Add parallel Print Page Options

Jona ber

Men nu hade Herren förberett det så, att en stor fisk svalde Jona. Han blev kvar i fiskens buk tre dagar och tre nätter. Jona bad därifrån till Herren, sin Gud:

”I min nöd ropade jag till Herren,
    och han svarade mig.
Från dödsrikets djup ropade jag på hjälp,
    och du hörde mitt rop.
Du kastade mig i djupet,
    mitt i havet.
    Strömmarna omgav mig,
alla dina bränningar och vågor
    svepte över mig.
Då tänkte jag: ’Jag har fördrivits från dig.
    Får jag någonsin mer se ditt heliga tempel?’
Vattnen omslöt mig ända upp till min strupe,
    djupet omgav mig,
    och sjögräs snodde sig runt mitt huvud.

Jag sjönk ända till foten av bergen.
    Jordens bommar reglades
bakom mig för evigt.
    Men du förde mig upp ur graven
och gav mig liv, Herre, min Gud.

När mitt liv tynade bort
    tänkte jag på Herren,
och min bön gick till dig
    i ditt heliga tempel.

De som håller sig till meningslösa avgudar
    överger den nåd de fått.
10 Men med lovsång vill jag offra till dig
    och hålla mina löften.
Räddningen kommer från Herren.”

11 Då gav Herren fisken en befallning, och den spydde upp Jona på land.

Men HERREN sände en stor fisk, som slukade upp Jona. Och Jona var i fiskens buk tre dagar och tre nätter.

Och Jona bad till HERREN, sin Gud, i fiskens buk.

Han sade: »Jag åkallade HERREN i min nöd, och han svarade mig; från dödsrikets buk ropade jag, och du hörde min röst.

Du kastade mig i djupet, mitt i havet, och strömmen omslöt mig, alla dina svallande böljor gingo över mig.

Jag tänkte då: 'Jag är bortdriven ifrån dina ögon.' Men jag skall åter få skåda upp mot ditt heliga tempel.

Vatten omvärvde mig in på livet, djupet omslöt mig; sjögräs omsnärjde mitt huvud.

Till bergens grund sjönk jag ned, jordens bommar slöto sig bakom mig för evigt. Men du förde min själ upp ur graven, HERRE, min Gud.

När min själ försmäktade i mig, då tänkte jag på HERREN, och min bön kom till dig, i ditt heliga tempel.

De som hålla sig till fåfängliga avgudar, de låta sin nåds Gud fara.

10 Men jag vill offra åt dig, med högljudd tacksägelse; vad jag har lovat vill jag infria; frälsningen är hos HERREN!»

11 Och på HERRENS befallning kastade fisken upp Jona på land.