¹⁴ Såningsmannen sår ordet. ¹⁵ De vid vägen är de hos vilka ordet sås, men när de hör det kommer genast Satan och tar bort ordet som är sått i dem. ¹⁶ De som sås på stenig mark är de som genast tar emot ordet med glädje när de hör det, ¹⁷ men de har ingen rot inom sig utan tror bara för en tid. När de sedan möter lidande eller förföljelse för ordets skull så kommer de genast på fall. ¹⁸ Hos andra sås säden bland tistlar. Det är de som hör ordet, ^19 (A) men världsliga bekymmer, bedräglig rikedom och begär efter annat kommer in och kväver ordet så att det blir utan frukt. ²⁰ Men de hos vilka säden faller i god jord, det är de som hör ordet och tar emot det och bär frukt, trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt."

^21 (B) Han sade också till dem: "Ett ljus^[a] bärs väl inte in för att sättas under skäppan^[b] eller under bänken^[c]? Sätter man det inte på hållaren? ^22 (C) Det finns inget dolt som inte ska uppenbaras, och inget gömt som inte ska bli synligt. ²³ Hör, du som har öron att höra med!"

^24 (D) Och han sade: "Var noga med vad ni hör! Med det mått som ni mäter med ska det mätas upp åt er. Och ännu mer ska ni få, ^25 (E) för den som har ska få, men den som inte har ska bli fråntagen också det han har."

Liknelsen om den växande säden

²⁶ Jesus sade: "Guds rike är som när en man sår säd i jorden. ²⁷ Han sover och stiger upp, natt blir dag och säden växer och skjuter i höjden, han vet inte hur. ²⁸ Av sig själv ger jorden gröda: först strå, sedan ax och sedan moget vete i axet. ²⁹ Och när grödan är mogen låter han genast skäran gå, för skördetiden är inne."

Liknelsen om senapskornet

^30 (F) Han sade också: "Vad ska vi likna Guds rike vid? Vilken liknelse ska vi använda? ³¹ Det är som ett senapskorn^[d]. När man sår det är det minst av alla frön på jorden. ³² Men när det blivit sått, växer det upp och blir större än alla andra köksväxter och får så stora grenar att himlens fåglar kan bygga bo i dess skugga."

³³ Med många sådana liknelser predikade han ordet för dem, på ett sådant sätt att de kunde förstå^[e]. ^34 (G) Han talade bara i liknelser till dem. Men när han var ensam med sina lärjungar förklarade han allt.

Jesus stillar stormen

^35 (H) På kvällen samma dag sade Jesus till sina lärjungar: "Vi far över till andra sidan." ³⁶ De lämnade folket och tog med honom i båten som han var^[f]. Även andra båtar följde med.

³⁷ Då kom en stark stormvind, och vågorna slog in i båten så att den höll på att fyllas. ³⁸ Själv låg han i aktern på en dyna och sov. De väckte honom och sade: "Mästare^[g]! Bryr du dig inte om att vi går under?" ³⁹ Han vaknade och talade strängt till vinden och sade till sjön: "Tig! Var tyst!" Då lade sig vinden och det blev alldeles stilla. ⁴⁰ Han sade till dem: "Varför är ni rädda? Har ni fortfarande ingen tro?" ^41 (I) Då greps de av stor fruktan och sade till varandra: "Vem är han? Till och med vinden och sjön lyder ju honom!"

^11 (A) Här är liknelsens mening: Säden är Guds ord. ¹² De vid vägen är de som hör ordet, men sedan kommer djävulen och tar bort det ur deras hjärtan så att de inte kan tro och bli frälsta. ¹³ De på stenig mark är de som tar emot ordet med glädje när de hör det, men de saknar rot. De tror bara för en tid, och i frestelsens stund kommer de på fall. ^14 (B) Det som föll bland tistlar är de som hör ordet men som allt mer kvävs av livets bekymmer, rikedom och njutningar och aldrig bär mogen frukt. ¹⁵ Men det som föll i god jord är de som hör ordet och tar vara på det i ett gott och uppriktigt hjärta och uthålligt bär frukt.

^16 (C) Ingen tänder ett ljus och täcker det med ett kärl eller sätter det under en bänk^[a]. Man sätter det på hållaren, så att de som kommer in får se ljuset. ^17 (D) Det finns inget dolt som inte ska uppenbaras, och inget gömt som inte ska bli känt och komma i dagen. ^18 (E) Var därför noga med hur ni lyssnar. Den som har ska få, men den som inte har ska bli fråntagen också det han tror sig ha."

Jesu familj

^19 (F) Då kom Jesu mor och hans bröder till honom, men de kunde inte komma fram till honom för folkmassans skull. ²⁰ Man hälsade honom: "Din mor och dina bröder står här utanför och vill träffa dig." ^21 (G) Han svarade dem: "Min mor och mina bröder, det är de som hör Guds ord och handlar efter det."

Jesus stillar stormen

^22 (H) En dag steg Jesus i en båt tillsammans med sina lärjungar, och han sade till dem: "Vi far över till andra sidan sjön." De lade ut, ²³ och medan de seglade somnade han.

Då kom en stormvind ner över sjön, och båten tog in så mycket vatten att den höll på att fyllas och de var i fara. ²⁴ De kom fram och väckte honom och sade: "Mästare, Mästare, vi går under!" Han vaknade och talade strängt till vinden och vågorna, och de lade sig och det blev stilla. ²⁵ Sedan frågade han dem: "Var är er tro?" Förskräckta och förundrade sade de till varandra: "Vem är han? Till och med vindarna och vattnet befaller han, och de lyder honom!"

Jesus botar en besatt

^26 (I) De seglade in till gerasenernas område^[b], som ligger mitt emot Galileen. ²⁷ När Jesus steg i land, möttes han av en man från staden. Han var besatt av onda andar och hade inte haft kläder på sig på länge, och han bodde inte i något hus utan bland gravarna. ²⁸ När han fick se Jesus, ropade han och föll ner inför honom och skrek: "Vad har du med mig att göra, Jesus, den högste Gudens Son? Jag ber dig: plåga mig inte!"

²⁹ Jesus hade nämligen befallt den orena anden att fara ut ur mannen. Länge hade den hållit honom i sitt grepp. Han hade varit bunden med kedjor och fotbojor och blivit bevakad, men han hade slitit sönder bojorna och drivits ut i ödemarken av den onda anden. ³⁰ Jesus frågade honom: "Vad är ditt namn?" Han svarade: "Legion^[c]", för det var många onda andar som hade kommit in i honom. ³¹ Och de bad Jesus att han inte skulle befalla dem att fara ner i avgrunden.

³² Nu gick där en stor svinhjord och betade på berget, och de onda andarna bad att han skulle låta dem fara in i svinen. Det tillät han. ³³ Andarna for ut ur mannen och in i svinen, och hjorden rusade utför branten ner i sjön och drunknade.

³⁴ När herdarna såg vad som hade hänt, flydde de och berättade om det inne i staden och ute på landet. ³⁵ Folk gick ut för att se vad som hade hänt. De kom till Jesus och fann mannen som andarna hade lämnat sitta vid Jesu fötter, klädd och vid sina sinnen. Då blev de rädda. ³⁶ De som var ögonvittnen berättade för dem hur den besatte hade blivit frisk^[d]. ³⁷ Allt folket från gerasenernas område bad då att Jesus skulle lämna dem, för de hade gripits av stark fruktan. Han steg i båten och vände tillbaka.

³⁸ Mannen som de onda andarna hade farit ut ur bad att få följa med honom, men Jesus skickade i väg honom med orden: ³⁹ "Gå hem igen och berätta om allt som Gud har gjort med dig." Då gick han och ropade ut över hela staden allt som Jesus hade gjort med honom.

Jesus uppväcker Jairus dotter

⁴⁰ När Jesus kom tillbaka välkomnade folket honom, eftersom alla väntade på honom. ^41 (J) Då kom det fram en man som hette Jairus och var föreståndare för synagogan. Han föll ner för Jesu fötter och bad honom komma hem till honom, ⁴² för han hade en enda dotter, i tolvårsåldern, och hon var döende.

På vägen dit trängde sig folkmassan nära Jesus. ^43 (K) Där fanns en kvinna som hade haft blödningar i tolv år och inte kunnat^[e] bli botad av någon. ⁴⁴ Hon kom bakifrån och rörde vid hörntofsen^[f] på hans mantel, och genast stannade hennes blödning.

⁴⁵ Jesus frågade: "Vem var det som rörde vid mig?" Alla nekade, och Petrus sade: "Mästare, hela folkmassan trycker och tränger sig inpå dig." ⁴⁶ Men Jesus sade: "Någon rörde vid mig. Jag kände att kraft gick ut från mig." ⁴⁷ När kvinnan insåg att hon var upptäckt, kom hon darrande fram och föll ner för honom. Hon förklarade inför allt folket varför hon hade rört vid honom och hur hon genast hade blivit botad. ^48 (L) Jesus sade till henne: "Min dotter, din tro har frälst dig. Gå i frid."

^49 (M) Medan han ännu talade, kom någon från synagogföreståndarens hus och sade: "Din dotter är död. Besvära inte Mästaren mer." ⁵⁰ Jesus hörde det och svarade honom: "Var inte rädd. Bara tro, så blir hon räddad." ^51 (N) När han kom fram till huset lät han ingen följa med honom in utom Petrus, Johannes och Jakob och flickans far och mor. ⁵² Alla grät och sörjde henne^[g]. Men Jesus sade: "Gråt inte. Hon är inte död, hon sover." ⁵³ Då hånskrattade de åt honom, för de visste att hon var död.

^54 (O) Men han tog flickans hand och ropade: "Flicka, stå upp!" ⁵⁵ Hennes livsande återvände, och hon reste sig genast. Sedan sade han till dem att ge henne något att äta. ^56 (P) Hennes föräldrar var helt utom sig av häpnad. Men Jesus befallde dem att inte tala om för någon vad som hade hänt.