Matteus 27
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Judarnas högsta domstol vill se Jesus dömd till döden
27 Tidigt nästa morgon samlades översteprästerna och de judiska ledarna igen. De fortsatte att diskutera hur de skulle få de romerska myndigheterna att döma Jesus till döden.
2 Sedan skickade de Jesus i bojor till den romerske landshövdingen Pilatus.
Judas begår självmord
3 När Judas, som hade förrått honom, såg att man dömt Jesus till döden ångrade han sig djupt. Därför gick han tillbaka till översteprästerna och de andra judiska ledarna med de trettio silverpengarna.
4 Jag har syndat, förklarade han, för jag har förrått en oskyldig människa.Det är ditt problem, svarade de.
5 Då slängde han pengarna på golvet i templet och gick ut och hängde sig.
6 Översteprästerna samlade ihop pengarna och sa: Vi kan inte lägga dem i templets kassaskrin, eftersom det är mot våra lagar att ta emot blodspengar.
7 De diskuterade saken och beslutade till sist att köpa ett stycke jord, på den plats där krukmakarna brukade hämta lera. Denna åker användes sedan som gravplats för främlingar som dog i Jerusalem.
8 Det är därför som den fortfarande kallas 'Blodsåkern'.
9 På detta sätt uppfylldes Jeremias profetia som säger: Jag tog de trettio silverpengarna, det pris som han värderades till av Israels folk,
10 och köpte en åker av krukmakarna, som Herren befallde mig.
Jesus förhörs av Pilatus
11 Jesus ställdes så inför Pilatus, den romerske landshövdingen. Är du judarnas kung? frågade landshövdingen honom.Ja, svarade Jesus.
12 Men när översteprästerna och de andra judiska ledarna kom med alla möjliga anklagelser mot honom förblev Jesus tyst.
13 Hör du inte vad de anklagar dig för? sa Pilatus.
14 Men till Pilatus stora förvåning sa Jesus inte ett ord.
Pilatus utlämnar Jesus till att korsfästas
15 Nu var det sed att landshövdingen varje år släppte en judisk fånge fri, en som folket självt valde ut.
16 Det här året satt det en verkligt ökänd brottsling i fängelset. Han hette Barabbas.
17 När folkhopen samlades utanför Pilatus hus denna morgon frågade han dem: Vem ska jag släppa fri, Barabbas eller Jesus, er Messias?
18 Han visste nämligen mycket väl att de judiska ledarna hade arresterat Jesus av avundsjuka, därför att han var så populär bland folket.
19 Men medan Pilatus satt ordförande i rätten hade hans hustru skickat ett meddelande till honom: Lämna denne oskyldige man i fred, för jag har i natt haft fruktansvärda mardrömmar för hans skull.
20 Men under tiden hade översteprästerna och de judiska ledarna övertalat folkhopen att begära att Barabbas skulle släppas och Jesus dödas.
21 När Pilatus för andra gången frågade: Vilken av dessa två ska jag släppa? ropade folket: Barabbas!
22 Vad ska jag då göra med Jesus, er Messias? undrade Pilatus.Korsfäst honom! skrek de.
23 Varför det? frågade Pilatus. Vad har han då gjort? Men de fortsatte att ropa: Korsfäst, korsfäst!
24 När Pilatus såg att ingenting hjälpte och att folket när som helst kunde ställa till upplopp, bad han om ett handfat med vatten och inför folkmassan tvättade han sina händer och sa: Jag är oskyldig till denne mans blod. Ansvaret är ert!
25 Och folkmassan skrek tillbaka: Hans blod kan gärna komma över oss och över våra barn!
26 Då släppte Pilatus Barabbas, men Jesus lät han piska och överlämnade honom sedan till de romerska soldaterna för att de skulle föra bort honom och korsfästa honom.
Romerska soldater hånar Jesus
27 Men först tog de honom till kasernen där hela vaktstyrkan kallades samman.
28 Där klädde de av honom hans kläder och satte på honom en röd soldatkappa
29 och gjorde en krona av törntaggar, som de tryckte fast på hans huvud. Sedan satte de en käpp i hans högra hand som en spira och föll på knä inför honom och hånade honom. Leve judarnas kung! skrek de.
30 Och de spottade på honom och tog käppen och slog honom i huvudet.
31 Sedan de hade plågat honom på detta sätt, tog de av honom kappan och satte på honom hans egna kläder och förde bort honom för att korsfästa honom.
Jesus förs bort för att korsfästas
32 På vägen till avrättningsplatsen träffade de en man från Kyrene i Afrika som hette Simon. Honom tvingade de att bära Jesu kors.
33 Sedan gick de ut till det ställe som kallas Golgata (det betyder Huvudskalleberget).
34 Där gav soldaterna honom vin som skulle bedöva honom. Men när Jesus märkte det ville han inte dricka det.
Jesus blir korsfäst
35 När de hade korsfäst honom delade de hans kläder mellan sig genom lottdragning.
36 Sedan satte de sig ner för att vakta honom.
37 Och man satte upp en skylt över hans huvud med texten: Detta är Jesus, judarnas kung.
38 Också två brottslingar korsfästes samma morgon, en på var sida om honom.
39 Och de som gick förbi kastade glåpord åt Jesus och skakade på huvudet och sa:
40 Är det du som kan riva ner templet och bygga upp det igen på tre dagar. Om du är Guds Son så hjälp dig själv och kliv ner från korset!
41-43 Också översteprästerna och de judiska ledarna gjorde sig lustiga över honom och hånade honom: Han hjälpte andra, men sig själv kan han inte hjälpa! Ska han vara Israels kung? Kom ner från korset, så ska vi tro på dig! Han har sagt att han räknar med Guds hjälp och att han är Guds Son. Låt oss nu se om Gud hjälper honom.
44 På samma sätt hånade de båda brottslingarna honom.
Jesus dör på korset
45 På eftermiddagen denna dag blev det plötsligt mörkt i hela landet, och mörkret varade i tre timmar från klockan tolv till klockan tre.
46 När klockan var omkring tre ropade Jesus: Eli, Eli, lema sabachtani. Det betyder: Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?
47 Några av dem som stod där missförstod honom och trodde att han ropade på Elia.
48 En av dem sprang och fyllde en svamp med surt vin och satte den på en käpp och höll upp den så att han kunde dricka.
49 Men de andra sa: Lämna honom i fred. Låt oss se om Elia kommer och räddar honom.
50 Sedan ropade Jesus ännu en gång med hög röst och gav upp andan och dog.
51 Och i samma ögonblick revs det förhänge som hängde framför det allraheligaste i templet mitt itu, uppifrån och ända ned. Och marken skakade, och klipporna bröts sönder så att
52 gravar öppnade sig och många fromma män och kvinnor, som hade dött, kom tillbaka till livet.
53 Ja, de lämnade sina gravar, och när Jesus hade uppstått från de döda, gick de in i Jerusalem och visade sig där för många.
54 Soldaterna och deras befälhavare som höll vakt blev fruktansvärt uppskrämda när de såg jordbävningen och allt som hände, och de ropade: Denne man var verkligen Guds son.
55 Det var också många kvinnor där som följt med Jesus från Galileen för att vara honom till hjälp. De stod en bit bort och såg vad som hände.
56 Bland dem fanns Maria från Magdala och Maria, Jakobs och Josefs mor, och Jakobs och Johannes, Sebedaios söners, mor.
Jesus begravs
57 När kvällen kom gick Josef, en rik man från Arimataia och en av Jesu lärjungar,
58 till Pilatus och bad att få ta hand om Jesu kropp. Och Pilatus gav order om att den skulle lämnas till honom.
59 Josef tog kroppen, lindade in den i en ren linneduk
60 och lade den sedan i en grav, som han nyligen hade låtit hugga ut i berget till sig själv. Innan han gick därifrån rullade han en stor sten framför ingången.
61 Både Maria från Magdala och den andra Maria var där och satt i närheten av graven och såg på.
Vakter placeras vid graven
62 Dagen därpå var det sabbatsdag. Då kom översteprästerna och fariseerna till Pilatus
63 och sa: Vi har kommit att tänka på att denne lögnare en gång sa att han efter tre dagar skulle komma tillbaka till livet.
64 Därför ber vi dig se till att graven förseglas till och med tredje dagen, så att hans lärjungar inte kommer och stjäl kroppen och sedan säger till alla att han kommit tillbaka till livet. Om det händer så är det ännu större risk för uppror än när han levde.
65 Här har ni vakter! Låt dem bevaka graven så gott de kan, svarade Pilatus.
66 Då förseglade de graven och placerade ut vakterna för att skydda den från intrång.
Matteus 27
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Det judiska rådet vill se Jesus dömd till döden
(Mark 15:1; Luk 23:1; Joh 18:28)
27 Tidigt nästa morgon beslöt alla översteprästerna och folkets ledare att de skulle försöka få Jesus avrättad. 2 Sedan lät de binda Jesus och förde bort honom och överlämnade honom till Pilatus, den romerska landshövdingen.[a]
Judas begår självmord
(Apg 1:16-20)
3 Men när Judas, som hade förrått honom, såg att man dömt Jesus ångrade han sig. Han gick tillbaka till översteprästerna och folkets ledare med de trettio silvermynten. 4 ”Jag har syndat”, sa han, ”för jag har förrått en oskyldig människa.” ”Jaha, och vad har det med oss att göra?” svarade de. ”Det är väl ditt problem.”
5 Då slängde Judas pengarna in i templet och gick bort och hängde sig.
6 Men översteprästerna samlade ihop pengarna och sa: ”De kan inte läggas i offerkistan, för de är pengar som betalats för ett mord.” 7 Så bestämde man sig istället för att köpa Krukmakaråkern till gravplats för främlingar. 8 Det är därför denna åker fortfarande kallas ”Blodsåkern”. 9 Så gick det i uppfyllelse som förutsagts genom profeten Jeremia: ”De tog de trettio silvermynten, det pris som han värderats till av Israels folk, 10 och köpte en åker av krukmakarna, precis som Herren befallt mig.”[b]
Jesus förhörs av Pilatus
(Mark 15:2-5; Luk 23:2-5; Joh 18:29-38)
11 Jesus ställdes nu inför den romerska landshövdingen, som frågade honom: ”Är du judarnas kung?” Men Jesus svarade: ”Det är du själv som säger det.”
12 Men när översteprästerna och folkets ledare började anklaga honom svarade han inte. 13 ”Hör du inte hur mycket de anklagar dig för?” undrade Pilatus. 14 Men till landshövdingens stora förvåning svarade inte Jesus på en enda fråga.
Pilatus dömer Jesus till döden
(Mark 15:6-15; Luk 23:13-25; Joh 18:39—19:16)
15 Vid påskhögtiden brukade landshövdingen alltid frige en fånge, vem som helst som folket ville ha fri. 16 Och just då satt en ökänd brottsling i fängelset. Han hette Jesus Barabbas. 17 När folket samlades frågade Pilatus dem: ”Vem ska jag släppa fri, Jesus Barabbas eller den Jesus som kallas Messias?” 18 Pilatus visste mycket väl att de hade överlämnat Jesus åt honom för att de var avundsjuka på Jesus.
19 Medan Pilatus satt där på domstolen fick han också ett meddelande från sin hustru, som varnade honom: ”Lämna den här rättfärdige mannen ifred, för jag har haft fruktansvärda mardrömmar i natt för hans skull.”
20 Men översteprästerna och folkets ledare övertalade folket att kräva att Barabbas skulle friges och att Jesus skulle dödas. 21 Så när landshövdingen nu frågade: ”Vilken av dessa två ska jag släppa?” ropade folket: ”Barabbas!”
22 ”Vad ska jag då göra med Jesus som kallas Messias?” undrade Pilatus. ”Låt honom bli korsfäst!” sa alla.
23 ”Men vad har han gjort för ont?” frågade Pilatus. Då ropade de ännu högre: ”Låt honom bli korsfäst!”
24 Och när Pilatus till slut insåg att ingenting hjälpte och att folket när som helst kunde ställa till med upplopp, tog han vatten och tvättade sina händer inför folkmassan och sa: ”Jag är oskyldig till den här mannens blod. Ansvaret är ert!”
25 Folket skrek tillbaka: ”Låt hans blod komma över oss och våra barn!”[c]
26 Då gav Pilatus efter och släppte Barabbas, men Jesus lät han piska och överlämnade honom sedan till att korsfästas.
De romerska soldaterna hånar Jesus
(Mark 15:16-20; Joh 19:2-3)
27 Landshövdingens soldater tog honom först till residenset, där hela vaktstyrkan kallades samman. 28 De tog av honom hans kläder och satte på honom en röd[d] soldatkappa 29 och gjorde en krona av törnen och de satte den på hans huvud. Sedan satte de en käpp i hans högra hand och föll på knä inför honom och hånade honom. ”Leve judarnas kung!” ropade de. 30 De spottade på honom och tog käppen och slog honom i huvudet.
31 Efter att ha hånat honom tog de av honom kappan och satte på honom hans egna kläder och förde bort honom för att korsfästas.
Jesus korsfästs
(Mark 15:21-32; Luk 23:26-43; Joh 19:17-24)
32 På vägen dit mötte de en man från Kyrene[e] som hette Simon. Honom tvingade de att bära Jesus kors. 33 Och när de kom ut till ett ställe som kallas Golgota, (vilket betyder Skalleplatsen), 34 gav de Jesus vin blandat med galla.[f] Men när han smakade på det, ville han inte dricka.
35 Sedan korsfäste de honom och delade hans kläder mellan sig genom att kasta lott, 36 och satte sig sedan ner för att vakta honom. 37 Ovanför Jesus huvud hade man satt upp en skylt för att visa vad han anklagades för, och texten löd: Detta är Jesus, judarnas kung.
38 Samtidigt med Jesus blev också två brottslingar korsfästa, en på var sida om honom. 39 De som gick förbi hånade Jesus och skakade på huvudet 40 och sa: ”Var det inte du som skulle riva ner templet och bygga upp det igen på tre dagar? Om du är Guds Son, så rädda dig själv nu och kliv ner från korset!”
41 Även översteprästerna och de skriftlärda och folkets ledare gjorde sig lustiga över honom. 42 ”Han var bra på att rädda andra”, sa de, ”men han kan inte rädda sig själv! Skulle han vara Israels kung? Ja, om han kliver ner från korset, då ska vi tro på honom! 43 Han förlitar sig ju på Gud. Låt nu Gud rädda honom, eftersom han älskar honom.[g] Han har ju sagt att han är Guds Son.”
44 Och på samma sätt blev han hånad av de båda brottslingar som var korsfästa tillsammans med honom.
Jesus dör på korset
(Mark 15:33-41; Luk 23:44-49; Joh 19:28-30)
45 När klockan var tolv blev det mörkt över hela jorden, och mörkret varade ända fram till klockan tre. 46 Och när klockan var runt tre ropade Jesus med hög röst: ”Eli, Eli, lema sabachtani?” (det betyder: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?”).[h]
47 Några av dem som stod där hörde det och sa: ”Han ropar på Elia!”[i] 48 En av dem sprang snabbt bort och fyllde en svamp med surt vin och satte den på en käpp och höll upp den så att han kunde dricka. 49 Men de andra sa: ”Låt oss se om Elia kommer och räddar honom!”
50 Men Jesus ropade än en gång med hög röst och gav upp andan. 51 Och se, då brast förhänget i templet[j] i två delar, uppifrån och ända ned. Marken skakade och klipporna bröts sönder, 52 gravarna öppnade sig, och många avlidna heligas kroppar uppstod till liv. 53 De lämnade sina gravar, och när Jesus hade uppstått från de döda, gick de in i den heliga staden och visade sig för många.
54 Den romerska officeren och de soldater som höll vakt blev fruktansvärt rädda när de såg jordbävningen och allt som hände, och de ropade: ”Den mannen var verkligen Guds Son!”
55 Många kvinnor stod också en bit bort och såg på. De hade följt med Jesus från Galileen för att hjälpa honom. 56 Bland dem var Maria från Magdala och den Maria som var mor till Jakob och Josef, och modern till Sebedaios söner.
Jesus begravs
(Mark 15:42-47; Luk 23:50-56; Joh 19:38-42)
57 På kvällen kom Josef, en rik man från Arimataia, som också hade blivit en av Jesus lärjungar. 58 Han gick till Pilatus och bad om Jesus kropp, och Pilatus gav order om att den skulle lämnas till honom. 59 Josef tog då kroppen, lindade den i rent linnetyg 60 och lade den i en ny grav, som han hade låtit hugga ut i berget till sig själv. Sedan rullade han en stor sten framför ingången till graven och gick därifrån. 61 Både Maria från Magdala och den andra Maria var där och satt i närheten av graven.
Vakter placeras vid graven
62 Nästa dag, som var dagen efter förberedelsedagen[k], kom översteprästerna och fariseerna till Pilatus 63 och sa: ”Vi har kommit att tänka på att den lögnaren en gång, medan han fortfarande levde, sa att han skulle uppstå efter tre dagar. 64 Ge därför order om att graven bevakas i tre dagar, så att hans lärjungar inte kan komma och stjäla kroppen och sedan säga till alla att han har uppstått från de döda. För då skulle det senare bedrägeriet bli ännu större än det förra.” 65 Pilatus svarade: ”Jag ska ge er vakter. Bevaka sedan graven så gott ni kan.”
66 Och de gick iväg och förseglade graven och placerade ut vakter.
Footnotes
- 27:2 Det judiska rådet hade inte rätt att verkställa dödsstraff, utan måste överlämna dessa fall till de romerska myndigheterna.
- 27:10 Citatet är en blandning av Sak 11:12-13 och flera ställen i Jeremia, bl.a. Jer 19:1-13; 32:6-9.
- 27:25 Ett sätt att uttrycka att de tog på sig ansvaret för Jesus avrättning kollektivt, inklusive deras barn.
- 27:28 Den röda färgen var en symbol för kunglig makt.
- 27:32 Kyrene var en stad i Libyen.
- 27:34 Vin blandat med galla var ett narkotiskt bedövningsmedel man gav till dem som skulle korsfästas.
- 27:43 Se Ps 22:9.
- 27:46 Jesus citerar Ps 22:2 på arameiska.
- 27:47 Jfr 2 Kung 2:1-11.
- 27:51 Framför det allra heligaste, ett rum längst in i templet, platsen för Guds närvaro. Den ende som fick gå in där var översteprästen, när han en gång om året offrade blod för att folket skulle få sina synder förlåtna.
- 27:62 Dagen efter förberedelsedagen var judarnas sabbat, den sjunde dagen, alltså lördagen.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.