Add parallel Print Page Options

Pilatus dömer Jesus till döden

19 Pilatus gav då order om att Jesus skulle piskas. Soldaterna vred till en krona av törnen och satte den på hans huvud och klädde på honom en purpurröd[a] mantel. Sedan gick de fram till honom och sa: ”Leve judarnas kung!” och slog honom i ansiktet.

Efteråt gick Pilatus ut igen och sa till folket: ”Nu för jag ut honom till er, så att ni ska förstå att jag inte finner honom skyldig till något.” Så kom Jesus ut med törnekronan och den purpurröda manteln på sig, och Pilatus sa: ”Här är mannen!”

Men när översteprästerna och deras tempelvakter fick se honom, började de ropa: ”Korsfäst honom!”

Då sa Pilatus: ”Ni får ta honom och korsfästa honom själva. Jag finner honom inte skyldig till något.” Men judarna svarade: ”Enligt vår lag[b] måste han dö, för han har gjort sig till Guds Son.”

När Pilatus hörde detta blev han ännu mer rädd. Han gick in i residenset igen och frågade Jesus: ”Varifrån kommer du?” Men Jesus svarade honom inte.

10 ”Tänker du inte svara mig?” frågade Pilatus. ”Vet du inte att jag har makt både att ge dig fri och att låta dig korsfästas?”

11 Men Jesus sa: ”Du skulle inte ha någon makt över mig alls om du inte hade fått den från ovan. Därför har den som överlämnade mig åt dig gjort sig skyldig till en större synd.”

12 Då försökte Pilatus hitta ett sätt att kunna frige Jesus men judarna ropade: ”Om du friger honom är du inte kejsarens vän! Den som gör sig till kung sätter sig upp mot kejsaren.”

13 När Pilatus hörde vad de sa, förde han ut Jesus till dem igen och satte sig på domstolen på den plats som kallas Stengården (på hebreiska[c] ”Gabbata”). 14 Det var nu mitt på dagen[d], förberedelsedagen innan påskhögtiden. Pilatus sa till judarna: ”Här har ni er kung!”

15 Men de skrek: ”Bort med honom! Korsfäst honom!”

Då frågade Pilatus: ”Ska jag korsfästa er kung?”

Men översteprästerna svarade: ”Vi har ingen annan kung än kejsaren.”

16 Då gav Pilatus efter och överlämnade Jesus till att korsfästas.

Jesus korsfästs

(Matt 27:33-44; Mark 15:24-32; Luk 23:33-43)

Soldaterna tog honom alltså med sig 17 och Jesus bar själv sitt kors till den plats som kallas Skalleplatsen (på hebreiska Golgota).

18 Där korsfäste de honom och två andra män på var sitt kors med Jesus i mitten. 19 Pilatus hade låtit skriva en skylt som sattes upp på korset och där stod det: Jesus från Nasaret, judarnas kung. 20 Texten var skriven på hebreiska, latin och grekiska och eftersom platsen där Jesus korsfästes låg nära staden var det många judar som läste den.

21 Judarnas överstepräster gick då till Pilatus och krävde: ”Ändra texten från ’Judarnas kung’ till vad han själv har sagt: ’Jag är judarnas kung.’ ”

22 Men Pilatus svarade: ”Vad jag har skrivit, det har jag skrivit.”

23 När soldaterna hade korsfäst Jesus, tog de hans kläder och delade upp dem i fyra delar, en för var och en av dem. Men när de kom till skjortan som var vävd i ett enda stycke utan söm, 24 sa de: ”Vi bör inte skära sönder den. Vi kastar lott om vem som ska få den.” Så gick det i uppfyllelse som står skrivet:

”De delade mina kläder mellan sig
    och kastade lott om min klädnad.”[e]

Det var vad soldaterna gjorde.

25 Intill Jesus kors stod hans mor, hans moster, Klopas hustru Maria och Maria från Magdala. 26 När Jesus såg sin mor och bredvid henne den lärjunge som han älskade,[f] sa han till henne: ”Kvinna, låt honom vara din son!” 27 Sedan sa han till sin lärjunge: ”Låt henne vara din mor!” Från den stunden lät lärjungen henne bo hemma hos sig.

Jesus dör på korset

(Matt 27:48-50; Mark 15:36-37; Luk 23:36)

28 Jesus visste nu att allt var fullbordat och för att det som står skrivet skulle uppfyllas, sa han: ”Jag är törstig!”[g] 29 Någon doppade då en svamp i en kruka fylld med surt vin som stod där och fäste den på en isopstjälk[h] och förde den till hans mun.[i] 30 Och när Jesus hade fått vinet, sa han: ”Det är fullbordat!” Sedan böjde han ner huvudet och gav upp andan.

31 Judarna ville inte att kropparna skulle hänga kvar på korsen till nästa dag som var en sabbat och dessutom en speciell sådan. De bad därför Pilatus ge order om att man skulle slå sönder benen på de korsfästa och ta ner kropparna.[j] 32 Soldaterna kom då och slog sönder benen på de båda män som hade korsfästs samtidigt som Jesus, först den ena mannens ben och sedan den andres. 33 Men när de kom fram till Jesus, såg de att han redan var död och därför slog de inte sönder hans ben. 34 En av soldaterna stack upp ett spjut i hans sida och då rann det ut blod och vatten. 35 Det finns en som kan vittna om detta[k] och hans vittnesbörd är sant. Han vet att det han säger är sant och han vittnar för att ni ska tro.

36 Detta hände för att Skriften skulle gå i uppfyllelse: ”Inget av hans ben ska krossas.”[l] 37 På ett annat ställe står det: ”De ska se upp till honom som de har genomborrat”[m].

Jesus begravs

(Matt 27:57-61; Mark 15:42-47; Luk 23:50-56)

38 Josef från Arimataia som av rädsla för judarna var en hemlig lärjunge till Jesus, bad sedan Pilatus att få ta Jesus kropp. Pilatus lät honom få det och Josef gick då och tog kroppen. 39 Nikodemos, mannen som först hade kommit till Jesus på natten var också med. Han hade med sig en blandning av myrra och aloe som vägde omkring trettio kilo. 40 De båda männen lindade sedan in Jesus kropp i en svepning av linne tillsammans med de välluktande oljorna så som man brukade göra vid judiska begravningar. 41 Platsen där Jesus korsfästes låg nära en trädgård där det fanns en ny grav där ännu ingen hade blivit lagd. 42 Eftersom det var förberedelsedag[n] och graven låg nära, lade man Jesus i den.

Footnotes

  1. 19:2 Färgen var en symbol för kunglig makt.
  2. 19:7 De syftar på Moses lag.
  3. 19:13 Jfr också v. 17 och 20.
  4. 19:14 På grekiska sjätte timmen. Tidsangivelserna är ungefärliga och evangelisterna tycks skilja sig något från varandra (jfr Mark 15:25). Troligen avses sen förmiddag-tidigt mitt på dagen.
  5. 19:24 Se Ps 22:19.
  6. 19:26 Vilken lärjunge Johannes syftade på avslöjas först i 21:20-24.
  7. 19:28 Jfr Ps 22:16; 69:22.
  8. 19:29 I 2 Mos 12:22 används isopstjälkar för att doppa i påsklammets blod. Det användes också i olika reningsceremonier. Att Jesus är det lamm som renar oss från synd, kan vi läsa i 1:29.
  9. 19:29 Jfr Ps 22:16; 69:22.
  10. 19:31 När benpiporna slogs sönder, dog de korsfästa snabbare eftersom kroppstyngden då tryckte ihop lungorna. Enligt 5 Mos 21:23 skulle de döda sedan begravas samma dag.
  11. 19:35 Johannes talade om sig själv.
  12. 19:36 Se 2 Mos 12:46; 4 Mos 9:12 och Ps 34:21.
  13. 19:37 Se Sak 12:10.
  14. 19:42 Sabbaten skulle snart börja; den börjar vid solnedgången kl. 18.00 på fredagskvällen och slutar kl. 18.00 på lördagskvällen.

19 Så tog då Pilatus Jesus och lät gissla honom.

Och krigsmännen vredo samman en krona av törnen och satte den på hans huvud och klädde på honom en purpurfärgad mantel.

Sedan trädde de fram till honom och sade: »Hell dig, du judarnas konung!» och slogo honom på kinden.

Åter gick Pilatus ut och sade till folket: »Se, jag vill föra honom ut till eder, på det att I mån förstå att jag icke finner honom skyldig till något brott.»

Och Jesus kom då ut, klädd i törnekronan och den purpurfärgade manteln. Och han sade till dem: »Se mannen!»

Då nu översteprästerna och rättstjänarna fingo se honom, skriade de: »Korsfäst! Korsfäst!» Pilatus sade till dem: »Tagen I honom, och korsfästen honom; jag finner honom icke skyldig till något brott.»

Judarna svarade honom: »Vi hava själva en lag, och efter den lagen måste han dö, ty han har gjort sig till Guds Son.»

När Pilatus hörde dem tala så, blev hans fruktan ännu större.

Och han gick åter in i pretoriet och frågade Jesus: »Varifrån är du?» Men Jesus gav honom intet svar.

10 Då sade Pilatus till honom: »Svarar du mig icke? Vet du då icke att jag har makt att giva dig lös och makt att korsfästa dig?»

11 Jesus svarade honom: »Du hade alls ingen makt över mig, om den icke vore dig given ovanifrån. Därför har den större synd, som har överlämnat mig åt dig.»

12 Från den stunden sökte Pilatus efter någon utväg att giva honom lös. Men judarna ropade och sade: »Giver du honom lös, så är du icke kejsarens vän. Vemhelst som gör sig till konung, han sätter sig upp mot kejsaren.»

13 När Pilatus hörde de orden, lät han föra ut Jesus och satte sig på domarsätet, på en plats som kallades Litostroton, på hebreiska Gabbata.

14 Och det var tillredelsedagen före påsken, vid sjätte timmen. Och han sade till judarna: »Se här är eder konung!»

15 Då skriade de: »Bort med honom! Bort med honom! Korsfäst honom!» Pilatus sade till dem: »Skall jag korsfästa eder konung?» Översteprästerna svarade: »Vi hava ingen annan konung än kejsaren.»

16 Då gjorde han dem till viljes och bjöd att han skulle korsfästas. Och de togo Jesus med sig.

17 Och han bar själv sitt kors och kom så ut till det ställe som kallades Huvudskalleplatsen, på hebreiska Golgata.

18 Där korsfäste de honom, och med honom två andra, en på vardera sidan, och Jesus i mitten.

19 Men Pilatus lät ock göra en överskrift och sätta upp den på korset; och den lydde så: »Jesus från Nasaret, judarnas konung.»

20 Den överskriften läste många av judarna, ty det ställe där Jesus var korsfäst låg nära staden: och den var avfattad på hebreiska, på latin och på grekiska.

21 Då sade judarnas överstepräster till Pilatus: »Skriv icke: 'Judarnas konung', utan skriv att han har sagt sig vara judarnas konung.»

22 Pilatus svarade: »Vad jag har skrivit, det har jag skrivit.»

23 Då nu krigsmännen hade korsfäst Jesus, togo de hans kläder och delade dem i fyra delar, en del åt var krigsman. Också livklädnaden togo de. Men livklädnaden hade inga sömmar, utan var vävd i ett stycke, uppifrån och alltigenom.

24 Därför sade de till varandra: »Låt oss icke skära sönder den, utan kasta lott om vilken den skall tillhöra.» Ty skriftens ord skulle fullbordas: »De delade mina kläder mellan sig och kastade lott om min klädnad.» Så gjorde nu krigsmännen.

25 Men vid Jesu kors stodo hans moder och hans moders syster, Maria, Klopas' hustru, och Maria från Magdala.

26 När Jesus nu fick se sin moder och bredvid henne den lärjunge som han älskade, sade han till sin moder: »Moder, se din son.»

27 Sedan sade han till lärjungen: »Se din moder.» Och från den stunden tog lärjungen henne hem till sig.

28 Eftersom nu Jesus visste att allt annat redan var fullbordat, sade han därefter, då ju skriften skulle i allt uppfyllas: »Jag törstar.»

29 Där stod då en kärl som var fullt av ättikvin. Med det vinet fyllde de en svamp, som de satte på en isopsstängel och förde till hans mun.

30 Och när Jesus hade tagit emot vinet, sade han: »Det är fullbordat.» Sedan böjde han ned huvudet och gav upp andan.

31 Men eftersom det var tillredelsedag och judarna icke ville att kropparna skulle bliva kvar på korset över sabbaten (det var nämligen en stor sabbatsdag), bådo de Pilatus att han skulle låta sönderslå de korsfästas ben och taga bort kropparna.

32 Så kommo då krigsmännen och slogo sönder den förstes ben och sedan den andres som var korsfäst med honom.

33 När de därefter kommo till Jesus och sågo honom redan vara död, slogo de icke sönder hans ben;

34 men en av krigsmännen stack upp han sida med ett spjut, och strax kom därifrån ut blod och vatten.

35 Och den som har sett detta, han har vittnat därom, för att ock I skolen tro; och hans vittnesbörd är sant, och han vet att han talar sanning.

36 Ty detta skedde, för att skriftens ord skulle fullbordas: »Intet ben skall sönderslås på honom.»

37 Och åter ett annat skriftens ord lyder så: »De skola se upp till honom som de hava stungit.»

38 Men Josef från Arimatea, som var en Jesu lärjunge -- fastän i hemlighet, av fruktan för judarna -- kom därefter och bad Pilatus att få taga Jesu kropp; och Pilatus tillstadde honom det. Då gick han åstad och tog hans kropp.

39 Och jämväl Nikodemus kom dit, han som första gången hade besökt honom om natten; denne förde med sig en blandning av myrra och aloe, vid pass hundra skålpund.

40 Och de togo Jesu kropp och omlindade den med linnebindlar och lade dit de välluktande kryddorna, såsom judarna hava för sed vid tillredelse till begravning.

41 Men invid det ställe där han hade blivit korsfäst var en örtagård, och i örtagården fanns en ny grav, som ännu ingen hade varit lagd i.

42 Där lade de nu Jesus, eftersom det var judarnas tillredelsedag och graven låg nära.