A A A A A
Bible Book List

Johannesevangeliet 5 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)

Jesus botar en sjuk vid Betesda

Sedan kom en av judarnas högtider, och Jesus gick upp till Jerusalem. Vid Fårporten i Jerusalem finns en damm som på hebreiska kallas Betesda[a]. Den har fem pelargångar, och i dem låg många sjuka, blinda, halta och lama.

Där fanns en man som hade varit sjuk i trettioåtta år. Jesus såg honom ligga där och visste att han hade varit sjuk så länge, och han frågade honom: "Vill du bli frisk?" Den sjuke svarade: "Herre, jag har ingen som hjälper mig ner i dammen när vattnet börjar svalla. Och när jag försöker ta mig dit själv, hinner någon annan före mig." Jesus sade till honom: "Res dig, ta din bädd[b] och gå!" Genast blev mannen frisk, och han tog sin bädd och gick.

Men det var sabbat den dagen, 10  och judarna sade till mannen som hade blivit botad: "Det är sabbat! Du får inte bära din bädd." 11 Han svarade dem: "Han som gjorde mig frisk sade till mig: Ta din bädd och gå!" 12 Då frågade de: "Vem var den mannen som sade åt dig att ta din bädd och gå?" 13 Men han som hade blivit botad visste inte vem det var. Jesus hade nämligen dragit sig undan, eftersom det var mycket folk på platsen.

14  Senare fann Jesus honom på tempelplatsen och sade till honom: "Se, du har blivit frisk. Synda nu inte mer, så att inte något värre drabbar dig." 15 Mannen gick då och berättade för judarna att det var Jesus som hade gjort honom frisk. 16  Därför började judarna förfölja Jesus, eftersom han gjorde sådant på sabbaten. 17  Men Jesus sade till dem: "Min Far verkar fortfarande, och därför verkar även jag." 18 Då blev judarna ännu ivrigare att döda honom, eftersom han inte bara upphävde sabbaten utan också kallade Gud sin Far och gjorde sig själv lik Gud.

Jesu relation till sin Far

19  Jesus svarade dem: "Jag säger er sanningen: Sonen kan inte göra något av sig själv, utan bara det han ser Fadern göra. Vad Fadern gör, det gör också Sonen. 20  Fadern älskar Sonen och visar honom allt han gör, och större gärningar än dessa ska han visa honom så att ni blir förundrade. 21 För liksom Fadern uppväcker de döda och ger dem liv, så ger också Sonen liv åt vilka han vill. 22  Och Fadern dömer ingen, utan han har överlämnat hela domen till Sonen 23  för att alla ska ära Sonen så som de ärar Fadern. Den som inte ärar Sonen ärar inte heller Fadern som har sänt honom.

24  Jag säger er sanningen: Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv. Han drabbas inte av domen utan har gått över från döden till livet.

25  Jag säger er sanningen: Det kommer en tid, och den är redan här, när de döda ska höra Guds Sons röst, och de som hör den ska få liv. 26 För liksom Fadern har liv i sig själv, har han också låtit Sonen ha liv i sig själv. 27 Och han har gett honom makt att hålla dom, eftersom han är Människosonen.[c] 28 Var inte förvånade över detta. Det kommer en tid när alla som ligger i gravarna ska höra hans röst 29  och komma ut. De som har gjort gott ska uppstå till liv, och de som har gjort ont ska uppstå till dom. 30 Jag kan inte göra något av mig själv, jag dömer efter det jag hör. Och min dom är rättvis, för jag söker inte min egen vilja utan hans som har sänt mig.

31 Om jag vittnar om mig själv är mitt vittnesbörd inte giltigt. 32  Det finns en annan som vittnar om mig, och jag vet att hans vittnesbörd om mig är sant. 33  Ni har skickat bud till Johannes, och han har vittnat för sanningen. 34 Jag tar inte emot en människas vittnesbörd, men jag säger det här för att ni ska bli frälsta. 35 Han var en lampa som brann och lyste, och för en tid ville ni glädja er i hans ljus.

36  Själv har jag ett vittnesbörd som är större än det Johannes gav. De verk som Fadern har gett mig att fullborda, just de verk som jag utför, de vittnar om att Fadern har sänt mig. 37  Fadern som sänt mig har vittnat om mig. Ni har varken hört hans röst eller sett hans gestalt, 38 och hans ord lever inte kvar i er eftersom ni inte tror på den som han har sänt. 39  Ni forskar i Skrifterna[d], för ni tror att ni har evigt liv i dem. Det är just de som vittnar om mig, 40 men ni vill inte komma till mig för att få liv.

41 Jag tar inte emot ära från människor. 42 Jag känner er och vet att ni inte har Guds kärlek i er. 43 Jag har kommit i min Fars namn, och ni tar inte emot mig. Men kommer det någon annan i sitt eget namn tar ni emot honom. 44  Hur ska ni kunna tro, när ni tar emot ära av varandra och inte söker den ära som kommer från den ende Guden?

45 Men tro inte att jag kommer att anklaga er inför Fadern. Den som anklagar er är Mose, han som ni har satt ert hopp till. 46  Hade ni trott Mose skulle ni tro på mig, för det var om mig han skrev. 47 Men om ni inte tror hans skrifter, hur ska ni då kunna tro mina ord?"

Footnotes:

  1. 5:2 Betesda   Hebreiska för "nådens hus" eller "strömmens hus", en bassäng som då och då fylldes på av en underjordisk källa med periodiskt flöde. Senare handskrifter tillägger en förklaring (vers 4): "De väntade på att vattnet skulle börja svalla. En ängel steg nämligen ner i dammen ibland och satte vattnet i svallning, och den förste som kom i efter att vattnet börjat svalla blev frisk från den sjukdom han hade."
  2. 5:8 ta din bädd   Troligen en sovmatta som enkelt rullades ihop.
  3. 5:27 Människosonen   Jesu dubbeltydiga titel: ordet är synonymt med "människa" (jfr Ps 8:5) men syftar också på profetians himmelska kungagestalt (Dan 7:13f).
  4. 5:39 Ni forskar i Skrifterna   Annan översättning: "Forska i Skrifterna".
Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)

Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation

Johannes 5 nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Jesus botar en förlamad man vid Betesda

Lite senare gick Jesus till Jerusalem under en av de judiska högtiderna. I Jerusalem, nära Fårporten, finns en damm som på hebreiska kallas Betesda[a], och den har fem pelargångar. Många sjuka, blinda, förlamade och andra handikappade låg i dessa pelargångar [och väntade på att vattnet skulle komma i rörelse. En Herrens ängel steg nämligen ner då och då i dammen och rörde om vattnet, och den förste som steg ner i vattnet sedan det blivit omrört blev frisk, vilken sjukdom han än hade.][b]

En av dem som låg där var en man som hade varit förlamad i trettioåtta år. När Jesus såg honom ligga där och fick veta att han hade varit sjuk så länge, frågade han honom: ”Vill du bli frisk?”

”Herre”, svarade mannen, ”jag har ingen som hjälper mig ner i dammen när vattnet kommer i rörelse. Medan jag fortfarande är på väg, hinner någon annan dit före mig.”

Då sa Jesus till honom: ”Res dig upp, ta din bädd och gå!” Genast blev mannen frisk, och han tog sin bädd och gick iväg.

Men detta hände på sabbaten[c], 10 och judarna sa till mannen som hade blivit botad: ”Det är sabbat. Du får inte bära din bädd!”

11 Men mannen svarade: ”Han som gjorde mig frisk sa till mig att ta min bädd och gå.”

12 Då frågade de honom: ”Vem sa till dig att du skulle ta den och gå?”

13 Men mannen visste inte det, för Jesus hade försvunnit därifrån eftersom det var så mycket folk. 14 Senare fann Jesus mannen i templet och sa till honom: ”Nu är du frisk. Synda inte mer, så att det inte händer dig något värre.”

15 Då gick mannen och talade om för judarna att det var Jesus som hade gjort honom frisk.

Jesus förklarar att han är Guds Son

16 Från och med nu började judarna förfölja Jesus, eftersom han hade gjort detta på sabbaten. 17 Men Jesus sa till dem: ”Min Fader är ständigt i arbete, och även jag arbetar.”

18 Då blev judarna ännu mer ivriga att döda honom, eftersom han inte bara bröt mot sabbatsbudet, utan dessutom talade om Gud som sin Fader och därmed jämställde sig själv med Gud.

19 Men Jesus svarade dem: ”Ja, sannerligen säger jag er: Sonen kan inte göra något av sig själv. Han gör bara det som han ser sin Fader göra. Det Fadern gör, det gör också Sonen. 20 Fadern älskar Sonen och visar honom allt vad han gör. Och han ska visa honom ännu större ting, så att ni häpnar. 21 Så som Fadern uppväcker de döda och ger dem liv, så ger också Sonen liv åt dem han vill. 22 Fadern dömer ingen utan har överlåtit all dom åt Sonen, 23 för att alla ska ära Sonen på samma sätt som de ärar Fadern. Men den som inte ärar Sonen, ärar inte heller Fadern, som har sänt honom.

24 Ja, sannerligen säger jag er: den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv. Han kommer inte att dömas, utan har gått över från döden till livet. 25 Ja, sannerligen säger jag er: det kommer en stund, ja, den är faktiskt redan här, då de döda ska höra Guds Sons röst. Och de som hör den ska få liv. 26 Fadern har liv i sig själv, och han har också gett Sonen liv i sig själv. 27 Han har gett honom makten att döma, eftersom han är Människosonen. 28 Bli inte förvånade. Det kommer en stund då alla som ligger i sina gravar ska höra hans röst 29 och komma ut ur dem. De som har gjort det goda ska uppstå till livet, och de som har gjort det onda ska uppstå till dom.

30 Men jag kan inte göra något av mig själv. Jag dömer utifrån vad jag hör, och min dom är rättvis, eftersom jag inte söker min egen vilja utan hans vilja som har sänt mig.

Vittnesbörd om Jesus

31 Om jag vittnar om mig själv, är inte mitt vittnesbörd trovärdigt. 32 Men det finns en annan som vittnar om mig, och jag vet att det han vittnar om mig är trovärdigt. 33 Ni har ju själva skickat några till Johannes, och han har vittnat för sanningen. 34 Jag har inget behov av någon människas vittnesbörd om mig, men jag berättar detta för att ni ska bli räddade. 35 Johannes var en brinnande lampa som lyste, och ni kunde glädjas åt hans ljus. 36 Jag har ett starkare vittnesbörd än Johannes. För de verk min Fader har gett mig att slutföra och som jag gör, de vittnar om att han har sänt mig. 37 Fadern själv, han som har sänt mig, har också vittnat om mig, men ni har inte hört hans röst eller sett hans gestalt, 38 och hans ord blir inte heller kvar i er, för ni tror inte på honom som han har sänt.

39 Ni forskar i Skrifterna, eftersom ni tror att de ger er evigt liv. Det är just de som vittnar om mig, 40 men ni vill inte komma till mig för att få liv.

41 Jag strävar inte efter att bli ärad av människor, 42 men jag vet att ni inte har Guds kärlek inom er. 43 Jag har kommit i min Faders namn, och ni vägrar att ta emot mig. Men om någon kommer i sitt eget namn, då tar ni emot honom. 44 Hur skulle ni kunna tro, ni som vill bli ärade av varandra, ni som inte söker ära av honom som ensam är Gud? 45 Tänk inte att jag ska anklaga er inför min Fader. Nej, er anklagare är Mose, som ni sätter ert hopp till. 46 Om ni trodde på Mose, skulle ni tro på mig, för det är mig han har skrivit om. 47 Men eftersom ni inte tror på det han har skrivit, så tror ni väl inte heller på det jag säger?”

Footnotes:

  1. 5:2 Andra läsarter: Betsaida och Betsata.
  2. 5:4 De tidigaste och bästa handskrifterna saknar orden inom klammer. De ger dock en bakgrund till v. 7, varför de tagits med i texten här, trots att de bara finns i senare läsarter.
  3. 5:9 På vilodagen, som var instiftad redan i skapelsen, se 1 Mos 2:3, fick inget onödigt arbete utföras, vilket man nu menade att både den botade och Jesus (v. 16) gjorde.
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.

Viewing of
Cross references
Footnotes