Jesus uppväcker Lasarus

11 (A) En man som hette Lasarus var sjuk. Han var från Betania[a], den by där Maria och hennes syster Marta bodde. (B) Det var Maria som smorde Herren med väldoftande olja och torkade hans fötter med sitt hår, och nu var hennes bror Lasarus sjuk. Systrarna skickade då bud till Jesus och lät säga: "Herre, den du har kär ligger sjuk." (C) När Jesus hörde det, sade han: "Den sjukdomen slutar inte med döden. Den är till Guds ära, för att Guds Son ska bli förhärligad genom den." Jesus älskade Marta och hennes syster och Lasarus.

När Jesus nu hörde att Lasarus var sjuk, stannade han ändå två dagar där han var. Därefter sade han till sina lärjungar: "Låt oss gå tillbaka till Judeen." (D) Lärjungarna sade till honom: "Rabbi, nyss försökte judarna stena dig, och nu går du dit igen!" (E) Jesus svarade: "Har inte dagen tolv timmar? Den som vandrar om dagen snavar inte, för han ser denna världens ljus. 10 Men den som vandrar om natten, han snavar eftersom ljuset inte finns i honom."

11 (F) Efter att han sagt detta tillade han: "Vår vän Lasarus sover. Men jag går för att väcka honom." 12 Då sade lärjungarna till honom: "Herre, sover han så blir han frisk." 13 Jesus hade talat om hans död, men de trodde att han talade om vanlig sömn. 14 Då sade Jesus helt öppet till dem: "Lasarus är död. 15 Och för er skull, för att ni ska tro, är jag glad att jag inte var där. Men låt oss nu gå till honom." 16 (G) Tomas, som kallades Tvillingen[b], sade då till de andra lärjungarna: "Låt oss gå, vi också, och dö tillsammans med honom."

17 När Jesus kom fram, fann han att Lasarus redan hade legat fyra dagar i graven. 18 Betania låg nära Jerusalem, ungefär tre kilometer[c] därifrån. 19 Många judar hade kommit ut till Marta och Maria för att trösta dem i sorgen över deras bror. 20 När Marta fick höra att Jesus hade kommit, gick hon ut och mötte honom. Men Maria stannade kvar hemma.

21 Marta sade till Jesus: "Herre, om du hade varit här skulle min bror inte ha dött. 22 Men också nu vet jag att Gud kommer att ge dig vad du än ber honom om." 23 Jesus sade: "Din bror ska uppstå." 24 (H) Marta svarade: "Jag vet att han ska uppstå, vid uppståndelsen på den yttersta dagen." 25 Jesus sade: "Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig ska leva om han än dör, 26 (I) och den som lever och tror på mig ska aldrig någonsin dö. Tror du detta?" 27 (J) Hon svarade: "Ja, Herre. Jag tror att du är Messias, Guds Son, han som skulle komma till världen."

28 När hon hade sagt detta, gick hon och kallade på sin syster Maria och viskade: "Mästaren är här och kallar på dig." 29 Så snart hon hörde det, reste hon sig och gick ut till honom. 30 Jesus hade inte gått in i byn än, utan var kvar på platsen där Marta hade mött honom. 31 Judarna som var hemma hos Maria och tröstade henne såg att hon reste sig hastigt och gick ut. Då följde de efter henne i tron att hon skulle gå till graven för att gråta där.

32 När Maria kom till platsen där Jesus var och fick se honom, föll hon ner vid hans fötter och sade till honom: "Herre, om du hade varit här skulle min bror inte ha dött." 33 När Jesus såg hur hon grät och hur judarna som följt med henne grät, blev han djupt rörd och skakad i sin ande 34 och frågade: "Var har ni lagt honom?" De svarade: "Herre, kom och se." 35 (K) Jesus grät. 36 Då sade judarna: "Se hur han älskade honom!" 37 (L) Men några av dem sade: "Kunde inte han som öppnade ögonen på den blinde ha gjort så att Lasarus inte dog?"

38 Jesus blev åter djupt rörd i sitt inre och gick fram till graven. Det var en klippgrav med en sten för öppningen. 39 Jesus sade: "Ta bort stenen!" Den dödes syster Marta sade till honom: "Herre, han luktar redan. Det är fjärde dagen." 40 Jesus sade till henne: "Har jag inte sagt dig att om du tror ska du få se Guds härlighet?" 41 Då tog de bort stenen, och Jesus lyfte blicken mot himlen och sade: "Far, jag prisar dig för att du hör mig. 42 Jag vet att du alltid hör mig, men jag säger det för folket som står här, för att de ska tro att du har sänt mig." 43 (M) När han hade sagt detta, ropade han med hög röst: "Lasarus, kom ut!" 44 Då kom den döde ut, med fötter och händer inlindade i bindlar och med ansiktet täckt av en duk. Jesus sade till dem: "Gör honom fri och låt honom gå."

45 (N) Många judar som hade kommit till Maria och sett vad Jesus gjorde kom till tro på honom. 46 Men några av dem gick till fariseerna och berättade för dem vad Jesus hade gjort.

47 Översteprästerna och fariseerna kallade då samman Stora rådet och sade: "Vad gör vi? Den här mannen gör många tecken. 48 Låter vi honom hålla på så här kommer alla att tro på honom, och sedan kommer romarna och tar ifrån oss både templet och folket." 49 En av dem, Kaifas som var överstepräst det året, sade till dem: "Ni förstår ingenting. 50 (O) Inser ni inte att det är bättre för er att en man dör för folket än att hela folket går under?"

51 Detta sade han inte av sig själv, utan som överstepräst det året profeterade han att Jesus skulle dö för folket, 52 (P) och inte bara för folket utan också för att samla och förena Guds skingrade barn. 53 (Q) Från den dagen bestämde de sig för att döda honom. 54 Jesus rörde sig därför inte längre öppet bland judarna utan drog sig undan därifrån till landsbygden nära öknen, till en stad som heter Efraim[d]. Där stannade han tillsammans med sina lärjungar.

55 (R) Judarnas påsk närmade sig, och många gick från landsbygden upp till Jerusalem före påsken för att rena sig[e]. 56 De sökte efter Jesus och sade till varandra där de stod på tempelplatsen: "Vad tror ni? Kommer han inte alls till högtiden?" 57 Men översteprästerna och fariseerna hade gett order om att den som visste var han fanns skulle tala om det så att de kunde gripa honom.

Footnotes

  1. 11:1 Betania   Kan översättas "fattighuset" (jfr 12:5f).
  2. 11:16 Tvillingen   Tomas är arameiska för "tvilling".
  3. 11:18 tre kilometer   Ordagrant: "femton stadier" (längdmått om 190 meter).
  4. 11:54 Efraim   Staden låg ca 2 mil nordost om Jerusalem.
  5. 11:55 rena sig   Den som blivit oren (t ex genom att röra vid en död, se 4 Mos 19, 3 Mos 11-15) skulle genomgå en reningsrit innan han fick besöka templet igen. Rituell orenhet var inte samma sak som synd i moralisk mening.

Lasaros uppväcks från de döda

11 En man som hette Lasaros låg sjuk. Han bodde i byn Betania tillsammans med sina systrar Maria och Marta (Det var samma Maria, vars bror Lasaros nu låg sjuk, som smorde Herren med välluktande olja och torkade hans fötter med sitt hår). De två systrarna skickade nu ett meddelande till Jesus: ”Herre, din vän är sjuk.”

Men när Jesus hörde det sa han: ”Hans sjukdom ska inte sluta med döden utan visar Guds härlighet, så att Guds Son blir förhärligad genom detta.” Jesus älskade Marta, hennes syster och Lasaros. När han hörde att Lasaros var sjuk, stannade han kvar där han var i ytterligare två dagar. Sedan sa han till lärjungarna: ”Låt oss gå tillbaka till Judeen.”

Men hans lärjungar sa till honom: ”Rabbi, judarna försökte just stena dig. Ska du verkligen gå dit igen?”

Då svarade Jesus: ”Har inte dagen tolv timmar? Om man går under dagen snubblar man inte, för då ser man denna världens ljus. 10 Men om man går om natten, då snubblar man, eftersom man inte har ljus.” 11 Sedan sa han: ”Vår vän Lasaros sover, men nu ska jag gå och väcka honom.”

12 Hans lärjungar sa: ”Herre, om han sover så blir han snart frisk.” 13 Jesus menade att Lasaros hade dött, men de trodde att han talade om vanlig sömn. 14 Därför sa Jesus rent ut till dem: ”Lasaros är död. 15 Och för er skull är jag glad att jag inte var där, för att ni ska tro. Men nu måste vi gå till honom.” 16 Tomas, som kallades Tvillingen, sa då till de andra lärjungarna: ”Kom, låt oss gå med, så att vi kan dö tillsammans med honom.”

17 När Jesus kom fram till Betania fann han att Lasaros redan hade legat i graven i fyra dagar. 18 Betania låg bara ungefär tre kilometer från Jerusalem, 19 och många judar hade kommit därifrån för att trösta Marta och Maria i deras sorg över deras bror. 20 Men när Marta nu hörde att Jesus var på väg gick hon ut för att möta honom, medan Maria stannade hemma.

21 Marta sa till Jesus: ”Herre, om du hade varit här, så hade min bror inte dött. 22 Men jag vet ändå att Gud ska ge dig vad du än ber honom om.”

23 Jesus svarade: ”Din bror ska uppstå.”

24 Då sa Marta: ”Ja, jag vet att han ska uppstå vid uppståndelsen på den sista dagen.”

25 Men Jesus sa till henne: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig ska leva, även om han dör. 26 Och var och en som lever och tror på mig ska aldrig i evighet dö. Tror du det?”

27 ”Ja, Herre”, svarade hon. ”Jag tror att du är Messias, Guds Son, som skulle komma hit till världen.”

28 Efter att ha sagt detta gick hon därifrån, kallade på sin syster Maria och viskade till henne: ”Mästaren är här och vill träffa dig.” 29 När Maria hörde det, reste hon sig genast upp och gick ut för att möta honom.

30 Jesus hade stannat utanför byn på den plats där Marta hade mött honom. 31 Så när judarna, som var i huset för att trösta Maria, såg henne skynda sig ut trodde de att hon skulle gå till graven för att gråta, och de följde efter henne. 32 När Maria kom fram till Jesus och såg honom, föll hon ner vid hans fötter och sa: ”Herre, om du hade varit här, så hade min bror inte dött.” 33 När Jesus såg hur hon grät och hur judarna som följt med henne också grät, blev han djupt upprörd och skakad, 34 och han frågade: ”Var har ni lagt honom?”

De sa: ”Kom och se, Herre!” 35 Jesus grät.

36 Då sa de som stod runt omkring: ”Se hur mycket han älskade honom.”

37 Men några av dem sa: ”Om han kunde bota en blind, då kunde han väl ha hindrat dennes död?” 38 Än en gång blev Jesus upprörd, och han gick till graven, som var en grotta med en sten framför öppningen.

39 Jesus sa nu: ”Ta bort stenen.” Men Marta, den döda mannens syster, sa: ”Herre, han luktar ju redan, för han har varit död i fyra dagar.”

40 Då sa Jesus till henne: ”Sade jag dig inte att om du tror, så ska du få se Guds härlighet?” 41 Då tog de bort stenen. Sedan såg Jesus upp mot himlen och sa: ”Fader, jag tackar dig för att du har hört mig. 42 Själv visste jag att du alltid hör mig, men för alla de människors skull som står här säger jag det ändå, så att de ska tro att du har sänt mig.” 43 Sedan ropade han med hög röst: ”Lasaros, kom ut!” 44 Och den döde kom ut med både armar och ben inlindade i liksvepningen och med ansiktet täckt av en duk. Jesus sa då till dem: ”Gör honom fri och låt honom gå.”

Det judiska rådet planerar att döda Jesus

45 Många av judarna som kommit ut till Maria och sett vad Jesus gjorde, började nu tro på honom. 46 Men några av dem gick bort till fariseerna och rapporterade vad Jesus hade gjort.

47 Då kallade översteprästerna och fariseerna samman hela det judiska rådet. De sa: ”Vad ska vi göra? Den här mannen gör ju många tecken. 48 Om vi låter honom fortsätta börjar snart hela folket att tro på honom, och då kommer romarna att förstöra vårt tempel och vårt folk.”

49 En av dem, Kajafas, som var överstepräst det året, sa då till dem: ”Nu förstår ni nog ingenting! 50 Ni bör ju inse att det är bättre för er om en enda människa dör än att hela folket går under.”

51 Detta sa han inte av sig själv. Nej, eftersom han var överstepräst det året talade han profetiskt att Jesus skulle dö för folket, 52 och inte bara för dem, utan också för alla kringspridda Guds barn, för att samla och förena dem. 53 Från den stunden var de fast beslutna att döda Jesus.

54 Jesus vandrade därför inte längre öppet omkring bland judarna utan drog sig bort till utkanten av öknen, till Efraim, där han stannade med sina lärjungar.

55 Den judiska påskhögtiden närmade sig nu, och många från landet kom till Jerusalem i förväg för att gå igenom reningsceremonierna före påsken. 56 De sökte efter Jesus, och medan de stod i templet frågade de varandra: ”Vad tror ni? Har han inte tänkt komma till högtiden?” 57 Men översteprästerna och fariseerna hade befallt att den som visste var Jesus höll hus genast måste rapportera om detta, så att de kunde arrestera honom.

11 Och en man vid namn Lasarus låg sjuk; han var från Betania, den by där Maria och hennes syster Marta bodde.

Det var den Maria som smorde Herren med smörjelse och torkade hans fötter med sitt hår. Och nu låg hennes broder Lasarus sjuk.

Då sände systrarna bud till Jesus och läto säga: »Herre, se, han som du har så kär ligger sjuk.»

När Jesus hörde detta, sade han: »Den sjukdomen är icke till döds, utan till Guds förhärligande, så att Guds Son genom den bliver förhärligad.»

Och Jesus hade Marta och hennes syster och Lasarus kära.

När han nu hörde att denne låg sjuk, stannade han först två dagar där han var;

men därefter sade han till lärjungarna: »Låt oss gå tillbaka till Judeen.»

Lärjungarna sade till honom: »Rabbi, nyligen ville judarna stena dig, och åter går du dit?»

Jesus svarade: »Dagen har ju tolv timmar; den som vandrar om dagen, han stöter sig icke, ty han ser då denna världens ljus.

10 Men den som vandrar om natten, han stöter sig, ty han har då intet som lyser honom.»

11 Sedan han hade talat detta, sade han ytterligare till dem: »Lasarus, vår vän, har somnat in; men jag går för att väcka upp honom ur sömnen.»

12 Då sade hans lärjungar till honom: »Herre, sover han, så bliver han frisk igen.»

13 Men Jesus hade talat om hans död; de åter menade att han talade om vanlig sömn.

14 Då sade Jesus öppet till dem: »Lasarus är död.

15 Och för eder skull, för att I skolen tro, gläder jag mig över att jag icke var där. Men låt oss nu gå till honom.»

16 Då sade Tomas, som kallades Didymus, till de andra lärjungarna: »Låt oss gå med, för att vi må dö med honom.»

17 När så Jesus kom dit, fann han att den döde redan hade legat fyra dagar i graven.

18 Nu låg Betania nära Jerusalem, vid pass femton stadier därifrån,

19 och många judar hade kommit till Marta och Maria för att trösta dem i sorgen över deras broder.

20 Då nu Maria fick höra att Jesus kom, gick hon honom till mötes; men Maria satt kvar hemma.

21 Och Marta sade till Jesus: »Herre, hade du varit här, så vore min broder icke död.

22 Men jag vet ändå att allt vad du beder Gud om, det skall Gud giva dig.»

23 Jesus sade till henne: »Din broder skall stå upp igen.»

24 Marta svarade honom: »Jag vet att han skall stå upp, vid uppståndelsen på den yttersta dagen.»

25 Jesus svarade till henne: »Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig, han skall leva, om han än dör;

26 och var och en som lever och tror på mig, han skall aldrig någonsin dö. Tror du detta?»

27 Hon svarade honom: »Ja, Herre, jag tror att du är Messias, Guds Son, han som skulle komma i världen.»

28 När hon hade sagt detta, gick hon bort och kallade på Maria, sin syster, och sade hemligen till henne: »Mästaren är här och kallar dig till sig.»

29 När hon hörde detta, stod hon strax upp och gick åstad till honom.

30 Men Jesus hade ännu icke kommit in i byn, utan var kvar på det ställe där Marta hade mött honom.

31 Då nu de judar, som voro inne i huset hos Maria för att trösta henne, sågo att hon så hastigt stod upp och gick ut, följde de henne, i tanke att hon gick till graven för att gråta där.

32 När så Maria kom till det ställe där Jesus var och fick se honom, föll hon ned för hans fötter och sade till honom: »Herre, hade du varit där, så vore min broder icke död.»

33 Då nu Jesus såg henne gråta och såg jämväl att de judar, som hade kommit med henne, gräto, upptändes han i sin ande och blev upprörd

34 och frågade: »Var haven I lagt honom?» De svarade honom: »Herre, kom och se.» Och Jesus grät.

35 Då sade judarna: »Se huru kär han hade honom!»

36 Men somliga av dem sade:

37 »Kunde icke han, som öppnade den blindes ögon, ock hava så gjort att denne icke hade dött?»

38 Då upptändes Jesus åter i sitt innersta och gick bort till graven. Den var urholkad i berget, och en sten låg framför ingången.

39 Jesus sade: »Tagen bort stenen.» Då sade den dödes syster Marta till honom: »Herre, han luktar redan, ty han har varit död i fyra dygn.»

40 Jesus svarade henne: »Sade jag dig icke, att om du trodde, skulle du få se Guds härlighet?»

41 Då togo de bort stenen. Och Jesus lyfte upp sina ögon och sade: »Fader, jag tackar dig för att du har hört mig.

42 Jag visste ju förut att du alltid hör mig; men för folkets skull, som står här omkring, säger jag detta, för att de skola tro att det är du som har sänt mig.»

43 När han hade sagt detta, ropade han med hög röst: »Lasarus, kom ut.»

44 Och han som hade varit död kom ut, med händer och fötter inlindade i bindlar och med ansiktet inhöljt i en duk. Jesus sade till dem: »Lösen honom, och låten honom gå.»

45 Många judar, som hade kommit till Maria och hade sett vad Jesus hade gjort, trodde då på honom.

46 Men några av dem gingo bort till fariséerna och omtalade för dem vad Jesus hade gjort.

47 Då sammankallade översteprästerna och fariséerna en rådsförsamling och sade: »Vad skola vi taga oss till? Denne man gör ju många tecken.

48 Om vi skola låta honom så fortfara, skola alla tro på honom, och romarna komma då att taga ifrån oss både land och folk.»

49 Men en av dem, Kaifas, som var överstepräst för det året, sade till dem: »I förstån intet,

50 och I besinnen icke huru mycket bättre det är för eder att en man dör för folket, än att hela folket förgås.»

51 Detta sade han icke av sig själv, utan genom profetisk ingivelse, eftersom han var överstepräst för det året; ty Jesus skulle dö för folket.

52 Ja, icke allenast »för folket»; han skulle dö också för att samla och förena Guds förskingrade barn.

53 Från den dagen var deras beslut fattat att döda honom.

54 Så vandrade då Jesus icke längre öppet bland judarna, utan drog sig undan till en stad som hette Efraim, på landsbygden, i närheten av öknen; där stannade han kvar med sina lärjungar.

55 Men judarnas påsk var nära, och många begåvo sig då, före påsken, från landsbygden upp till Jerusalem för att helga sig.

56 Och de sökte efter Jesus och sade till varandra, där de stodo i helgedom: »Vad menen I? Skall han då alls icke komma till högtiden?»

57 Och översteprästerna och fariséerna hade utfärdat påbud om att den som finge veta var han fanns skulle giva det till känna, för att de måtte kunna gripa honom.

Jesus uppväcker Lasarus

11 En man som hette Lasarus var sjuk. Han var från Betania,[a] den by där Maria och hennes syster Marta bodde. Det var Maria som smorde Herren med välluktande olja och torkade hans fötter med sitt hår, och det var hennes bror Lasarus som var sjuk. Systrarna skickade då bud till Jesus och lät säga: "Herre, den som du har kär ligger sjuk." Jesus hörde det och sade: "Denna sjukdom skall inte sluta med döden. Den är till Guds ära, så att Guds Son blir förhärligad genom den." Jesus älskade Marta och hennes syster och Lasarus.

När Jesus nu hörde att Lasarus var sjuk, stannade han två dagar där han befann sig. Därefter sade han till sina lärjungar: "Låt oss gå tillbaka till Judeen." Lärjungarna sade till honom: "Rabbi, nyss försökte judarna stena dig, och nu går du dit igen." Jesus svarade: "Har inte dagen tolv timmar? Den som vandrar om dagen snavar inte, eftersom han ser denna världens ljus. 10 Men den som vandrar om natten snavar, därför att ljuset inte finns i honom." 11 Sedan han sagt detta tillade han: "Vår vän Lasarus sover, men jag går för att väcka honom." 12 Då sade lärjungarna till honom: "Herre, sover han, så blir han frisk." 13 Jesus hade talat om hans död, men de trodde att han talade om vanlig sömn. 14 Nu sade Jesus helt öppet till dem: "Lasarus är död. 15 Och för er skull, för att ni skall tro, är jag glad att jag inte var där. Men låt oss nu gå till honom." 16 Thomas, han som kallades Tvillingen,[b] sade då till de andra lärjungarna: "Låt oss gå och dö med honom."

17 När Jesus kom fram, fann han att Lasarus redan hade legat fyra dagar i graven. 18 Betania låg nära Jerusalem, ungefär femton stadier därifrån. 19 Många judar hade kommit ut till Marta och Maria för att trösta dem i sorgen över deras bror. 20 När Marta fick höra att Jesus hade kommit, gick hon ut och mötte honom. Men Maria stannade kvar hemma. 21 Marta sade till Jesus: "Herre, om du hade varit här, skulle min bror inte ha dött. 22 Men också nu vet jag att Gud kommer att ge dig vad du än ber honom om." 23 Jesus sade: "Din bror skall uppstå." 24 Marta svarade: "Jag vet att han skall uppstå vid uppståndelsen på den yttersta dagen." 25 Jesus sade: "Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör, 26 och var och en som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö. Tror du detta?" 27 Hon svarade: "Ja, Herre, jag tror att du är Messias, Guds Son, han som skulle komma till världen."

28 Då hon hade sagt detta, gick hon och kallade på sin syster Maria och viskade till henne: "Mästaren är här och kallar på dig." 29 Så snart hon hörde det, reste hon sig och gick ut till honom. 30 Men Jesus hade ännu inte kommit in i byn utan var kvar på det ställe där Marta hade mött honom. 31 Judarna som var hemma hos Maria och tröstade henne, såg att hon hastigt reste sig och gick ut. De följde då efter henne i tron att hon skulle gå till graven för att gråta där.

32 När Maria kom till den plats där Jesus var och fick se honom, föll hon ner vid hans fötter och sade till honom: "Herre, om du hade varit här skulle min bror inte ha dött." 33 När Jesus såg att hon grät och att judarna som följde med henne grät, blev han häftigt upprörd 34 och frågade: "Var har ni lagt honom?" De svarade: "Herre, kom och se." 35 Och Jesus grät. 36 Då sade judarna: "Se, hur han älskade honom!" 37 Men några bland dem sade: "Kunde inte han som öppnade ögonen på den blinde ha hindrat att Lasarus dog?"

38 Jesus blev åter häftigt upprörd och gick till graven. Det var en klippgrav med en sten för öppningen. 39 Jesus sade: "Tag bort stenen!" Den dödes syster Marta sade till honom: "Herre, han luktar redan, det är fjärde dagen." 40 Jesus sade till henne: "Har jag inte sagt dig att om du tror, skall du få se Guds härlighet?" 41 De tog bort stenen, och Jesus lyfte blicken mot himlen och sade: "Fader, jag prisar dig för att du hör mig. 42 Själv vet jag att du alltid hör mig, men för att folket som står här skall tro att du har sänt mig bad jag denna bön." 43 När han hade sagt det ropade han med hög röst: "Lasarus, kom ut!" 44 Då kom den döde ut, med fötter och händer inlindade i bindlar och med ansiktet täckt av en duk. Jesus sade till dem: "Befria honom och låt honom gå."

45 Många judar, som hade kommit till Maria och sett vad Jesus gjorde, kom till tro på honom. 46 Men några av dem gick till fariseerna och berättade för dem vad Jesus hade gjort. 47 Översteprästerna och fariseerna kallade då samman Stora rådet och sade: "Vad gör vi?[c] Den här mannen gör många tecken. 48 Om vi låter honom hålla på så här, kommer alla att tro på honom, och sedan kommer romarna och tar ifrån oss både vårt tempel och vårt folk." 49 En av dem, Kajfas, som var överstepräst det året, sade till dem: "Ni förstår ingenting. 50 Inser ni inte att det är bättre för er att en man dör i folkets ställe än att hela folket går under?" 51 Detta sade han inte av sig själv, utan som överstepräst det året profeterade han att Jesus skulle dö för folket. 52 Ja, han skulle inte bara dö för folket utan också för att samla och förena Guds kringspridda barn. 53 Från den dagen överlade de om att döda honom. 54 Jesus vandrade därför inte längre öppet omkring bland judarna utan begav sig bort därifrån till landsbygden nära öknen, till en stad som heter Efraim.[d] Där var han tillsammans med sina lärjungar.

55 Judarnas påsk var nära, och många gick från landsbygden upp till Jerusalem före påsken för att rena sig.[e] 56 De sökte efter Jesus och sade till varandra där de stod på tempelplatsen: "Vad tror ni? Kommer han inte alls till högtiden?" 57 Men översteprästerna och fariseerna hade gett befallning om att den som visste var han fanns skulle tala om det, så att de kunde gripa honom.

Footnotes

  1. Johannes 11:1 Betania ligger på östra sidan av Oljeberget.
  2. Johannes 11:16 Tvillingen Thomas betyder "tvilling", dvs detsamma som Didymos på grekiska.
  3. Johannes 11:47 Vad gör vi? Underförstått: Vi är helt passiva och uträttar ingenting.
  4. Johannes 11:54 Efraim Staden låg ca 2 mil nordost om Jerusalem.
  5. Johannes 11:55 rena sig De som blivit orena (t ex genom beröring med en död, 4 Mos 19:11), måste genomgå särskilda reningsriter. Denna rening skulle endast tjäna till att öppna väg tillbaka till församlingens gemenskap. Rituell orenhet var alltså inte detsamma som synd i moralisk mening.

Lasaros blir sjuk och dör

11 En man som hette Lasaros låg sjuk. Han bodde i Betania tillsammans med sina systrar Maria och Marta

(Det var hans syster Maria som smorde Herren med välluktande olja och torkade hans fötter med sitt hår).

De två systrarna skickade ett meddelande till Jesus: Herre, din vän Lasaros är allvarligt sjuk.

Men när Jesus hörde det sa han: Hans sjukdom ska inte leda till döden, utan till att Gud förhärligas så att jag, Guds Son, blir ärad genom detta.

Trots att Jesus tyckte mycket om Marta, Maria och Lasaros,

stannade han ändå där han var i ytterligare två dagar.

Därefter sa han till lärjungarna: Låt oss gå till Judeen.

Men lärjungarna invände: Herre, för bara ett par dagar sedan försökte de judiska ledarna i Judeen döda dig. Ska du nu gå dit igen?

Jesus svarade: Det är ljust tolv timmar om dagen, och då kan man gå tryggt utan att snava.

10 Det är bara på natten som man på grund av mörkret behöver vara rädd för att snubbla.

11 Sedan sa han: Vår vän Lasaros har somnat in, men nu ska jag gå och väcka honom.

12-13 Lärjungarna trodde att Jesus menade att Lasaros hade fått en stunds skön sömn och sa: Det betyder att han är på bättringsvägen. Men Jesus menade att Lasaros hade dött.

14 Så han sa öppet till dem: Lasaros är död.

15 Och för er skull är jag glad att jag inte var där för hans död kommer att hjälpa er att tro på mig. Kom, nu går vi dit.

16 Tomas, med smeknamnet Tvillingen, sa till de andra lärjungarna: Vi går med så vi kan dö tillsammans med honom.

Jesus tröstar Maria och Marta

17 När de kom fram till Betania berättade man för dem att Lasaros redan hade legat fyra dagar i graven.

18 Betania låg bara några kilometer från Jerusalem,

19 och många judar hade kommit därifrån för att trösta Marta och Maria i deras sorg.

20 När Marta hörde att Jesus var på väg gick hon för att möta honom, men Maria stannade hemma.

21 Marta sa till Jesus: Herre, om du hade varit här, så hade inte min bror behövt dö.

22 Men jag vet i alla fall att Gud kan ge dig vad som helst om du bara ber honom om det.

23 Jesus sa till henne: Din bror ska återvända till livet.

24 Ja, sa Marta, när alla andra gör det på uppståndelsens morgon.

25 Jesus sa till henne: Jag är den som uppväcker de döda och ger dem liv igen. Den som tror på mig ska leva, även om han dör.

26 Han får evigt liv därför att han tror på mig och ska aldrig någonsin dö. Tror du det, Marta?

27 Ja, Herre, svarade hon honom. Jag tror att du är Messias, Guds Son, den som vi väntat på så länge.

28 Sedan lämnade hon honom och återvände till Maria och tog henne avsides från de sörjande och viskade till henne: Jesus är här och vill träffa dig.

29 Då reste hon sig upp och gick med detsamma för att möta honom.

30 Jesus hade stannat utanför byn på den plats där Marta hade mött honom.

31 När judarna, som var i huset för att försöka trösta Maria, såg henne skynda sig ut, trodde de att hon skulle gå till Lasaros grav för att gråta, och de följde efter henne.

32 När Maria kom fram till Jesus föll hon ner vid hans fötter och sa: Herre, om du hade varit här, skulle min bror fortfarande ha varit i livet.

33 När Jesus såg hur hon grät och hur judarna som följt med henne också grät, blev han djupt rörd:

34 Var har ni begravt honom? frågade han dem.De sa till honom: Kom och se.

35 Och Jesus började gråta.

36 De var mycket nära vänner, sa judarna. Se hur mycket han älskade honom.

Jesus uppväcker Lasaros från döden

37-38 Men många sa: Om den mannen botade en blind, varför kunde han då inte göra så att Lasaros slapp dö? Och återigen blev Jesus upprörd. Sedan kom de till graven, som var en grotta med en tung sten som spärrade öppningen.

39 Jesus sa till dem: Rulla undan stenen.Men Marta, den döde mannens syster, sa: Lukten kommer att vara fruktansvärd för han har varit död i fyra dagar.

40 Jesus svarade: Har jag inte sagt till dig att om du tror ska du få se vilket under Gud kan göra?

41 Då rullade de undan stenen. Sedan såg Jesus upp mot himlen och sa: Far, tack för att du har hört mig.

42 Du hör mig naturligtvis alltid, men jag säger det för alla de människors skull som står här, så att de ska tro att du har sänt mig.

43 Sedan ropade han: Lasaros, kom ut!

44 Och Lasaros kom ut inhöljd i liksvepningen och med ansiktet täckt av en duk. Jesus sa då till dem: Ta av honom det där och låt honom gå.

De religiösa ledarna planerar att döda Jesus

45 Många av de judar som var på besök hos Maria och såg vad Jesus gjorde, trodde då till slut på honom.

46 Men några gick bort till fariseerna och rapporterade vad som hänt.

47 Då sammankallade översteprästerna och fariseerna ett råd för att diskutera situationen.Vad ska vi göra?, sa de till varandra. Den här mannen gör ju verkligen under.

48 Om vi låter honom fortsätta kommer hela folket att ställa sig på hans sida, och då kommer den romerska armén att gripa in och utplåna både oss och vårt land.

49 Och en av dem, Kajafas, som var överstepräst det året, sa: Ni fattar ingenting!

50 För oss är det bäst om en man dör för folket, än att ett helt folk går under.

51 Denna profetia om att Jesus skulle dö för hela folket kom från Kajafas, översteprästen. Han sa det inte av sig själv, utan Gud lade orden i hans mun.

52 Det var en förutsägelse om att Jesus skulle dö inte bara för Israel, utan för alla Guds barn som är spridda runt världen.

53 Från den stunden var de judiska ledarna fast beslutna att avrätta Jesus.

54 Jesus avslutade nu sin offentliga verksamhet och lämnade Jerusalem. Han gick till utkanten av öknen, till staden Efraim, och stannade där med sina lärjungar.

55 Påsken, en av judarnas heliga högtider, närmade sig, och många människor från hela landet kom till Jerusalem flera dagar i förväg för att gå igenom reningsceremonierna innan påsken började.

56 De ville se Jesus, och medan de stod och samtalade i templet frågade de varandra: Vad tror ni? Tänker han komma till påskhögtiden?

57 Under tiden hade översteprästerna och fariseerna befallt att den som såg Jesus genast måste rapportera det, så att de kunde arrestera honom.