Om att älska sina fiender

(Luk 6:27-28; 6:32-36)

⁴³ Ni har hört det sägas: ’Du ska älska din medmänniska^[a] och hata din fiende.’^{[b] 44} Men jag säger er: älska era fiender, be för dem som förföljer er. ⁴⁵ Då är ni barn till er Fader i himlen. För han låter solen skina över både onda och goda och regnet falla på både rättfärdiga och orättfärdiga.

⁴⁶ Vad är det för märkvärdigt med att ni älskar dem som älskar er? Gör inte tullindrivare^[c] det också? ⁴⁷ Och om ni hälsar vänligt på era vänner men inte på någon annan, vad är det för märkvärdigt med det? Det gör ju de andra folken också. ⁴⁸ Var fullkomliga som er Fader i himlen är fullkomlig.^[d]

³⁹ Det näst viktigaste liknar det första: ’Du ska älska din medmänniska som dig själv.’^[a]

¹⁹ Det är inte ni som ska utdöma straff, mina kära. Lämna plats åt Guds vrede, för det står skrivet: ”Hämnden är min, och jag ska straffa, säger Herren.”^[a]

¹⁴ Detta bud sammanfattar hela lagen: ”Du ska älska din medmänniska som dig själv.”^[a]

¹⁵ Se till att ingen hämnas på någon, utan försök alltid att göra gott mot varandra och mot alla människor.

⁹ Se till att ingen hämnas på någon, och att ingen hånar tillbaka om han blir hånad. Nej, välsigna i stället, eftersom ni själva är kallade till att ärva välsignelse.

⁸ Om ni följer den kungliga lagen,^[a] den som enligt Skriften lyder: ”Du ska älska din medmänniska som dig själv”^[b], då gör ni rätt.