Add parallel Print Page Options

28 Sannerligen säger jag er: Människor kan få förlåtelse för alla slags synder och hädelser, hur mycket man än hädar. 29 Men den som hädar den heliga Anden kan aldrig i evighet få förlåtelse. Då gör man sig skyldig till en evig synd.”

30 De hade nämligen sagt att han hade en oren ande.[a]

Jesus riktiga familj

(Matt 12:46-50; Luk 8:19-21)

31 Nu kom Jesus mor och hans bröder och stannade utanför och skickade bud till honom för att kalla på honom.

32 Skaran som satt runt Jesus sa då till honom: ”Din mor och dina bröder står här utanför och frågar efter dig.” 33 Men han svarade: ”Min mor och mina bröder! Vilka är det?” 34 Sedan såg han på dem som satt runt omkring honom och sa: ”Det här är min mor och mina syskon. 35 Var och en som gör Guds vilja är min bror och min syster och min mor.”

Read full chapter

Footnotes

  1. 3:30 Här ges den tydligaste förklaringen för den oförlåtliga synden: att medvetet hävda att Jesus agerade i den ondes kraft; jfr Matt 12:31.

10 Vem som än säger något mot Människosonen kan få förlåtelse, men den som hädar den heliga Anden kommer aldrig att bli förlåten.

Read full chapter

26 Om vi med vett och vilja fortsätter att synda efter att vi har lärt känna sanningen, då finns det inte längre något offer för synderna. 27 Nej, då väntar en fruktansvärd dom och en förtärande eld som ska utplåna Guds fiender. 28 Redan den som vägrade att lyda Moses lag blev skoningslöst dödad, om två eller tre vittnen kunde bevisa hans skuld. 29 Hur mycket värre ska då inte straffet bli för den som trampar på Guds Son, vanhelgar förbundsblodet som han helgades i, och smädar nådens Ande? 30 Vi känner ju honom som har sagt: ”Hämnden är min, och jag ska straffa dem”, och: ”Herren ska skaffa rätt åt sitt folk.”[a] 31 Det är fruktansvärt att falla i den levande Gudens händer.

32 Tänk tillbaka på hur det var under den första tiden, när ni just hade blivit upplysta. Då höll ni ut under stora och svåra lidanden. 33 Ni blev hånade, misshandlade och förlöjligade inför människor, och ni ställde också solidariskt upp för andra som blev utsatta för samma sak. 34 Ni led med dem som kastades i fängelse, och när man tog era ägodelar var ni ändå glada, eftersom ni visste att ni ägde något bättre, något som består.

35 Fortsätt att vara lika frimodiga. Det ger en stor belöning. 36 Det krävs uthållighet av er för att ni ska kunna göra Guds vilja och få vad han har lovat.

37 ”Om en kort tid kommer han som ska komma.
    Han ska inte dröja.

38 Men min rättfärdige ska leva genom tro.
    Om han däremot drar sig undan
är han till ingen glädje för mig mer.”[b]

39 Men vi tillhör inte dem som drar sig undan och går förlorade. Nej, vi tillhör dem som tror och räddar sitt liv.

Read full chapter

Footnotes

  1. 10:30 Se 5 Mos 32:36.
  2. 10:38 Se Hab 2:3-4.