Jesus utser sina tolv lärjungar

(Matt 10:2-4; Luk 6:14-16; Apg 1:13)

¹³ Sedan gick Jesus upp på ett berg och tog med sig några som han hade valt ut. När de kom till honom, ¹⁴ utsåg han tolv av dem, som han kallade apostlar, till att följa honom och sändas ut för att predika, ¹⁵ och han gav dem makt att driva ut onda andar.^{[a] 16} De tolv han utsåg var: Simon, som han gav namnet Petrus, ¹⁷ Sebedaios söner Jakob och Johannes, som han kallade Boanerges, ”åsksönerna”, ¹⁸ Andreas, Filippos, Bartolomaios, Matteus, Tomas, Alfaios son Jakob, Taddaios, Simon ”den ivrige”^{[b] 19} och Judas Iskariot, som senare förrådde Jesus.

Jesus beskylls för att vara i förbund med djävulen

(Matt 12:22-29; Luk 11:14-23; 12:10)

²⁰ När Jesus kom hem, började folk att samlas igen, i en sådan mängd att varken han eller hans lärjungar ens fick tid att äta. ²¹ När hans familj fick höra det, gick de dit för att ta hand om honom. ”Han är från sina sinnen!” sa de.

²² Men de skriftlärda, som hade kommit från Jerusalem, sa: ”Han är besatt av Beelsebul^[c]. Han driver ut de onda andarna med hjälp av de onda andarnas härskare.”

²³ Jesus kallade då till sig dem och talade till dem i liknelser: ”Hur kan Satan driva ut Satan? ²⁴ Ett rike där man strider mot varandra går ju under. ²⁵ Och en familj där man strider mot varandra upphör snart att existera. ²⁶ Om nu Satan är kluven och strider mot sig själv, då kan han inte bestå, utan det är snart ute med honom. ²⁷ Ingen kan gå in i en stark mans hus och plundra honom på vad han äger utan att först binda honom. Sedan kan man plundra hans hus.

²⁸ Sannerligen säger jag er: Människor kan få förlåtelse för alla slags synder och hädelser, hur mycket man än hädar. ²⁹ Men den som hädar den heliga Anden kan aldrig i evighet få förlåtelse. Då gör man sig skyldig till en evig synd.”

³⁰ De hade nämligen sagt att han hade en oren ande.^[d]

Jesus riktiga familj

(Matt 12:46-50; Luk 8:19-21)

³¹ Nu kom Jesus mor och hans bröder och stannade utanför och skickade bud till honom för att kalla på honom.

³² Skaran som satt runt Jesus sa då till honom: ”Din mor och dina bröder står här utanför och frågar efter dig.” ³³ Men han svarade: ”Min mor och mina bröder! Vilka är det?” ³⁴ Sedan såg han på dem som satt runt omkring honom och sa: ”Det här är min mor och mina syskon. ³⁵ Var och en som gör Guds vilja är min bror och min syster och min mor.”

Jesus utser sina tolv lärjungar

(Matt 10:2-4; Mark 3:13-19; Apg 1:13)

¹² Några dagar senare gick Jesus upp på ett berg för att be, och han bad till Gud hela natten. ¹³ När det ljusnade kallade han sedan samman sina lärjungar och utsåg tolv av dem som han kallade apostlar^[a]: ¹⁴ Simon, som han gav namnet Petrus, Simons bror Andreas, Jakob, Johannes, Filippos, Bartolomaios, ¹⁵ Matteus, Tomas, Alfaios son Jakob, Simon, som kallades seloten^[b], ¹⁶ Jakobs son Judas och Judas Iskariot, han som senare förrådde Jesus.

Mycket folk följer Jesus

(Matt 5:3-12)

¹⁷ När Jesus hade kommit ner tillsammans med dem, stannade de på en slätt. Där var många av hans lärjungar och en stor folkmassa från hela Judeen och Jerusalem och från kustområdet vid Tyros och Sidon^{[c] 18} som hade kommit för att höra honom och bli botade från sina sjukdomar. De som led av orena andar blev helade, ¹⁹ och alla försökte röra vid honom, eftersom det gick ut kraft från honom som gjorde alla friska.

Verklig lycka

²⁰ Sedan vände han sig till sina lärjungar och sa:

²³ Gläd er då, hoppa av glädje, för ni får en stor lön i himlen. Så gjorde ju deras förfäder med profeterna.

Om att älska sina fiender

(Matt 5:39-42)

²⁷ Men till dem som lyssnar säger jag: älska era fiender, gör gott mot dem som hatar er, ²⁸ välsigna dem som förbannar er och be för dem som förolämpar er.

²⁹ Slår någon dig på ena kinden, så vänd också fram den andra. Vill någon ta ditt ytterplagg, så hindra honom inte från att ta skjortan också. ³⁰ Ge till alla som ber dig, och om någon tar det som är ditt, så kräv det inte tillbaka. ³¹ Gör så mot andra så som ni vill att de ska göra mot er.

³² Om ni bara älskar dem som älskar er, är ni då värda särskilt beröm? Även syndare älskar ju dem som ger dem kärlek. ³³ Och om ni gör gott mot dem som gör gott mot er, är det något så märkvärdigt med det? Det gör ju syndare också! ³⁴ Om ni lånar ut pengar till dem som kan betala tillbaka, är det något man bör tacka er för? Även syndare lånar ju till sina vänner om de får igen pengarna.

³⁵ Nej, älska era fiender och gör gott mot dem, och ge lån utan att oroa er för om ni får det tillbaka. Då ska ni få stor lön och bli den Högstes barn, för han är själv god mot dem som är otacksamma och onda.

³⁶ Var barmhärtiga, så som er Fader i himlen är barmhärtig.

Om att döma andra

(Matt 7:1-5)

³⁷ Döm inte, så ska ni själva inte bli dömda. Förklara ingen skyldig, så ska ni inte förklaras skyldiga. Förlåt, så ska ni få förlåtelse. ³⁸ Ge, så kommer ni att få. Ett gott, packat, skakat och rågat mått ska ges i er famn. För med det mått ni mäter ska det mätas upp åt er.”

³⁹ Sedan berättade han en liknelse: ”En blind kan väl inte leda en annan blind? Faller då inte båda i gropen? ⁴⁰ Och en lärjunge står inte över sin lärare, men när han är fullärd, kan han bli som sin lärare.

⁴¹ Varför ser du flisan i din medmänniskas öga, när du inte märker bjälken i ditt eget? ⁴² Hur kan du säga till henne: ’Kom så ska jag ta bort flisan ur ditt öga’, när du samtidigt inte märker bjälken i ditt eget? Du hycklare, ta först bort bjälken ur ditt öga! Sedan kan du se klart och ta bort flisan ur din medmänniskas öga.

Av frukten känner man trädet

(Matt 7:17-20)

⁴³ Ett bra träd kan aldrig bära dålig frukt, och ett dåligt träd kan aldrig bära bra frukt. ⁴⁴ Trädet känns igen på den frukt det bär. Man hittar inte fikon på tistlar eller vindruvor på törnbuskar. ⁴⁵ En god människa bär fram det goda ur den godhet som lagrats i hennes hjärta, medan en ond människa bär fram det onda ur den ondska som lagrats i hennes hjärta. Munnen talar ju vad hjärtat är fullt av.

Om att bygga på stadig grund

(Matt 7:24-27)

⁴⁶ Varför kallar ni mig ’Herre, Herre’, när ni ändå inte gör som jag säger? ⁴⁷ Den som kommer till mig och hör mina ord och handlar efter dem – vem han liknar, det ska jag visa er. ⁴⁸ Han liknar en man som bygger ett hus och gräver så djupt att han kan lägga grunden på ett berg. När floden sedan svämmar över och vattnet vräker sig mot huset, står det stadigt kvar, eftersom det är väl byggt.

⁴⁹ Men den som hör och inte handlar, han liknar en man som bygger ett hus direkt på marken utan att gräva någon grund. Och när floden vräker sig mot huset, faller det genast ihop med ett stort brak.”

⁴⁰ Den ene av de två som hade hört vad Johannes sa och sedan följt efter Jesus var Andreas, Simon Petrus bror.

⁴¹ Denne letade först reda på sin bror Simon och sa till honom: ”Vi har funnit Messias” (Messias betyder Kristus).^{[a] 42} Och han tog med sig honom till Jesus. Jesus såg då på honom och sa: ”Du är Simon, Johannes son. Men du ska kallas Kefas (det betyder Petrus).^[b]”

⁴³ Dagen därpå tänkte Jesus gå till Galileen. Då träffade han Filippos och sa till honom: ”Följ mig.” ⁴⁴ Filippos var från Betsaida, Andreas och Petrus hemstad.

⁴⁵ Filippos fann Natanael och sa till honom: ”Vi har funnit honom som Moses lag och profeterna talar om, Jesus, Son till Josef, från Nasaret.”

⁴⁶ ”Nasaret!” sa Natanael. ”Kan något gott komma därifrån?”

”Kom och se själv”, svarade Filippos.

⁴⁷ När Jesus såg Natanael närma sig, sa han: ”Här kommer en sann israelit^[c]. Det finns inget svek i honom.”

⁴⁸ ”Hur kan du känna mig?” undrade Natanael.

Jesus svarade: ”Jag såg dig under fikonträdet innan Filippos kallade på dig.”

⁴⁹ Då sa Natanael: ”Rabbi, du är Guds Son, Israels kung!”

⁵⁰ Men Jesus sa till honom: ”Tror du detta för att jag sa att jag såg dig under fikonträdet? Du kommer att få se större ting än så.” ⁵¹ Han sa vidare: ”Ja, sannerligen^[d] säger jag er: ni ska få se himlen öppen och Guds änglar stiga upp och stiga ner över Människosonen.”^[e]

¹³ När de kom fram, gick de upp till det rum på andra våningen där de brukade hålla till. Det var Petrus, Johannes, Jakob, Andreas, Filippos, Tomas, Bartolomaios, Matteus, Jakob, son till Alfaios, Simon seloten^[a], och Judas, son till Jakob.