Add parallel Print Page Options

Johannes döparen banar väg för Jesus

(Matt 3:1-12; Mark 1:2-8; Joh 1:19-28)

Det var nu kejsaren Tiberius femtonde regeringsår. Pontius Pilatus var landshövding i Judeen, Herodes var tetrark över Galileen, hans bror Filippos över Itureen och Trachonitis och Lysanias över Abilene. Hannas och Kajafas var överstepräster.

Vid den här tiden kom Guds ord till Johannes, Sakarias son, i ödemarken. Han gav sig iväg till trakterna kring Jordanfloden och förkunnade omvändelsens dop för syndernas förlåtelse, så som det står skrivet i boken om profeten Jesajas ord:

”En röst ropar i ödemarken:
    ’Bana väg för Herren!
    Jämna vägen för honom!
Varje dal ska fyllas,
    alla berg och höjder sänkas,
krokiga stigar rätas
    och steniga vägar jämnas.
Då ska alla människor få se Guds räddning.’ ”[a]

När stora mängder människor nu kom till Johannes för att bli döpta, sa han till dem: ”Ni huggormsyngel, tror ni att ni kan klara er undan den kommande vreden? Nej, handla[b] som det anstår en som är omvänd! Tänk inte att ni bara kan säga: ’Abraham är vår stamfar.’ Jag säger er att Gud kan förvandla de här stenarna till Abrahams ättlingar! Yxan är redan satt till roten på träden. Varje träd som inte bär god frukt ska huggas ner och kastas i elden!”

10 Då frågade folket: ”Vad ska vi då göra?”

11 Han svarade: ”Om någon har två skjortor, ska han ge bort en av dem till någon som ingen har. Och den som har mat ska göra likadant.”

12 Även tullindrivare[c] kom för att döpas, och de frågade: ”Mästare, vad ska vi göra?”

13 Han svarade: ”Kräv inte mer än vad ni fått order om.”

14 ”Och vi då, vad ska vi göra?” frågade några soldater.

Johannes svarade: ”Tvinga inte till er pengar genom hot och våld, utan nöj er med er lön.”

15 Hela folket levde i väntan, och alla undrade i sina hjärtan om inte Johannes kunde vara Messias. 16 Men Johannes svarade dem alla: ”Jag döper er med vatten, men snart kommer en som är starkare än jag. Jag är inte ens värdig att knyta upp hans sandalremmar.[d] Han ska döpa er i den heliga Anden och eld. 17 Han har kastskoveln i sin hand för att rensa upp sin tröskplats och samla vetet i ladan, men agnarna ska han bränna upp i en eld som aldrig slocknar.”

18 På många olika sådana sätt förmanade Johannes folket när han framförde sitt budskap för dem.

Read full chapter

Footnotes

  1. 3:6 Se Jes 40:3-5; 52:10.
  2. 3:8 Ordagrant: Bär då sådan frukt.
  3. 3:12 Tullindrivarna var judar som arbetade med att ta in skatt åt romarna, och de var avskydda av alla.
  4. 3:16 Detta var en slavs uppgift.

I femtonde året av kejsar Tiberius' regering, när Pontius Pilatus var landshövding i Judeen, och Herodes var landsfurste i Galileen, och hans broder Filippus landsfurste i Itureen och Trakonitis-landet, och Lysanias landsfurste i Abilene,

på den tid då Hannas var överstepräst jämte Kaifas -- då kom Guds befallning till Johannes, Sakarias' son, i öknen;

och han gick åstad och predikade i hela trakten omkring Jordan bättringens döpelse till syndernas förlåtelse.

Så uppfylldes vad som var skrivet i profeten Esaias' utsagors bok: »Hör rösten av en som ropar i öknen: Bereden vägen för Herren, gören stigarna jämna för honom.

Alla dalar skola fyllas och alla berg och höjder sänkas; vad krokigt är skall bliva rak väg, och vad oländigt är skall bliva släta stigar;

och allt kött skall se Guds frälsning.'»

Han sade nu till folket som kom ut för att låta döpa sig av honom: »I huggormars avföda, vem har ingivit eder att söka komma undan den tillstundande vredesdomen?

Bären då ock sådan frukt som tillhör bättringen. Och sägen icke vid eder själva: 'Vi hava ju Abraham till fader'; Ty jag säger eder att Gud av dessa stenar kan uppväcka barn åt Abraham.

Redan är också yxan satt till roten på träden; så bliver då vart träd som icke bär god frukt avhugget och kastat på elden.

10 Och folket frågade honom och sade: »Vad skola vi då göra?»

11 Han svarade och sade till dem: »Den som har två livklädnader, han dele med sig åt den som icke har någon; och en som har matförråd, han göre sammalunda.»

12 Så kommo ock publikaner för att låta döpa sig, och de sade till honom: »Mästare, vad skola vi göra?»

13 Han svarade dem: »Kräven icke ut mer än vad som är eder föreskrivet.»

14 Också krigsmän frågade honom och sade: »Vad skola då vi göra? Han svarade dem: »Tilltvingen eder icke penningar av någon, genom hot eller på annat otillbörligt sätt, utan låten eder nöja med eder sold.»

15 Och folket gick där i förbidan, och alla undrade i sina hjärtan om Johannes icke till äventyrs vore Messias.

16 Men Johannes tog till orda och sade: till dem alla: »Jag döper eder med vatten, men den som kommer, som är starkare än jag, den vilkens skorem jag icke är värdig att upplösa; han skall döpa eder i helig ande och eld.

17 Han har sin kastskovel i handen, ty han vill noga rensa sin loge och samla in vetet i sin lada; men agnarna skall han bränna upp i en eld som icke utsläckes.»

18 Så förmanade han folket också i många andra stycken och förkunnade evangelium för dem.

Read full chapter