Klagovisorna 4

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)

² Hur kan Sions ädlaste söner,
    värda sin vikt i guld,
nu betraktas som lerkärl,
    som verk av en krukmakares händer?

³ Till och med schakalerna ger di
    och matar sina ungar,
men dottern mitt folk har blivit lika grym
    som strutsarna i öknen.

⁴ Dibarnets tunga klibbar fast
    vid gommen av törst,
barnen ber om bröd,
    men ingen ger dem något.

⁵ De som förr ätit delikatesser
    tynar bort på gatorna.
De som vuxit upp i purpur
    ligger nu på sophögar.

⁶ Mitt folks skuld
    är större än den som Sodom bestraffades för,
då förödelsen kom över staden på ett ögonblick,
    utan att någon rörde sin hand.^[a]

⁷ Hennes furstar var renare än snö,
    vitare än mjölk,
deras kroppar var rödare än korall,
    deras gestalt^[b] som safir.

⁸ Nu är deras väsen svartare än sot.
    Man känner inte igen dem på gatorna.
Deras hud stramar kring benen,
    den har blivit torr som trä.

⁹ De som dödades av svärd fick ett bättre öde
    än dessa som dör av svält,
tynar bort och plågas av hunger
    i brist på åkerns gröda.

¹⁰ Godhjärtade mödrar
    har med egna händer
kokat sina barn till mat åt sig själva
    när mitt folk gick under.

¹¹ Herren har gett fullt utlopp åt sin förbittring,
    utgjutit sin brinnande vrede.
Han har tänt en eld i Sion
    som har förtärt staden till grunden.

¹² Inga kungar på jorden,
    ingen i hela världen,
skulle ha trott att en fiende eller ovän
    kunde komma in genom Jerusalems portar.

¹³ För hennes profeters synder,
    på grund av hennes prästers skuld
har det skett,
    för de utgöt de rättfärdigas blod därinne.

¹⁴ Blinda irrar de omkring på gatorna,
    så fläckade av blod
att ingen vågar
    röra vid deras kläder.

¹⁵ ”Bort härifrån! Oren!”
    ropar man till dem.
”Bort härifrån! Bort härifrån! Rör dem inte!”
    De flyr och irrar omkring, och bland folken säger man:
”Här får de inte stanna.”

¹⁶ Herren själv har skingrat dem,
    han vill inte mer ha med dem att göra.
Man visar ingen respekt för prästerna,
    ingen nåd gentemot de äldste.

¹⁷ Våra ögon har svikit oss,
    när vi förgäves har spanat efter hjälp,
sett från våra torn efter ett folk
    som ändå inte kunde rädda oss.

¹⁸ Man följer våra steg,
    så att vi inte kan gå ut på våra gator.
Vårt slut är nära. Våra dagar är räknade.
    Vårt slut har kommit.

¹⁹ Våra förföljare är snabbare
    än örnar i skyn.
Över bergen har de jagat oss
    och lurpassar på oss i öknen.

²⁰ Vår livsande, Herrens smorde,
    fångades i deras snaror,
han, i vars skugga vi hade tänkt
    att vi skulle få leva bland folken.

²¹ Gläd dig bara och jubla, du dotter Edom,
    som bor i landet Us.
Också till dig ska bägaren räckas.
    Du ska bli drucken och naken.

²² Ditt straff är avtjänat, dotter Sion,
    din förvisning ska ta slut.
Men din missgärning ska han straffa, dotter Edom,
    han ska avslöja dina synder.