Jesus talar med en rik ung man

(Mark 10:17-31; Luk 18:18-30)

¹⁶ En ung man kom nu och frågade Jesus: ”Mästare, vad ska jag göra för gott för att få evigt liv?”

¹⁷ ”Varför frågar du mig om vad som är gott?” svarade Jesus. ”Det finns bara en som är god. Men evigt liv kan du få om du håller buden.” ¹⁸ ”Vilka av buden?” frågade mannen. Jesus svarade: ” ’Du ska inte mörda, Du ska inte vara otrogen i ditt äktenskap, Du ska inte stjäla, Du ska inte vittna falskt, ¹⁹ Visa respekt för din far och mor, och Du ska älska din medmänniska som dig själv.’ ”^[a]

²⁰ ”Jag har hållit alla dessa”, svarade den unga mannen. ”Vad mer behöver jag göra?”

²¹ Jesus sa till honom: ”Om du vill bli fullkomlig, så gå och sälj allt du äger och ge pengarna till de fattiga. Då ska du få en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig.”

²² Men när den unga mannen hörde detta gick han bedrövad därifrån, för han ägde mycket.

²³ Då sa Jesus till sina lärjungar: ”Sannerligen säger jag er: det är svårt för en rik människa att komma in i himmelriket! ²⁴ Ja, jag säger er att det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike.”

²⁵ Detta påstående gjorde hans lärjungar förskräckta, och de sa: ”Vem kan då bli räddad?” ²⁶ Jesus såg på dem och sa: ”För människorna är det inte möjligt, men för Gud är allting möjligt.”

²⁷ Då sa Petrus till honom: ”Vi har ju lämnat allt för att följa dig. Kommer vi att få något för det?”

²⁸ ”Ja”, svarade Jesus. ”Sannerligen säger jag er: vid världens pånyttfödelse, när Människosonen sätter sig på sin härlighets tron, då ska också ni som har följt mig få sitta på tolv troner och döma Israels tolv stammar. ²⁹ Var och en som har lämnat hus eller syskon eller föräldrar eller barn eller åkrar för min skull ska få hundrafalt igen och få evigt liv som arv. ³⁰ Många som är sist ska bli först, och många som är först ska bli sist.

Jesus talar med en rik man

(Matt 19:16-30; Luk 18:18-30)

¹⁷ När han sedan skulle fortsätta sin väg, kom en man springande och föll på knä framför honom och sa: ”Gode Mästare, vad ska jag göra för att få evigt liv?”

¹⁸ ”Varför kallar du mig god?” frågade Jesus. ”Ingen är god förutom Gud. ¹⁹ Buden kan du: ’Du ska inte mörda, Du ska inte vara otrogen i ditt äktenskap, Du ska inte stjäla, Du ska inte vittna falskt. Du ska inte lura av någon det som är hans, Visa respekt för din far och mor.^[a]’ ”

²⁰ ”Mästare”, svarade mannen, ”allt detta har jag hållit ända sedan jag var ung.”

²¹ Då fylldes Jesus av kärlek och såg på honom och sa: ”Det är bara en sak som fattas dig. Gå och sälj allt du äger och ge pengarna åt de fattiga. Då ska du få en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig.”

²² Men när mannen hörde det mörknade hans ansikte och han gick bedrövad bort, för han ägde mycket.

²³ Jesus såg sig omkring och sa till sina lärjungar: ”Hur svårt är det inte för den som har pengar att komma in i Guds rike!”

²⁴ Lärjungarna blev förskräckta över det han sa. Jesus upprepade: ”Mina barn, hur svårt är det inte att komma in i Guds rike! ²⁵ Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike.”

²⁶ De blev ännu mer förskräckta och sa till varandra: ”Vem kan då bli räddad?”

²⁷ Jesus såg på dem och sa: ”För människorna är det omöjligt, men inte för Gud, eftersom allting är möjligt för honom.”

²⁸ Då sa Petrus till honom: ”Vi har lämnat allt för att följa dig.”

²⁹ Jesus svarade: ”Sannerligen säger jag er: var och en som lämnar hus eller syskon eller föräldrar eller barn eller åkrar för min och evangeliets skull, ³⁰ han ska få hundra gånger så mycket igen. Han ska få hus och syskon och mödrar och barn och åkrar redan här i tiden, mitt under förföljelser, och evigt liv i den kommande tidsåldern. ³¹ Många som är sist ska bli först, och många som är först ska bli sist.”

Jesus förutsäger för tredje gången att han ska dö

(Matt 20:17-19; Luk 18:31-33)

³² De var nu på väg upp till Jerusalem, och Jesus gick först. De var fulla av förundran, och de övriga som följde med var rädda.

Jesus samlade då de tolv och förklarade för dem vad som skulle hända med honom. ³³ ”Vi är nu på väg till Jerusalem”, sa han. ”Där kommer Människosonen att bli förrådd och överlämnad till översteprästerna och de skriftlärda, och de ska döma honom till döden och överlämna honom till hedningarna^[b]. ³⁴ De ska sedan håna honom och spotta på honom, piska honom och till slut döda honom. Men efter tre^[c] dagar ska han uppstå.”

Jakob och Johannes vill ha hedersplatserna

(Matt 20:20-28; Luk 22:24-27)

³⁵ Då gick Jakob och Johannes, Sebedaios söner, fram till honom och sa: ”Mästare, vi vill be dig om en sak.”

³⁶ ”Vad vill ni då att jag ska göra för er?” frågade han.

³⁷ De sa: ”Låt oss få sitta en på höger och en på vänster sida om dig i din härlighet.”^[d]

³⁸ Men Jesus sa till dem: ”Ni vet inte vad ni ber om! Kan ni dricka den bägare som jag måste dricka? Kan ni bli döpta med det dop som jag måste döpas med?”^[e]

³⁹ ”Ja”, svarade de. ”Det kan vi!”

Då sa Jesus: ”Ni kommer att få dricka den bägare som jag dricker, och döpas med det dop som jag döps med, ⁴⁰ men det är inte min sak att bestämma över platser på min högra och på min vänstra sida. De ges åt dem som de har beretts för.”

⁴¹ När de tio övriga hörde detta blev de upprörda över Jakob och Johannes. ⁴² Men Jesus kallade dem till sig och sa: ”Ni vet att de som betraktas som härskare regerar över folken och att stormännen utövar makt över dem. ⁴³ Men så är det inte bland er. Den av er som vill bli stor måste vara de andras tjänare, ⁴⁴ och den som vill vara den förste måste vara allas slav. ⁴⁵ Människosonen har inte kommit för att bli tjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många.”

Jesus botar den blinde Bartimaios utanför Jeriko

(Matt 20:29-34; Luk 18:35-43)

⁴⁶ De kom till Jeriko. Och när han och hans lärjungar och en stor skara folk var på väg ut från staden, satt en blind tiggare som hette Bartimaios (son till Timaios) vid vägkanten.

⁴⁷ När Bartimaios fick höra att det var Jesus från Nasaret som kom, började han ropa: ”Jesus, Davids Son, förbarma dig över mig!”

⁴⁸ Många försökte få honom att hålla tyst, men han ropade bara ännu högre: ”Davids Son, förbarma dig över mig!”

⁴⁹ Jesus stannade och sa: ”Be honom komma hit!” Då ropade de på den blinda mannen och sa: ”Lugna ner dig. Res på dig och kom. Jesus ropar på dig.” ⁵⁰ Bartimaios slängde av sig sin mantel och hoppade upp och kom fram till Jesus.

⁵¹ ”Vad vill du att jag ska göra för dig?” frågade Jesus.

”Rabbouni^[f]”, sa den blinde, ”jag vill kunna se igen!”

⁵² Då sa Jesus till honom: ”Gå! Din tro har gjort dig frisk^[g].” Och genast kunde mannen se. Sedan följde han efter Jesus på vägen.

Den goda samariern

(Matt 22:34-40; Mark 12:28-31)

²⁵ En dag kom en laglärd för att sätta dit Jesus genom en fråga. Han sa: ”Mästare, vad ska jag göra för att få evigt liv?”

²⁶ Jesus svarade: ”Vad säger lagen? Vad kan du läsa där?”

²⁷ Mannen svarade: ” ’Du ska älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela din kraft och av hela ditt förstånd’, och: ’Du ska älska din medmänniska som dig själv.’ ”^[a]

²⁸ ”Det är riktigt”, sa Jesus till honom. ”Gör det så ska du få leva!”

²⁹ Men mannen, som gärna ville visa sin rättfärdighet, frågade Jesus: ”Vem är då min medmänniska?”

³⁰ Jesus svarade: ”En man, som var på väg från Jerusalem till Jeriko, blev överfallen av banditer. De slet av honom kläderna och misshandlade honom, gick därifrån och lämnade honom där halvdöd.

³¹ Då råkade en präst komma förbi. Men när han såg mannen ligga där gick han bara åt sidan och fortsatte att gå. ³² Så kom också en levit till platsen och såg mannen, och även han gick bara åt sidan och fortsatte att gå.

³³ Då kom en samarier, som också var på resa, och när han såg mannen fylldes han av medlidande. ³⁴ Samariern gick fram till honom, hällde olja och vin på såren och förband dem. Sedan lyfte han upp mannen på sin åsna och förde honom till ett värdshus, där han skötte om honom. ³⁵ Nästa dag, när han måste resa vidare, betalade han värdshusvärden två denarer^[b] och sa: ’Var snäll och ta hand om mannen, och om räkningen går på mer än det här, så ska jag betala resten när jag kommer tillbaka.’

³⁶ Vilken av dessa tre tycker du var den misshandlade mannens medmänniska?”

³⁷ ”Den som visade barmhärtighet naturligtvis”, svarade den laglärde.

Då sa Jesus: ”Gå iväg och gör likadant, du också.”

Jesus besöker Maria och Marta

³⁸ När Jesus och hans lärjungar fortsatte sin vandring, kom de till en by, där de blev inbjudna av en kvinna som hette Marta. ³⁹ Marta hade en syster som hette Maria, som slog sig ner vid Herrens fötter och lyssnade till hans tal.

⁴⁰ Men Marta var stressad av allt hon hade att uträtta. Därför gick hon fram till Jesus och sa: ”Herre, bryr du dig inte om att min syster har lämnat mig till att göra allt arbete själv? Säg till henne att hon kommer och hjälper mig.”

⁴¹ Men Herren sa till henne: ”Marta, Marta, du gör dig så många bekymmer och oroar dig för så mycket! ⁴² Men det finns bara en sak som behövs. Maria har valt det som är bäst, och det ska inte tas ifrån henne.”