Jesus visar sig för sina lärjungar

(Joh 20:19-23)

³⁶ Medan de fortfarande höll på att berätta stod Jesus plötsligt där mitt ibland dem och sa till dem: ”Frid åt er alla!” ³⁷ Men de blev fruktansvärt rädda allihop, och trodde att det var en ande.

³⁸ ”Varför är ni rädda?” frågade Jesus. ”Varför stiger det upp tvivel i era hjärtan? ³⁹ Se på mina händer och mina fötter! Det är jag själv. Känn på mig och se! En ande har inte kött och ben, som ni kan se att jag har.” ⁴⁰ När han sagt det visade han dem sina händer och fötter. ⁴¹ Men fortfarande kunde de inte tro, så fyllda av både glädje och förvåning var de. Då frågade han dem: ”Har ni något att äta?” ⁴² Och de gav honom en bit stekt fisk, ⁴³ som han åt medan de såg på.

⁴⁴ Sedan sa han till dem: ”Det här är vad jag sa till er medan jag fortfarande var hos er, att allt som står skrivet om mig i Moses lag, hos profeterna och i psalmerna, måste gå i uppfyllelse.” ⁴⁵ Sedan öppnade han deras sinnen så att de förstod Skrifterna. ⁴⁶ Han sa till dem: ”Detta är vad som står skrivet, att Messias ska lida och uppstå igen på den tredje dagen. ⁴⁷ Och omvändelse och syndernas förlåtelse ska förkunnas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem. ⁴⁸ Ni ska vittna om allt detta. ⁴⁹ Och jag ska sända er vad min Fader har lovat. Men stanna här i staden tills ni utrustas med kraft från höjden.”

Jesus far upp till himlen

⁵⁰ Sedan tog Jesus dem med sig ut ur staden och bort mot Betania, och där lyfte han sina händer och välsignade dem. ⁵¹ Medan han välsignade dem, lämnade han dem och togs upp till himlen. ⁵² De föll då ner och tillbad honom och återvände sedan till Jerusalem fyllda av en stor glädje. ⁵³ Och de var ständigt i templet och hyllade Gud.

Jesus visar sig för sina lärjungar

(Matt 28:16-20; Mark 16:14-18; Luk 24:36-49)

¹⁹ Samma dag, den första dagen i veckan, samlades lärjungarna på kvällen bakom låsta dörrar av rädsla för judarna. Då stod plötsligt Jesus mitt ibland dem och sa till dem: ”Frid åt er alla!” ²⁰ Sedan visade han dem sina händer och sin sida. Lärjungarna gladde sig när de fick se Herren.

²¹ Jesus sa till dem igen: ”Frid åt er alla! Så som Fadern har sänt mig, sänder jag nu er.” ²² Sedan andades han på dem och sa: ”Ta emot den heliga Anden!^{[a] 23} Om ni förlåter någon hans synder så är de förlåtna, men om ni binder någon i hans synder så är han bunden.^[b]”

Jesus visar sig för Tomas

²⁴ En av de tolv, Tomas som kallades Tvillingen, hade inte varit med de andra när Jesus kom. ²⁵ De andra lärjungarna sa till honom: ”Vi har sett Herren!” Men Tomas svarade: ”Om jag inte får se hålen efter spikarna i hans händer och får ta på såren med mina fingrar och om jag inte får röra vid såret i hans sida med mina händer så kan jag inte tro.”

²⁶ En vecka senare^[c] var hans lärjungar samlade igen och då var Tomas tillsammans med dem. Och trots att dörrarna var låsta, stod då Jesus plötsligt mitt ibland dem och sa: ”Frid åt er alla!” ²⁷ Sedan sa han till Tomas: ”Ta på mina händer här med ditt finger! Rör vid min sida med din hand! Tvivla inte utan tro!”

²⁸ Tomas sa till honom: ”Min Herre och min Gud!”

²⁹ Men Jesus sa till honom: ”Du tror därför att du har sett mig. Lyckliga är de som inte har sett men ändå tror.”

Bokens syfte

³⁰ Jesus lärjungar såg honom göra många andra tecken förutom dem som är nedtecknade i den här boken. ³¹ Men dessa är nedskrivna för att ni ska tro att Jesus är Messias, Guds Son och för att ni ska få liv i hans namn genom att tro på honom.

⁵ Han visade sig för Kefas och sedan för de övriga av de tolv. ⁶ Efter det visade han sig för mer än femhundra troende på samma gång. De flesta av dessa lever fortfarande, men några har somnat in. ⁷ Lite senare visade han sig för Jakob^[a], och sedan för alla apostlarna. ⁸ Allra sist visade han sig också för mig, som är som ett ofullgånget foster. ⁹ Jag är ju den minst betydande av alla apostlar, och borde egentligen inte få kallas apostel alls, eftersom jag tidigare förföljde Guds församling.^[b]

¹⁰ Men på grund av Guds nåd är jag nu vad jag är. Och den nåd han visade mig har inte varit förgäves. Jag har arbetat hårdare än någon annan apostel, fast inte i egen kraft utan tack vare Guds nåd som har varit med mig. ¹¹ Och om det nu var jag eller de andra apostlarna spelar ingen roll, för detta är vad vi förkunnar, och detta är vad ni har kommit till tro på.

Vi ska uppstå från de döda

¹² Men om det nu förkunnas att Kristus har uppstått från de döda, hur kan då vissa av er påstå att det inte finns någon uppståndelse från de döda? ¹³ Om ingen uppståndelse från de döda finns, då har ju inte heller Kristus uppstått. ¹⁴ Och om Kristus inte har uppstått, då är vår förkunnelse bara tomt prat, och er tro är också tom. ¹⁵ Då avslöjas också vi som falska vittnen om Gud, eftersom vi har vittnat att Gud uppväckte Kristus från de döda, trots att han inte gjorde det, om man nu får tro att de döda inte uppstår. ¹⁶ Kristus kan ju inte ha uppstått om inga döda uppstår. ¹⁷ Men om Kristus aldrig uppstod från de döda, då är er tro meningslös, och ni är fortfarande kvar i era synder. ¹⁸ Då skulle också de som trodde på Kristus när de dog ha gått förlorade. ¹⁹ Om vårt hopp till Kristus bara gäller livet här, då är det verkligen mer synd om oss än om någon annan.

²⁰ Men nu är det faktiskt så att Kristus har uppstått från de döda, som den första av alla dem som somnat in. ²¹ Döden kom in genom en människa, och därför kom också uppståndelsen från de döda genom en människa. ²² Alla dör i Adam, och på samma sätt får alla nytt liv i Kristus. ²³ Men alla i en bestämd ordning: Kristus först, och när han kommer tillbaka, alla de som tillhör honom. ²⁴ Sedan kommer slutet, då Kristus ska överlämna riket till Gud, Fadern, sedan han har utplånat alla härskare och makter och krafter. ²⁵ Kristus måste nämligen regera tills han har lagt alla fiender under sina fötter.^{[c] 26} Och den sista fienden som utplånas är döden, ²⁷ för Gud har ”lagt allting under hans fötter.”^[d] När det står att ”allting” har lagts under hans fötter betyder det naturligtvis inte att det även gäller Gud själv, eftersom det var han som lade allting under sin Son. ²⁸ Men när allting sedan har lagts under honom, ska han underordna sig den som lade allting under honom, så att Gud blir allt i alla.

²⁹ Vad uträttar de som låter döpa sig för de döda? Om de döda inte uppstår, varför låter man då döpa sig för dem?^{[e] 30} Och vi, varför skulle vi dag ut och dag in riskera livet? ³¹ Ja, syskon, ni som är min stolthet i vår Herre Kristus Jesus, jag har verkligen varje dag varit nära att mista livet. ³² Om jag kämpade mot vilddjuren^[f] i Efesos på mänskligt vis, vad skulle det ha varit för mening med det? Om de döda inte uppstår,

³³ Men låt er inte luras. ”Av dåligt sällskap får man dåliga vanor.”^{[h] 34} Börja därför tänka klart igen, och sluta upp med att synda. Några av er verkar ju fullständigt sakna kunskap om Gud. Ni borde skämmas, säger jag!

Vi ska få en ny kropp

³⁵ Nu kanske någon invänder: ”Men hur uppstår de döda? Vilka slags kroppar får de när de kommer?” ³⁶ Så oförståndigt! Det du sår måste ju först dö för att sedan få liv. ³⁷ Och det du sår är inte den planta som växer upp utan bara ett frö, ett vetekorn eller något annat. ³⁸ Gud har ju bestämt hur varje växt ska se ut, och olika frön ger olika växter. ³⁹ Det finns olika slags kroppar. Människor har ett slags kropp och djuren har andra slags kroppar, fåglarna har sina och fiskarna sina. ⁴⁰ Det finns också himmelska kroppar, liksom jordiska, och de himmelska har en annan glans än de jordiska. ⁴¹ Solen har sin glans, och månen har sin, så också stjärnorna, som lyser med olika glans.

⁴² Så är det också med de dödas uppståndelse. Det som sås förgängligt uppstår oförgängligt. ⁴³ Det som sås i förakt uppstår i härlighet. Det som sås i svaghet uppstår i kraft. ⁴⁴ Det som sås som en fysisk kropp uppstår som en andlig kropp. När det nu finns en fysisk kropp, finns det också en andlig.

⁴⁵ Det står ju skrivet: ”Den första människan, Adam, blev en levande varelse.”^[i] Men den andre Adam^[j] blev en ande som ger liv. ⁴⁶ Det andliga kommer alltså inte först, utan det fysiska, och sedan kommer det andliga. ⁴⁷ Den första människan kom från jorden och var av jord, men den andra människan kom från himlen. ⁴⁸ Som den jordiska var är också de jordiska, och som den himmelska är, är också de himmelska. ⁴⁹ Liksom vi blev en avbild av den jordiska, så ska vi också bli en avbild av den himmelska.

⁵⁰ Vad jag menar är alltså detta, syskon: kött och blod kan inte ärva Guds rike, och inte heller kan det förgängliga ärva oförgänglighet. ⁵¹ Men jag berättar en hemlighet: en del av oss kommer inte att dö. Men vi ska alla förvandlas, ⁵² blixtsnabbt, på ett enda ögonblick, när den sista trumpeten ljuder. För den kommer att ljuda, och då uppstår de döda, i oförgänglighet, och vi förvandlas. ⁵³ Det förgängliga måste kläs i oförgänglighet och det dödliga i odödlighet. ⁵⁴ Och när det förgängliga har klätts i oförgänglighet och det dödliga i odödlighet, då har det som står skrivet gått i uppfyllelse:

⁵⁶ Dödens udd är synden, och synden får sin kraft från lagen. ⁵⁷ Men tack Gud, som ger oss segern genom vår Herre Jesus Kristus.

⁵⁸ Stå därför fasta och orubbliga, mina kära syskon. Ni vet ju att det ni gör för Herren inte är förgäves.