de våldfört sig på Judas folk
    och spillt oskyldigt blod i deras land.
20 Men Juda ska vara bebott i evighet
    och Jerusalem från generation till generation.
21 Då ska jag utplåna deras blodskuld
    som jag ännu inte utplånat.”[a]
Herren bor på Sion.

Read full chapter

Footnotes

  1. 3:21 Grundtextens innebörd är osäker.

39 (A) Fienden som sådde det är djävulen. Skörden är tidens slut, och skördemännen är änglar. 40 Som när ogräset samlas ihop och bränns upp i eld ska det bli vid tidens slut. 41 Människosonen ska sända ut sina änglar, och de ska samla ihop ur hans rike allt som förleder och alla som gör orätt 42 (B) och kasta dem i den brinnande ugnen. Där ska man gråta och gnissla tänder. 43 (C) Då ska de rättfärdiga lysa som solen i sin Fars rike. Hör, du som har öron!

Liknelsen om skatten och pärlan

44 (D) Himmelriket är som en skatt som ligger gömd i en åker. En man finner den och gömmer den igen, och i sin glädje går han och säljer allt han äger och köper den åkern.

45 Himmelriket är också som en köpman som sökte efter fina pärlor. 46 När han fann en mycket dyrbar pärla gick han och sålde allt han ägde och köpte den.

Liknelsen om fisknätet

47 (E) Himmelriket är också som ett nät som kastas i sjön och fångar fisk av alla de slag. 48 När det blir fullt drar man upp det på stranden och sätter sig och samlar de goda fiskarna i kärl, men de dåliga kastar man bort. 49 (F) Så ska det bli vid tidens slut. Änglarna ska gå ut och skilja de onda från de rättfärdiga 50 och kasta dem i den brinnande ugnen. Där ska man gråta och gnissla tänder. 51 Har ni förstått allt detta?" De svarade honom: "Ja."

52 Då sade han till dem: "Därför är varje skriftlärd som har blivit en himmelrikets lärjunge som en husbonde som ur sitt förråd hämtar fram både nytt och gammalt."

Jesus avvisas i Nasaret

53 När Jesus hade avslutat dessa liknelser gick han därifrån. 54 (G) Han kom till sin hemstad och undervisade dem i deras synagoga, och de blev häpna och sade: "Var får han den visheten och kraftgärningarna ifrån? 55 (H) Är det inte snickarens son? Heter inte hans mor Maria och hans bröder Jakob[a] och Josef och Simon och Judas[b]? 56 Och bor inte alla hans systrar[c] här hos oss? Så varifrån får han allt detta?" 57 (I) Och de tog anstöt av honom. Men Jesus sade till dem: "En profet föraktas inte utom i sin hemstad och i sin egen familj." 58 Och han gjorde inte många kraftgärningar där, eftersom de inte trodde på honom.

Read full chapter

Footnotes

  1. 13:55 Jakob   Halvbror till Jesus, troligen troende först efter uppståndelsen (Joh 7:5, 1 Kor 15:7). Han blev sedan ledare för församlingen i Jerusalem (Apg 15:13) och författare till Jakobsbrevet.
  2. 13:55 Judas   Annan halvbror till Jesus, längre fram en kristen ledare och författare till Judasbrevet.
  3. 13:56 alla hans systrar   Enligt senare fornkyrklig tradition hette två systrar Maria och Salome.

39 Fienden, som sådde det, är djävulen. Skördetiden är tidsålderns slut, och skördemännen är änglar.

40 Som när ogräset skiljs från vetet och bränns upp, så ska det vara vid tidsålderns slut. 41 Människosonen ska sända ut sina änglar, och de ska rensa hans rike från alla dem som förleder andra och gör det som är mot lagen, 42 och de ska kasta dem i den brinnande ugnen. Där ska man gråta och skära tänder. 43 Men de rättfärdiga ska lysa som solen i sin Faders rike. Lyssna, den som har öron!

Liknelserna om skatten i åkern, den värdefulla pärlan och fisknätet

44 Himmelriket är som när en man upptäcker en skatt i en åker. I sin iver gräver han ner skatten igen och går och säljer allt han äger för att kunna köpa åkern.

45 Himmelriket är också som när en köpman är på jakt efter dyrbara pärlor. 46 Då han upptäcker en värdefull pärla, går han iväg och säljer allt han äger för att kunna köpa den.

47 Himmelriket är också som när man kastar ut ett nät i sjön för att fånga fiskar av olika slag. 48 När nätet är fullt drar man upp det på stranden och sätter sig ner och sorterar fisken. De ätbara fiskarna lägger man i en korg, men de andra slänger man bort.

49 Så ska det vara vid tidsålderns slut. Änglarna ska komma och skilja de onda människorna från de rättfärdiga, 50 och sedan kasta de onda i den brinnande ugnen. Där ska man gråta och skära tänder. 51 Har ni nu förstått alla dessa liknelser?” ”Ja”, sa de, ”det har vi.”

52 Då sa han: ”Det betyder att varje skriftlärd som blivit himmelrikets lärjunge är som en husbonde som ur sitt förråd kan ta fram både av det nya och det gamla.”

Människorna i Nasaret vägrar att tro

(Mark 6:1-6; Luk 4:16-30)

53 När Jesus hade berättat alla dessa liknelser, lämnade han platsen. 54 Han kom sedan till sin hemstad. Där undervisade han i synagogan, och han förvånade alla med sin vishet och sina under. De sa:

55 ”Det är ju bara snickarens son. Är inte hans mor Maria, och hans bröder Jakob, Josef, Simon och Judas, 56 och alla hans systrar bor väl här? Var har han fått allt detta ifrån?” 57 Och de retade sig på honom.

Då sa Jesus till dem: ”En profet blir föraktad bara i sin egen hemstad och i sin egen familj.” 58 Och på grund av deras otro gjorde han bara några få under där.

Read full chapter

29 Och när grödan är mogen låter han genast skäran gå, för skördetiden är inne."

Read full chapter

29 När grödan mognar kommer han med sin lie och skördar den, eftersom det är dags att skörda.”

Read full chapter