Nineves övermod och straff

Ve dig, du blodstad, full av lögn,
uppfylld av våld,
    du som aldrig upphör att plundra!
Hör, piskor smäller!
    Hör, vagnshjul dånar!
Hästar jagar fram,
    vagnar rullar i väg.
Ryttare stormar fram,
    svärden ljungar och spjuten blixtrar.
Slagna i mängd och högar av lik,
    det är ingen ände på döda,
man stupar över döda kroppar.
Allt detta på grund av det myckna horeri hon bedrev,
den vackra horan,
    trolldomskonsternas mästarinna,
hon som sålde folken genom sitt horeri
och folkstammar genom sin trolldom.
Se, jag skall vända mig mot dig,
    säger Herren Sebaot.
Jag skall lyfta upp ditt mantelsläp över ditt ansikte
och låta folken se din nakenhet
    och kungariken din skam.
Jag skall kasta avskyvärda ting på dig,
låta dig bli föraktad
    och göra dig till ett skådespel.
Och det skall ske
    att var och en som ser dig
skall fly från dig och säga:
    "Nineve är ödelagt,
vem har medlidande med henne?"
    Var kan jag finna tröstare åt dig?

Är du bättre än No-Amon,
    hon som tronade vid Nilens strömmar?
Vatten omgav henne,
    hon hade havet till vall
och vatten till mur.
Nubien och Egypten var hennes omätliga styrka,
puteer och libyer var hennes hjälp.
10 Också hon fördes bort
    i landsflykt och fångenskap,
även hennes barn blev krossade i alla gathörn.
Man kastade lott om hennes ärade män,
och alla hennes stormän fängslades med kedjor.
11 Också du skall bli drucken
    och gömma dig,
också du skall söka skydd mot fienden.
12 Alla dina fästen liknar fikonträd
    med brådmogen frukt.
När man skakar dem faller fikonen
    i munnen på den som vill äta.
13 Se, krigsfolket hos dig är som kvinnor.
Ditt lands portar står vidöppna för dina fiender.
Eld förtär dina bommar.

14 Ös upp vatten åt dig för belägringen
och förstärk dina fästen.
    Stig ner i leran och trampa i murbruket.
Gör tegelformen stark.
15 Där skall elden förtära dig
    och svärdet utrota dig,
det skall sluka dig som gräsmaskar,
även om du är talrik som gräsmaskar
och förökar dig som gräshoppor.
16 Du har fler köpmän än himlens stjärnor,
fler än himlens stjärnor,
    som gräsmaskar plundrar de
och flyger sedan bort.
17 Dina furstar är som gräshoppor,
    dina befälhavare som gräshoppssvärmar.
De stannar i häckarna en kall dag.
    När solen kommer fram flyr de bort
och sedan vet ingen var de finns.

18 Dina herdar har slumrat in,
    du Assurs kung,
dina förnäma män ligger i ro.
    Ditt folk är skingrat uppe på bergen,
och ingen samlar ihop det.
19 Det finns ingen läkedom för din skada,
oläkligt är ditt sår.
    Alla som hör vad som hänt dig
klappar i händerna över dig.
    Ty vem har inte drabbats av din ständiga ondska?

Nineves befolkning skingras

Ve dig, du blodiga stad,
    så full av lögn
och byten
    från otaliga plundringar!
Piskorna viner,
    vagnshjulen dånar,
hästarna galopperar,
    och vagnarna rullar!
Kavalleriet drar fram
    med blixtrande svärd
och glittrande spjut.
    Mängder av slagna,
högar av döda,
    otaliga lik,
man snavar över liken!
    Orsaken till allt detta är
skökans måttlösa otukt,
    den vackra skökan,
trolldomskonsternas mästarinna,
    som tjusade[a] folken med sin prostitution
och folkslagen med sin häxkonst.

”Nu vänder jag mig mot dig,
    säger härskarornas Herre.
Jag ska lyfta din kjol över ditt ansikte,
    visa folken din nakenhet
och kungarikena din skam.
    Jag ska släpa dig i smutsen,
utsätta dig för förakt
    och göra dig till ett spektakel.
Alla som ser dig ryggar tillbaka
    och säger:
’Nineve ligger i ruiner,
    men vem sörjer över det?’
Finns det någon
    som skulle kunna trösta henne?”

Skulle du vara bättre än No Amon,
    som låg vid Nilen,
    omgivet av vatten?
Floden var dess skydd,
    vatten dess mur.
Kush och Egypten var dess gränslösa styrka,
    Put och Libyen dess stöd.
10 Men även folket i No Amon togs till fånga
    och fördes bort i landsflykt.
Deras späda barn krossades
    vid varje gathörn.
Man drog lott om deras förnämsta män,
    och stormännen blev bundna i kedjor.
11 Också du ska bli drucken,
    få gömma dig
och söka skydd mot fienden.

12 Alla dina fästen är som fikonträd
    med deras första mogna frukter.
Skakar man träden
    faller fikonen i munnen på den som vill äta.
13 Dina soldater är som kvinnor hos dig.
    Portarna till ditt land står vidöppna
för dina fiender,
    och elden har förtärt dina bommar.

14 Ös upp vatten för belägring!
    Förstärk dina fästen!
Stig ner i leran,
    trampa i murbruket,
    förstärk tegelformen!
15 Men elden ska ändå förtära dig
    och svärdet hugga ner dig.
    Du ska förtäras som gräshoppor,
ja som gräshoppsyngel,
    som väldiga svärmar av gräsbitare och gräshoppor.[b]
16 Dina köpmän har blivit fler
    än himlens stjärnor,
likt gräsbitare skövlar[c] de
    och flyger bort.
17 Dina förnämsta är som svärmar av gräshoppor,
    dina skrivare som en hord av gräsbitare.
    De slår sig ner på muren när dagen är sval,
men när solen kommer fram flyr de bort,
    och ingen vet var de är.

18 Dina herdar sover, Assyriens kung,
    dina förnämsta har lagt sig.
Ditt folk är skingrat på bergen,
    och det finns ingen som samlar dem.
19 Det finns ingen läkedom för ditt sår,
    din skada kan inte botas.
Alla som hör om ditt öde
    klappar i händerna över dig.
För vem har inte fått lida
    för din ständiga grymhet?

Footnotes

  1. 3:4 Ordagrant: sålde.
  2. 3:15 Versens senare del är svårtolkad i grundtexten.
  3. 3:16 Eller ev. ömsar sitt skinn, som gräshoppsyngelns hudömsning, innan de blir fullvuxna insekter som kan flyga.