Markus 12:13-44
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Ska man betala skatt till kejsaren?
(Matt 22:15-22; Luk 20:20-26)
13 De skickade nu några fariseer och anhängare till Herodes[a] för att lura Jesus att säga något som de kunde sätta dit honom för. 14 Och de kom och sa till honom: ”Mästare, vi vet att du är uppriktig. Du låter dig inte påverkas av människor och ser inte till personen, utan lär oss i sanning Guds väg. Är det rätt eller inte att betala skatt till kejsaren. Ska vi göra det eller inte?”
15 Men Jesus förstod att de hycklade och sa: ”Varför försöker ni sätta mig på prov? Ta hit en denar så får jag titta på den.” 16 Då gav de honom ett mynt, och han frågade dem: ”Vems bild är det här, och vems underskrift?”
”Kejsarens”, svarade de.
17 ”Då så”, sa han, ”ge kejsaren det som är hans och Gud det som är Guds.” Och de blev förvånade över hans svar.
Ska de döda uppstå?
(Matt 22:23-33; Luk 20:27-40)
18 Sedan kom några saddukeer[b] till Jesus. De påstår att det inte finns någon uppståndelse, och därför frågade de:
19 ”Mästare, Mose skrev att om en man dör och lämnar efter sig hustru men inga barn, ska hans bror gifta sig med änkan och skaffa en arvtagare åt sin bror.[c] 20 Nu fanns det sju bröder. Den äldste gifte sig, men dog utan att lämna några barn efter sig. 21 Därför gifte sig bror nummer två med änkan, men dog utan att lämna några barn efter sig, likadant den tredje 22 och alla sju; inga lämnade efter sig några barn. Sedan dog också kvinnan. 23 När de nu uppstår från de döda, vems hustru blir hon då? Alla sju har ju varit gifta med henne.”
24 Jesus svarade: ”Är det inte därför ni tar så fel eftersom ni förstår varken Skriften eller Guds kraft? 25 När de döda uppstår ska de inte gifta sig eller bli bortgifta, utan vara som änglarna i himlen.
26 Men när det gäller de dödas uppståndelse, har ni då aldrig läst i Moseböckerna om törnbusken, där Gud säger till Mose: ’Jag är Abrahams, Isaks och Jakobs Gud.’[d] 27 Gud är inte en gud för döda, utan för levande.[e] Ni tar fullständigt fel.”
Vilket bud är viktigast?
(Matt 22:34-40; Luk 10:25-28)
28 En av de skriftlärda som stod där och lyssnade till diskussionen var mycket imponerad av det svar Jesus gett, och frågade därför: ”Vilket är det viktigaste av alla buden?”
29 Jesus svarade: ”Det viktigaste budet är: ’Lyssna, Israel, Herren är vår Gud. Herren är en. 30 Du ska älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft.’[f]
31 Det näst viktigaste budet är: ’Du ska älska din medmänniska som dig själv.’[g] Inget bud är viktigare än dessa.”
32 Den skriftlärda svarade: ”Mästare, du har rätt. Det är sant att Gud är en, och det finns ingen annan. 33 Och att älska honom av hela sitt hjärta, av hela sitt förstånd och av hela sin kraft och sin medmänniska som sig själv, är viktigare än alla brännoffer och andra offer.”
34 När Jesus hörde hur klokt mannen svarade, sa han: ”Du är inte långt från Guds rike.” Och efter det vågade ingen ställa några fler frågor till honom.
Är Messias ättling till David?
(Matt 22:41-46; Luk 20:41-44)
35 När Jesus senare undervisade folket på tempelplatsen, frågade han:
”Hur kan de skriftlärda säga att Messias är Davids Son? 36 David har ju själv sagt, ledd av Anden:
’Herren sa till min Herre:
Sätt dig på min högra sida
tills jag har lagt dina fiender under dina fötter.’[h]
37 David kallar honom för Herre, hur skulle han då kunna vara hans Son?”
Folkskarorna lyssnade gärna till honom.
Jesus varnar för de religiösa ledarnas dubbelmoral
(Matt 23:1-7; Luk 11:43-46; 20:45-47)
38 Han fortsatte sin undervisning:
”Akta er för de skriftlärda, som gillar att gå omkring i långa dräkter och bli hälsade på torgen, 39 ta plats på främsta raden i synagogan och sitta vid honnörsborden under festerna. 40 De äter änkorna ur husen och ber långa böner för syns skull. De kommer att straffas desto hårdare.”
En fattig änka ger allt hon har
(Luk 21:1-4)
41 Sedan gick Jesus och satte sig mittemot kammaren, där offerkistorna stod, och såg hur folk kom och lade sina pengar i dem. Många som var rika lade dit stora summor. 42 Men så kom en fattig änka och lade dit två kopparslantar, alltså ett öre.
43 Då kallade han till sig sina lärjungar och sa till dem: ”Sannerligen säger jag er: den där fattiga änkan gav mer i offerkistan än alla de andra, 44 för de gav bara en liten del av sitt överflöd. Men hon, som är så fattig, lade dit allt hon ägde, allt vad hon hade att leva på.”
Read full chapterFootnotes
- 12:13 Se not till 3:6.
- 12:18 Se not till Matt 3:7.
- 12:19 Se 5 Mos 25:5-6; arvtagare syftar på en förstfödd son som skulle ärva den avlidne.
- 12:26 Se 2 Mos 3:6.
- 12:27 Gud talar om Abraham, Isak och Jakob som levande, trots att de varit döda i hundratals år.
- 12:30 Se 5 Mos 6:4-5.
- 12:31 Se 3 Mos 19:18.
- 12:36 Se Ps 110:1.
Markus 12:13-44
Svenska 1917
13 Därefter sände de till honom några fariséer och herodianer, för att dessa skulle fånga honom genom något hans ord.
14 Dessa kommo nu och sade till honom: »Mästare, vi veta att du är sannfärdig och icke frågar efter någon, ty du ser icke till personen, utan lär om Guds väg vad sant är. Är det lovligt att giva kejsaren skatt, eller är det icke lovligt? Skola vi giva skatt, eller icke giva?»
15 Men han förstod deras skrymteri och sade till dem: »Varför söken I att snärja mig? Tagen hit en penning, så att jag får se den.»
16 Då lämnade de fram en sådan. Därefter frågade han dem: »Vems bild och överskrift är detta?» De svarade honom: »Kejsarens.»
17 Då sade Jesus till dem: »Så given kejsaren vad kejsaren tillhör, och Gud vad Gud tillhör.» Och de förundrade sig högeligen över honom.
18 Sedan kommo till honom några av sadducéerna, vilka mena att det icke gives någon uppståndelse. Dessa frågade honom och sade:
19 »Mästare, Moses har givit oss den föreskriften, att om någon har en broder som dör, och som efterlämnar hustru, men icke lämnar barn efter sig, så skall han taga sin broders hustru till äkta och skaffa avkomma åt sin broder.
20 Nu voro här sju bröder. Den förste tog sig en hustru, men dog utan att lämna någon avkomma efter sig.
21 Då tog den andre i ordningen henne, men också han dog utan att lämna någon avkomma efter sig; sammalunda den tredje.
22 Så skedde med alla sju: ingen av dem lämnade någon avkomma efter sig. Sist av alla dog ock hustrun.
23 Vilken av dem skall nu vid uppståndelsen, när de uppstå, få henne till hustru? De hade ju alla sju tagit henne till hustru.»
24 Jesus svarade dem: »Visar icke eder fråga att I faren vilse och varken förstån skrifterna, ej heller Guds kraft?
25 Efter uppståndelsen från de döda taga män sig icke hustrur, ej heller givas hustrur åt män, utan de äro då såsom änglarna i himmelen.
26 Men vad nu det angår, att de döda uppstå, haven I icke läst i Moses' bok, på det ställe där det talas om törnbusken, huru Gud sade till honom så: 'Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud'?
27 Han är en Gud icke för döda, utan för levande. I faren mycket vilse.»
28 Då trädde en av de skriftlärde fram, en som hade hört deras ordskifte och förstått att han hade svarat dem väl. Denne frågade honom: »Vilket är det förnämsta av alla buden?»
29 Jesus svarade: »Det förnämsta är detta: 'Hör, Israel! Herren, vår Gud, Herren är en.
30 Och du skall älska Herren, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av allt ditt förstånd och av all din kraft.'
31 Därnäst kommer detta: 'Du skall älska din nästa såsom dig själv.' Intet annat bud är större än dessa.»
32 Då svarade den skriftlärde honom: »Mästare, du har i sanning rätt i vad du säger, att han är en, och att ingen annan är än han.
33 Och att älska honom av allt sitt hjärta och av allt sitt förstånd och av all sin kraft och att älska sin nästa såsom sig själv, det är 'förmer än alla brännoffer och slaktoffer'.»
34 Då nu Jesus märkte att han hade svarat förståndigt, sade han till honom: »Du är icke långt ifrån Guds rike.» Sedan dristade sig ingen att vidare ställa någon fråga på honom.
35 Medan Jesus undervisade i helgedomen, framställde han denna fråga: »Huru kunna de skriftlärde säga att Messias är Davids son?
36 David själv har ju sagt genom den helige Andes ingivelse: 'Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida, till dess jag har lagt dina fiender dig till en fotapall.'
37 Så kallar nu David själv honom 'herre'; huru kan han då vara hans son?» Och folkskarorna hörde honom gärna.
38 Och han undervisade dem och sade till dem: »Tagen eder till vara för de skriftlärde, som gärna gå omkring i fotsida kläder och gärna vilja bliva hälsade på torgen
39 och gärna sitta främst i synagogorna och på de främsta platserna vid gästabuden --
40 detta under det att de utsuga änkors hus, medan de för syns skull hålla långa böner. De skola få en dess hårdare dom.»
41 Och han satte sig mitt emot offerkistorna och såg huru folket lade ned penningar i offerkistorna. Och många rika lade dit mycket.
42 Men en fattig änka kom och lade ned två skärvar, det är ett öre.
43 Då kallade han sina lärjungar till sig och sade till dem: »Sannerligen säger jag eder: Denna fattiga änka lade dit mer än alla de andra som lade något i offerkistorna.
44 Ty dessa lade alla dit av sitt överflöd, men hon lade dit av sitt armod allt vad hon hade, så mycket som fanns i hennes ägo.»
Read full chapter
Lukas 20:20-47
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Ska man betala skatt till kejsaren?
(Matt 22:15-22; Mark 12:13-17)
20 Medan de väntade på sitt tillfälle, skickade de iväg några som skulle låtsas vara rättfärdiga och som var ute efter att få Jesus att säga något som de kunde arrestera honom för, för att sedan kunna överlämna honom åt landshövdingens makt och myndighet.
21 ”Mästare”, frågade de honom, ”vi vet att du har rätt när du talar och undervisar. Du låter dig inte påverkas av människor, utan lär oss i sanning Guds väg. 22 Är det rätt eller inte att betala skatt till kejsaren?”
23 Men Jesus genomskådade deras list och sa: 24 ”Visa mig en denar. Vems bild finns på den, och vems underskrift?”
”Kejsarens”, svarade de.
25 ”Då så”, sa han, ”ge kejsaren det som är hans och Gud det som är Guds.”
26 De lyckades alltså inte sätta fast honom för något han sa när folket hörde på. De förvånades över hans svar och blev alldeles tysta.
Ska de döda uppstå igen?
(Matt 22:23-33; Mark 12:18-27)
27 Sedan kom några saddukeer[a] till honom. De påstår att det inte finns någon uppståndelse, så de frågade:
28 ”Mästare, Mose skrev att om en man dör barnlös, ska hans bror gifta sig med änkan och skaffa en arvtagare åt sin bror.[b] 29 Nu fanns det sju bröder. Den äldste gifte sig och dog barnlös. 30 Bror nummer två 31 och tre gifte sig med änkan, och så fortsatte det tills alla sju hade varit gifta med henne och dött utan att lämna några barn efter sig. 32 Till slut dog också kvinnan. 33 När de nu uppstår från de döda, vems hustru blir hon då? Alla sju har ju varit gifta med henne.”
34 Jesus svarade saddukeerna: ”Den här tidsålderns människor gifter sig och blir bortgifta. 35 De som anses värdiga att få vara med i den kommande tidsåldern och uppstå från de döda, de ska inte gifta sig eller bli bortgifta. 36 De kan inte heller dö, utan ska vara som änglarna. De är Guds barn, för de har uppstått. 37 Att de döda uppstår bevisar också Mose när han talar om törnbusken. Han kallar Herren för Abrahams, Isaks och Jakobs Gud.[c] 38 Gud är alltså inte en gud för döda, utan för levande. Alla är levande för honom.”
39 ”Det var bra svarat, Mästare”, sa några av de skriftlärda. 40 Och sedan vågade ingen ställa några fler frågor till honom.
Är Messias ättling till David?
(Matt 22:41-46; Mark 12:35-37)
41 Sedan frågade Jesus dem: ”Hur kan man säga att Messias är Davids Son? 42 David själv skrev ju i Psaltaren:
’Herren sa till min Herre:
Sätt dig på min högra sida,
43 tills jag har lagt dina fiender
som en pall under dina fötter.’[d]
44 David kallar honom för Herre, hur skulle han då kunna vara Davids Son?”
Jesus varnar för de religiösa ledarnas dubbelmoral
(Matt 23:1-7; Mark 12:38-39)
45 Medan folket lyssnade sa Jesus till sina lärjungar: 46 ”Akta er för de skriftlärda, som älskar att gå omkring i långa dräkter och gärna vill bli hälsade på torgen, ta plats på främsta raden i synagogan och sitta vid honnörsborden under festerna. 47 De äter änkorna ur husen och ber långa böner för syns skull. De kommer att straffas desto hårdare.”
Read full chapter
Lukas 20:20-47
Svenska 1917
20 Och de vaktade på honom och sände ut några som försåtligen skulle låtsa sig vara rättsinniga män, för att dessa skulle fånga honom genom något hans ord, så att de skulle kunna överlämna honom åt överheten, i landshövdingens våld.
21 Dessa frågade honom och sade: »Mästare, vi veta att du talar och undervisar rätt och icke har anseende till personen, utan lär om Guds väg vad sant är.
23 Men han märkte deras illfundighet och sade till dem:
24 »Låten mig se en penning. Vems bild och överskrift bär den?» De svarade: »Kejsarens.»
25 Då sade han till dem: »Given alltså kejsaren vad kejsaren tillhör, och Gud vad Gud tillhör.»
26 Och de förmådde icke fånga honom genom något hans ord inför folket, utan förundrade sig över hans svar och tego.
27 Därefter trädde några sadducéer fram och ville påstå att det icke gives någon uppståndelse. Dessa frågade honom
28 och sade: »Mästare, Moses har givit oss den föreskriften, att om någon har en broder som är gift, men dör barnlös, så skall han taga sin broders hustru till akta och skaffa avkomma åt sin broder.
29 Nu voro här sju bröder. Den förste tog sig en hustru, men dog barnlös.
30 Då tog den andre i ordningen henne
31 och därefter den tredje; sammalunda alla sju. Men de dogo alla, utan att någon av dem lämnade barn efter sig.
32 Slutligen dog ock hustrun.
33 Vilken av dem skall då vid uppståndelsen få kvinnan till hustru? De hade ju alla sju tagit henne till hustru.»
34 Jesus svarade dem: »Med den nuvarande tidsålderns barn är det så, att män taga sig hustrur, och hustrur givas åt män;
35 men de som bliva aktade värdiga att få del i den nya tidsåldern och i uppståndelsen från de döda, med dem är det så, att varken män tag sig hustrur, eller hustrur givas män.
36 De kunna ju ej heller mer dö ty de äro lika änglarna och äro, Guds söner, eftersom de hava blivit delaktiga av uppståndelsen.
37 Men att de döda uppstå, det har ock Moses, på det ställe där det talas om törnbusken, givit till känna, när han kallar Herren 'Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud';
38 Och han är en Gud icke för döda, utan för levande, ty för honom leva alla.»
39 Då svarade några av de skriftlärde och sade: »Mästare, du har talat rätt.»
40 De dristade sig nämligen icke att vidare ställa någon fråga på honom.
41 Men han sade till dem: »Huru kan man säga att Messias är Davids son?
42 David själv säger ju i Psalmernas bok: Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida,
43 till dess jag har lagt dina fiender dig till en fotapall.'
44 David kallar honom alltså 'herre'; huru kan han då vara hans son?»
45 Och han sade till sina lärjungar, så att allt folket hörde det:
46 »Tagen eder till vara för de skriftlärde, som gärna gå omkring i fotsida kläder och gärna vilja bliva hälsade på torgen och gärna sitta främst i synagogorna och på de främsta platserna vid gästabuden --
47 detta under det att de utsuga änkors hus, medan de för syns skull hålla långa baner. Del skola få en dess hårdare dom.»
Read full chapterSwedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.