En annan gång gick Jesus in i en synagoga, och där fanns en man som hade en förtvinad hand. Spänt iakttog de Jesus för att se om han skulle bota honom på sabbaten. De ville få något att anklaga honom för. Han sade till mannen med den förtvinade handen: "Stig fram." Sedan frågade han dem: "Är det på sabbaten mera tillåtet att göra gott än att göra ont, att rädda liv än att döda?" Men de teg. Då såg han sig omkring med vrede, bedrövad över att deras hjärtan var så förstockade. Och till mannen sade han: "Räck ut din hand." Han räckte ut handen, och den var nu frisk. Men fariseerna gick ut och började genast överlägga med herodianerna[a] om att röja honom ur vägen.

Stora skaror följer Jesus

Jesus och hans lärjungar drog sig undan ner mot sjön. Mycket folk från Galileen följde efter. Också från Judeen, Jerusalem, Idumeen och från andra sidan Jordan och från trakten av Tyrus och Sidon kom folk till honom i stora skaror, när de hörde talas om allt han gjorde. Jesus sade åt sina lärjungar att hålla en båt i beredskap åt honom, så att han inte skulle bli trängd av folkmassan. 10 Ty han botade så många att alla som led av någon plåga trängde sig inpå för att få röra vid honom. 11 Och när de orena andarna såg honom, kastade de sig ner för honom och ropade: "Du är Guds Son." 12 Men han förbjöd dem strängt att avslöja vem han var.

Jesus utser tolv apostlar

13 Jesus gick sedan upp på berget och kallade till sig dem som han hade utvalt, och de kom till honom. 14 Han utsåg tolv som han kallade apostlar. De skulle vara hos honom, och han skulle sända ut dem att predika 15 och de skulle ha makt att driva ut onda andar. 16 Han utsåg dessa tolv: Simon, som han gav namnet Petrus, 17 Jakob, Sebedeus son, och Johannes, Jakobs bror - dem kallade han Boanerges, det betyder Åskans söner - 18 vidare Andreas, Filippus, Bartolomeus, Matteus, Thomas, Jakob, Alfeus son, Taddeus, Simon ivraren[b] 19 och Judas Iskariot,[c] han som förrådde honom.

Jesu gärning eller Satans

20 Sedan kom Jesus hem. På nytt samlades så mycket folk att han och hans lärjungar inte ens hade tid att äta. 21 När hans anhöriga fick höra det, gick de ut för att ta hand om honom, eftersom man sade att han hade förlorat förståndet. 22 Och de skriftlärda som hade kommit ner från Jerusalem sade: "Han är besatt av Beelsebul.[d] Med hjälp av de onda andarnas furste driver han ut de onda andarna." 23 Då kallade han dem till sig och talade till dem i liknelser: "Hur kan Satan driva ut Satan? 24 Om ett rike är splittrat kan det riket inte bestå, 25 och om en familj är splittrad kan den familjen inte bestå. 26 Om Satan gör uppror mot sig själv och kommer i strid med sig själv, kan han inte bestå. Då är det slut med honom. 27 Ingen kan gå in i den starkes hus och plundra honom på det han äger utan att först ha bundit den starke. Sedan kan han plundra hans hus. 28 Amen[e] säger jag er: Allt skall förlåtas människorna, deras synder och hädelser, hur de än hädar. 29 Men den som hädar den helige Ande får aldrig någonsin förlåtelse utan är skyldig till evig synd." 30 De hade ju sagt att han hade en oren ande.

Jesu familj

31 Hans mor och hans bröder kom och stannade utanför. De sände bud till honom för att kalla på honom. 32 Folkhopen som satt omkring honom sade: "Se, din mor och dina bröder står här utanför och frågar efter dig." 33 Han svarade: "Vem är min mor och vilka är mina bröder?" 34 Och han såg på dem som satt omkring honom och sade: "Här ser ni min mor och mina bröder! 35 Den som gör Guds vilja är min bror och min syster och min mor."

Footnotes

  1. Markus 3:6 herodianerna Se not till Matt 22:16.
  2. Markus 3:18 Simon ivraren Se not till Matt 10:4.
  3. Markus 3:19 Iskariot Se not till Matt 10:4.
  4. Markus 3:22 Beelsebul Se not till Matt 10:25.
  5. Markus 3:28 Amen Se not till Matt 5:18.

Jesus botar en man på sabbaten

(Matt 12:9-14; Luk 6:6-11)

En annan gång gick Jesus in i en synagoga, och där var en man som hade en förtvinad hand.

De höll noga ögonen på honom för att se om han skulle bota mannen på sabbaten, så att de skulle få något att anklaga honom för.

Men Jesus sa till mannen med den förtvinade handen: ”Res dig upp och kom hit fram.” Sedan frågade han dem: ”Vad är tillåtet att göra på sabbaten, göra gott eller ont, rädda liv eller döda någon?” Men ingen ville säga något. Då såg han på dem med vrede, djupt bedrövad över hårdheten i deras hjärtan. Sedan sa han till mannen: ”Räck fram din hand!” Och då mannen gjorde det, blev handen normal igen.

Men fariseerna gick ut och började genast göra upp planer tillsammans med Herodes anhängare[a] på hur de skulle få Jesus dödad.

Mycket folk följer Jesus

(Matt 4:23-25; 12:15-16; Luk 6:17-19)

Jesus och hans lärjungar drog sig nu till sjön, och massor av människor från Galileen, men också från Judeen, Jerusalem och Idumeen, från andra sidan Jordan och ända bortifrån Tyros och Sidon, följde honom när de hörde om allt han gjorde.

Jesus bad sina lärjungar att ha en båt färdig, för att han skulle slippa bli trängd av folkmassan. 10 Många människor hade blivit botade, och de sjuka trängde därför på från alla håll för att röra vid honom.

11 När de orena andarna fick syn på honom, föll de ner vid hans fötter och ropade: ”Du är Guds Son!” 12 Men Jesus förbjöd dem strängt att avslöja vem han var.

Jesus utser sina tolv lärjungar

(Matt 10:2-4; Luk 6:14-16; Apg 1:13)

13 Sedan gick Jesus upp på ett berg och tog med sig några som han hade valt ut. När de kom till honom, 14 utsåg han tolv av dem, som han kallade apostlar, till att följa honom och sändas ut för att predika, 15 och han gav dem makt att driva ut onda andar.[b] 16 De tolv han utsåg var: Simon, som han gav namnet Petrus, 17 Sebedaios söner Jakob och Johannes, som han kallade Boanerges, ”åsksönerna”, 18 Andreas, Filippos, Bartolomaios, Matteus, Tomas, Alfaios son Jakob, Taddaios, Simon ”den ivrige”[c] 19 och Judas Iskariot, som senare förrådde Jesus.

Jesus beskylls för att vara i förbund med djävulen

(Matt 12:22-29; Luk 11:14-23; 12:10)

20 När Jesus kom hem, började folk att samlas igen, i en sådan mängd att varken han eller hans lärjungar ens fick tid att äta. 21 När hans familj fick höra det, gick de dit för att ta hand om honom. ”Han är från sina sinnen!” sa de.

22 Men de skriftlärda, som hade kommit från Jerusalem, sa: ”Han är besatt av Beelsebul[d]. Han driver ut de onda andarna med hjälp av de onda andarnas härskare.”

23 Jesus kallade då till sig dem och talade till dem i liknelser: ”Hur kan Satan driva ut Satan? 24 Ett rike där man strider mot varandra går ju under. 25 Och en familj där man strider mot varandra upphör snart att existera. 26 Om nu Satan är kluven och strider mot sig själv, då kan han inte bestå, utan det är snart ute med honom. 27 Ingen kan gå in i en stark mans hus och plundra honom på vad han äger utan att först binda honom. Sedan kan man plundra hans hus.

28 Sannerligen säger jag er: Människor kan få förlåtelse för alla slags synder och hädelser, hur mycket man än hädar. 29 Men den som hädar den heliga Anden kan aldrig i evighet få förlåtelse. Då gör man sig skyldig till en evig synd.”

30 De hade nämligen sagt att han hade en oren ande.[e]

Jesus riktiga familj

(Matt 12:46-50; Luk 8:19-21)

31 Nu kom Jesus mor och hans bröder och stannade utanför och skickade bud till honom för att kalla på honom.

32 Skaran som satt runt Jesus sa då till honom: ”Din mor och dina bröder står här utanför och frågar efter dig.” 33 Men han svarade: ”Min mor och mina bröder! Vilka är det?” 34 Sedan såg han på dem som satt runt omkring honom och sa: ”Det här är min mor och mina syskon. 35 Var och en som gör Guds vilja är min bror och min syster och min mor.”

Footnotes

  1. 3:6 Herodes anhängare stödde romarna. De ville få bort Jesus av politiska skäl, eftersom de trodde att han skulle göra uppror mot romarna.
  2. 3:15 En del handskrifter tillägger: Han kallade dem sina apostlar (sändebud).
  3. 3:18 På grekiska: seloten eller kananaios (det senare bildat av ett arameiskt ord). Simon tillhörde antagligen ”seloterna”, ett politiskt parti som ville göra uppror mot romarna.
  4. 3:22 Beelsebul , ett hebreiskt avgudanamn som har blivit en synonym till Satan.
  5. 3:30 Här ges den tydligaste förklaringen för den oförlåtliga synden: att medvetet hävda att Jesus agerade i den ondes kraft; jfr Matt 12:31.