Add parallel Print Page Options

Bileam

22 Israels folk tågade sedan till Moabs slätter och slog läger öster om Jordan mitt emot Jeriko. Balak, Sippors son, såg vad israeliterna hade gjort mot amoréerna och det blev en förskräckelse i Moab för israeliterna var så många. Moabiterna var rädda för dem och talade med de äldste i Midjan:

”Denna väldiga hop kommer att förtära allting omkring oss, som en oxe äter ängens gräs”. Balak, Sippors son, var kung i Moab vid denna tid.

Bileam får i uppdrag att förbanna Israel

Han skickade då budbärare till Bileam, Beors son, som bodde i sitt fädernesland[a] i Petor, i närheten av floden Eufrat. Balak vädjade:

En väldig massa människor har kommit från Egypten. De brer ut sig överallt i landet och nu har de slagit läger mitt emot mig. Kom och förbanna detta folk åt mig för de är för starka för mig, så att jag då kanske kan driva ut dem ur mitt land. Jag vet att den du välsignar är välsignad och den du förbannar är förbannad.

De äldste i Moab och de äldste i Midjan tog med sig spådomslönen och gav sig iväg. De kom till Bileam och framförde Balaks ärende.

”Stanna kvar här över natten”, sa Bileam, ”så ska jag sedan tala om för er vad det är Herren säger.” De moabitiska hövdingarna stannade då hos Bileam.

Gud kom till Bileam och frågade honom: ”Vad är det för män som du har hos dig?” 10 Bileam svarade Gud: ”Balak, Sippors son, kungen i Moab, har sänt mig ett budskap 11 att en väldig massa människor har kommit från Egypten och slagit läger vid hans gräns och vill att jag genast ska ge mig i väg och förbanna dem för att han sedan kanske ska kunna besegra dem.” 12 ”Följ inte med dem!” sa Gud till Bileam. ”Du ska inte förbanna detta folk, för det är välsignat.”

13 Följande morgon, när Bileam steg upp, sa han till Balaks furstar: ”Gå hem igen. Herren tillåter mig inte att följa med er.”

14 De moabitiska furstarna återvände då till Balak och rapporterade att Bileam vägrat att komma med. 15 Men Balak försökte igen och sände en större delegation med ännu mer framstående män än de som varit med i den första gruppen. 16 De kom till Bileam med följande budskap:

Balak, Sippors son, vädjar till dig: Låt ingenting hindra dig från att komma. 17 Jag ska ge dig bra betalt och du ska få vad du än begär, om du bara kommer och förbannar detta folk åt mig.

18 Men Bileam svarade Balaks tjänare: ”Om han så gav mig sitt palats fyllt med silver och guld, kan jag ändå inte göra något mot Herrens min Guds befallning vare sig stort eller smått. 19 Men stanna kvar här i natt också ni, så att jag kan få reda på om Herren vill lägga något till vad han tidigare sagt mig.”

20 Den natten kom Gud och talade till Bileam: ”Eftersom de har vädjat till dig kan du gå med dem, men se till att du inte gör något annat än det jag befaller!”

Bileams åsna

21 På morgonen steg Bileam upp, sadlade sin åsna och gav sig i väg tillsammans med de moabitiska hövdingarna. 22 Men Herrens vrede upptändes mot Bileam för att han gav sig iväg och Herrens ängel ställde sig i vägen för Bileam och hans två tjänare som kom ridande på sina åsnor. 23 Åsnan såg Herrens ängel stå på vägen med draget svärd. Då vek åsnan av från vägen och gick ut på en åker. Bileam slog henne och tvingade henne tillbaka upp på vägen. 24 Då ställde sig Herrens ängel i en trång passage mellan två vingårdsmurar. 25 När åsnan fick se Herrens ängel stå där, pressade hon sig mot muren. Då kom Bileams fot i kläm mot muren och han slog åsnan på nytt. 26 Då flyttade Herrens ängel sig ytterligare ett stycke framåt vägen och ställde sig på en plats där det var så smalt att åsnan inte hade någon möjlighet att vika av åt någondera sidan. 27 Då såg åsnan Herrens ängel där och lade sig ner på vägen. Bileam blev rasande och slog henne med sin stav.

28 Då gjorde Herren så att åsnan kunde tala[b] och hon frågade Bileam: ”Vad har jag gjort som förtjänar att du slår mig tre gånger?” 29 ”Du har förstört mitt anseende! Jag önskar jag hade ett svärd med mig!” svarade Bileam. ”Då skulle jag döda dig på fläcken.” 30 ”Är jag inte din egen åsna som du alltid ridit på ända fram till denna dag? Har jag någon gång tidigare i hela mitt liv gjort så här?” frågade åsnan.

”Nej”, medgav Bileam. ”Det har du inte.”

31 Då öppnade Herren Bileams ögon. När han såg Herrens ängel stå där på vägen med draget svärd, föll han ner på sitt ansikte mot marken.

32 ”Varför slog du din åsna tre gånger?” frågade ängeln. ”Jag har kommit för att hindra dig. Du är på väg mot fördärvet. 33 Tre gånger fick åsnan syn på mig och väjde undan för mig och hade hon inte gjort det, hade jag dödat dig och låtit henne leva.”

34 Då svarade Bileam Herrens ängel: ”Jag har syndat. Jag förstod inte att det var du som hindrade mig på vägen. Men om detta misshagar dig ska jag vända om hem igen.” 35 Men Herrens ängel sa till honom: ”Följ med männen, men säg bara vad jag befaller dig!” Bileam fortsatte tillsammans med Balaks hövdingar.

36 När kung Balak fick höra att Bileam var på väg, gick han ut för att möta honom i en moabitisk stad alldeles intill gränsen som går längs floden Arnon.

Bileam välsignar Israel en första gång

37 ”Har jag inte vädjat till dig att komma tidigare? Varför kom du aldrig?” frågade han Bileam. ”Tror du inte att jag kan belöna dig?” 38 Bileam svarade Balak: ”Jag har visserligen kommit hit, men jag har inte makt att säga något annat än det Gud befaller mig att säga.”

39 Bileam följde kungen till Kirjat Husot 40 där kungen offrade oxar och får. Han gav också djur till Bileam och sändebuden.

41 Nästa morgon tog Balak Bileam med sig upp till Bamot Baal. Därifrån kunde man se ut över delar av folket.

23 Bileam sa: ”Bygg sju altaren åt mig och gör i ordning sju unga tjurar och sju baggar till offer!” Balak gjorde som Bileam sa och tillsammans offrade de en ung tjur och en bagge på varje altare.

Sedan sa Bileam till kungen: ”Stå här vid ditt brännoffer, så ska jag gå åt sidan och se om Herren vill visa sig för mig. Vad han än avslöjar för mig ska du få veta.”

Bileam gick upp på en kal höjd och Gud visade sig där för honom. ”Jag har gjort i ordning sju altaren och jag har låtit offra en ung tjur och en bagge på varje altare”, sa Bileam.

Då gav Herren Bileam ett budskap och befallde honom att gå och tala det till Balak.

När Bileam kom tillbaka, stod kungen bredvid brännoffren tillsammans med alla hövdingarna i Moab och Bileam stämde upp sin siarsång:

”Balak har fört mig hit från Arams land,
    kungen i Moab från bergen i öster.
’Kom’ sa han, ’förbanna Jakob åt mig!
    Låt din vrede uppväckas mot Israel!’
Men hur skulle jag kunna förbanna
    vad Gud inte har förbannat?
Hur kan jag fördöma ett folk
    som Herren inte har fördömt?
Jag ser dem från klippornas topp,
    jag iakttar dem från höjderna.
De bor avskilt och vill inte jämföra sig med andra.
10     Vem kan mäta dem som är som sandkorn?
Det går inte att räkna ens en fjärdedel av dem.
    Om jag bara kunde få dö som de rättfärdiga!
Ja, låt mig få sluta som de!”

11 ”Vad är det du har gjort mot mig?” frågade Balak Bileam. ”Jag hämtade dig för att förbanna mina fiender och nu har du välsignat dem!” 12 Men Bileam svarade: ”Hur skulle jag kunna säga något annat än det som Herren har befallt mig?”

Bileam välsignar Israel för andra gången

13 ”Följ med mig till en annan plats”, sa Balak till honom. ”Där kommer du att se en annan del av folket men inte dem alla. Därifrån ska du förbanna dem åt mig.”

14 Balak tog med sig Bileam till Väktarplatån på toppen av Pisga. Där byggde han sju altaren och på vart och ett av dem offrade han en ung tjur och en bagge.

15 Sedan sa Bileam till Balak: ”Stå här vid ditt brännoffer medan jag går för att möta honom där borta.”

16 Och Herren visade sig för Bileam och talade om för honom vad han skulle säga och befallde honom att gå tillbaka till Balak och framföra det. 17 Bileam återvände till Moabs kung och hövdingar som stod bredvid sitt brännoffer. ”Vad har Herren sagt?” frågade Balak. 18 Bileam stämde upp sin siarsång:

”Res dig, Balak,
    och lyssna på mig, du Sippors son!
19 Inte är väl Gud en människa,
    så att han skulle kunna ljuga?
Han ändrar sig inte som människor gör.
    Gör han inte det han säger?
    Fullföljer han inte det han lovar?
20 Jag har fått befallning att välsigna.
    Gud har välsignat dem och jag kan inte ändra det.

21 Ingen olycka[c] syns i Jakob,
    han ser ingen ofärd i Israel.
Herren deras Gud är med dem.
    Han hyllas med jubelrop som kung bland dem.
22 Gud har lett dem ut ur Egypten.
    Israel äger styrka som en vildoxe.
23 Ingen svartkonst kan komma över Jakob,
    och ingen spådom ska drabba Israel.
För nu ska det sägas om Jakob och Israel:
    ’Vad har inte Gud gjort!’
24 Det folket reser sig upp som en lejoninna
    och vilar inte förrän de har ätit upp sitt byte
och druckit de slagnas blod.”

25 Då sa Balak till Bileam: ”Om du inte tänker förbanna dem, kunde du väl åtminstone låta bli att välsigna dem!” 26 Men Bileam svarade Balak: ”Sade jag inte till dig att jag måste göra allt som Herren befaller?”

Bileam välsignar Israel för tredje gången

27 Då sa Balak till Bileam: ”Kom! Jag ska ta dig med till en annan plats. Kanske vill Gud låta dig förbanna dem åt mig därifrån.”

28 Han tog Bileam med sig till berget Pegor med utsikt över Jeshimon 29 och än en gång bad Bileam kungen att bygga sju altaren och att göra i ordning sju unga tjurar och sju baggar till offer.

30 Balak gjorde som Bileam sa och offrade en ung tjur och en bagge på varje altare.

24 Bileam förstod nu att Herren tänkte välsigna Israel, så han avstod från att söka tecken som han gjort vid de tidigare tillfällena och såg i stället mot öknen. När han lyfte blicken, såg han Israel lägrat efter de olika stammarna. Då kom Guds Ande över Bileam och han stämde upp sin siarsång:

”Så talar Bileam, Beors son,
    mannen som kan se klart[d],
han som hört vad Gud säger,
    sett det som den Väldige har visat honom,
han som faller ner inför honom, och vars ögon öppnas:

Hur sköna är inte dina tält, Jakob,
    och dina boningar, Israel!

Som gröna dalar sträcker de sig ut,
    som trädgårdar vid flodstranden,
som aloeträd planterade av Herren själv,
    som cedrar vid vattnet.
Vatten ska flöda ur deras hinkar,
    och deras sådd ska vara välbevattnad.[e]

Deras kung ska bli större än Agag.
    Deras kungarike är upphöjt.

Gud har lett honom ut ur Egypten.
    Han har styrka som en vildoxe,
och ska sluka folken som står honom emot.
    Han ska bryta sönder fiendernas ben.
Han ska skjuta dem med vassa pilar.
    Han vilar som ett lejon,
som en lejoninna som ingen vågar störa.

Välsignad är den som välsignar dig,
    och förbannad den som förbannar dig!”

10 Nu blev Balak rasande. Han slog ihop händerna och sa: ”Jag skickade efter dig för att du skulle förbanna mina fiender och i stället har du nu välsignat dem tre gånger! 11 Ge dig i väg härifrån! Gå hem! Jag hade planerat att ge dig en riklig belöning, men nu har Herren berövat dig den förmånen.”

12 Bileam svarade Balak: ”Men jag sa ju till dina sändebud som du skickade, 13 att om du så gav mig hela ditt palats fyllt med silver och guld, så kunde jag ändå inte gå förbi Herrens ord och säga ett enda ord av mig själv, vare sig gott eller ont! Jag kan bara säga det som Herren befaller. 14 Nu ska jag gå tillbaka till mitt eget folk, men först vill jag tala om för dig vad detta folk kommer att göra med ditt folk i framtiden.”

Bileam välsignar Israel för fjärde gången

15 Bileam stämde upp sin siarsång:

”Så talar Bileam, Beors son, en man
    vars ögon är öppna.
16 Så talar han som hör Guds ord
    och får kunskap från den Högste.
Han ser vad den Väldige visat honom.
    Han faller ner inför honom och hans ögon öppnas.

17 Jag ser honom, men inte nu,
    jag skådar honom, men inte nära.
En stjärna ska komma från Jakob,
    en spira höjas från Israel.
Den krossar Moabs tinningar
    och hjässan på alla Sets söner.
18 Israel ska äga hela Edom och Seir,
    sina fiender.
Israels makt ska bli stor.
19     Från Jakob ska en härskare stå upp
och förgöra de överlevande i staden.”

20 Sedan såg Bileam Amalek och stämde upp sin siarsång:

”Amalek var den förste bland folken,
    men hans öde är fördärv.”

21 Därefter såg han keniterna och stämde upp sin siarsång:

”Din boning är så trygg
    och ditt näste är placerat bland klipporna.
22 Men ändå ska Kain[f] utrotas,
    när Assur ska föra dig bort i fångenskap.”

23 Han stämde upp sin siarsång:

”Vem kan komma undan med livet i behåll när Gud gör detta?
24     Skepp ska komma från kittéernas kust
och kuva både Assur och Ever.
    De måste också ödeläggas.”

25 Bileam återvände sedan hem, och Balak gick åt sitt håll.

Israeliterna tillber Baal

25 Medan Israel befann sig i Shittim, började folket bedriva otuktigt sexuellt umgänge med moabitiska flickor som inbjöd dem att delta i deras avgudars offermåltider. Folket åt och tillbad deras avgudar.

Så slöt sig Israel till Baal-Pegor. Herren brann av vrede över sitt folk och han befallde Mose: ”Grip och avrätta alla folkets ledare och låt deras döda kroppar synas[g] inför allt folket så att Herrens vrede vänds bort från Israel!”

Mose gav då domarna befallning om att låta avrätta alla dem som tillbett Baal-Pegor.

Men en av de israelitiska männen tog med sig en midjanitisk flicka in i lägret mitt framför ögonen på Mose och hela den israelitiska menigheten där de stod gråtande vid ingången till uppenbarelsetältet. När Pinechas, Elasars son och prästen Arons sonson, fick se detta, gick han från menigheten, tog sitt spjut och följde efter mannen in i tältet. Han borrade spjutet rakt genom israelitens kropp och in i flickan. Omedelbart upphörde den hemsökelse som drabbat Israel, men dessförinnan hade 24 000 personer fått sätta livet till.

10 Då talade Herren till Mose: 11 ”Eftersom Pinechas, son till Elasar, har vänt min vrede från israeliterna, för han brann av samma lidelse som jag bland dem, utrotade jag inte israeliterna i min lidelse. 12 Tillkännage därför att jag sluter ett fredsförbund med honom. 13 För honom och hans ättlingar ska detta vara ett bestående prästerligt förbund, eftersom han brann av lidelse för sin Gud och skaffade försoning åt Israel.”

14 Den israelitiske mannen som blev dödad tillsammans med den midjanitiska flickan hette Simri och var son till Salu, en av ledarna i Simons stam. 15 Den dödade flickan hette Kosbi och var dotter till Sur, en av de midjanitiska furstarna.

16 Herren talade till Mose igen: 17 ”Midjaniterna är era fiender. Döda dem! 18 De betraktar er som fiender och lurar er genom sin listighet som det blev med Pegor och deras syster[h] Kosbi, dottern till den midjanitiske hövdingen, som dödades när hemsökelsen drabbade er för Pegors skull.”

Förberedelser för att gå in i löfteslandet

(26:1—36:13)

Den andra folkräkningen

26 När hemsökelsen hade upphört, sa Herren till Mose och till Elasar, prästen Arons son:

”Räkna antalet män i Israel som är 20 år och äldre, familj för familj, alla vapenföra israeliter!”

Mose och prästen Elasar talade då till dem på Moabs hedar, vid Jordan: ”Räkna alla som är 20 år eller äldre, så som Herren har befallt Mose.”

Det var dessa israeliter som hade kommit ut ur Egypten:

Ruben var Israels förstfödde.

Hans ättlingar var släktvis Henok och henokiterna,

Pallu och palluiterna,

Hesron och hesroniterna,

Karmi och karmiterna.

Detta var de rubenitiska släkterna, bland dem mönstrades 43 730 man.

Pallu hade en son som hette Eliav. Eliavs söner var Nemuel, Datan och Aviram. De två sistnämnda, som var utvalda av menigheten, hade tillsammans med Korach gjort uppror mot Mose och Aron och satt sig mot Herren. 10 Men marken öppnade sig under dem och uppslukade dem med Korach vars församling dog när elden brände 250 män som ett varnande exempel. 11 Men Korachs släkt utrotades inte.

12 Simons ättlingar var släktvis Nemuel och nemueliterna, Jamin och jaminiterna, Jakin och jakiniterna, 13 Serach och serachiterna och Saul och sauliterna.

14 Detta var de inmönstrade från de simonitiska släkterna, 22 200 man.

15 Gads ättlingar var släktvis Sefon och sefoniterna, Haggi och haggiterna, Shuni och shuniterna, 16 Osni och osniterna, Eri och eriterna, 17 Arod och aroditerna och Areli och areliterna. 18 Detta var de inmönstrade från Gads släkter, 40 500 man.

19 Judas söner Er och Onan hade dött i Kanaan. 20 Judas ättlingar var släktvis Shela och shelaiterna, Peres och peresiterna, och Serach och serachiterna. 21 Peres ättlingar var Hesron och hesroniterna, Hamul och hamuliterna. 22 Detta var de inmönstrade från Judas släkter, 76 500 man.

23 Isaskars ättlingar var släktvis Tola och tolaiterna, Puva och puvaiterna, 24 Jashuv och jashuviterna, Shimron och shimroniterna. 25 Detta var de mönstrade från Isaskars släkter, 64 300 man.

26 Sebulons ättlingar var släktvis Sered och serediterna, Elon och eloniterna, Jachleel och jachleeliterna. 27 Detta var de inmönstrade från Sebulons släkter, 60 500 man.

28 Josefs ättlingar var släktvis genom Efraim och Manasse: 29 Manasses ättlingar var hans son Makir och makiriterna och Manasses sonson Gilead och gileaditerna. 30 Gileads ättlingar var Ieser och ieseriterna, Helek och helekiterna, 31 Asriel och asrieliterna, Shekem och shekemiterna, 32 Shemida och shemidaiterna, Hefer och heferiterna. 33 Hefers son Selofchad hade inga söner men döttrarna Machla, Noa, Hogla, Milka och Tirsa. 34 Detta var de inmönstrade från Manasses släkter, 52 700 man.

35 Efraims ättlingar var släktvis Shutelach och shutelachiterna, vidare Beker och bekeriterna samt Tachan och tachaniterna. 36 Shutelas ättlingar var Eran och eraniterna. 37 Detta var de inmönstrade från Efraims ättlingars släkter, 32 500 man. Detta var Josefs ättlingar, släkt för släkt.

38 Benjamins ättlingar var släktvis Bela och belaiterna, Ashbel och ashbeliterna, Achiram och achiramiterna, 39 Shufam och shufamiterna, Hufam och hufamiterna. 40 Belas söner var Ard och Naaman. Från Ard härstammade arditernas släkt och från Naaman naamaniternas släkt. 41 Detta var de inmönstrade Benjamins ättlingar, 45 600 man.

42 Dans ättlingar var släktvis Shucham och shuchamiterna. Detta var Dans släkter 43 som inmönstrades, 64 400 man.

44 Ashers ättlingar var släktvis Jimna och jimnaiterna, Jishvi och jishviterna, och Beria och beriaiterna. 45 Berias ättlingar var Hever och heveriterna, Malkiel och malkieliterna. 46 Asher hade också en dotter som hette Serach. 47 Detta var de inmönstrade från Ashers släkter, 53 400 man.

48 Naftalis ättlingar var släktvis Jachseel och jachseeliterna, Guni och guniterna, 49 Jeser och jeseriterna, Shillem och shillemiterna. 50 Detta var de inmönstrade från Naftalis släkter, 45 400 man.

51 Det totala antalet som inmönstrades i Israel var 601 730 man.

52 Herren talade till Mose: 53 ”Dela landet mellan stammarna i proportion till antalet personer. 54 De större stammarna ska alltså få större landområden än de mindre stammarna, varje stam efter antalet inmönstrade. 55 Landet ska delas genom lottkastning. De ska delas efter fädernestammarnas namn. 56 Varje stam, stor såväl som liten, ska få sin andel enligt lottens utslag.”

57 Dessa var de som inmönstrades bland leviterna efter sina släkter:

Gershon och gershoniterna,

Kehat och kehatiterna,

Merari och merariterna.

58 Leviternas släkter var livniterna, hebroniterna,

machliterna,

mushiterna,

korachiterna.

Kehat var far till Amram. 59 Amrams hustru var Jokeved, Levis dotter, som han fick i Egypten. De var föräldrar till Aron, Mose och deras syster Mirjam. 60 Arons söner hette Nadav, Avihu, Elasar och Itamar. 61 Men Nadav och Avihu dödades när de frambar otillåten eld inför Herren.

62 Det totala antalet inmönstrade av manligt kön bland dessa släkter, från en månads ålder och uppåt, var 23 000. Leviterna räknades för sig. De skulle inte delta i fördelningen av landområden som de andra.

63 Det här är alltså resultatet av den folkräkning som Mose och prästen Elasar gjorde på Moabs hedar vid floden Jordan mitt emot Jeriko. 64 Ingen som nu räknades hade blivit medräknad i den föregående folkräkningen som genomfördes av Mose och prästen Aron i Sinaiöknen. 65 Om dem hade Herren förutsagt: ”De kommer att dö i öknen.” De enda undantagen var Kalev, Jefunnes son, och Josua, Nuns son.

Döttrars arvsrätt

(4 Mos 36:1-12)

27 En dag kom Selofchads döttrar fram. Selofchad var son till Hefer, son till Gilead, son till Makir, son till Manasse, som tillhörde Manasses, Josefs sons släkter. Döttrarna hette Machla, Noa, Hogla, Milka och Tirsa. De ställde sig inför Mose, prästen Elasar, ledarna och hela menigheten vid ingången till uppenbarelsetältet och sa: ”Vår far dog i öknen. Han var inte med bland dem som gaddade sig samman i Korachs uppror mot Herren utan dog för sin egen synd. Men han hade inga söner. Varför ska hans namn behöva dö ut bara för att han inte har en son? Vi skulle vilja ha landområden som de andra i hans släkt.”

Mose lade fram deras sak inför Herren. Och Herren svarade Mose:

”Selofchads döttrar har rätt. Ge dem land tillsammans med deras farbröder. Ge dem det område som deras far skulle ha fått. Tala till israeliterna: ’Om en man dör utan att ha någon son, så ska hans arvslott överlämnas till hans döttrar. Och om han inte har någon dotter, så ska den tillhöra hans bröder. 10 Har han inte heller någon bror, så ska den gå till hans farbröder. 11 Om han inte heller har farbröder, ska den tillfalla hans närmaste släkting. Detta ska vara en lagstadgad rätt för israeliterna, som Herren har befallt Mose.’ ”

Mose utser Josua till efterträdare

12 En dag sa Herren till Mose: ”Gå upp på berget Avarim och se ut över det land, som jag har gett Israels folk. 13 När du har sett det, kommer du att dö[i] alldeles som din bror Aron, 14 för ni följde inte det jag befallde er i öknen Sin. När menigheten gjorde uppror, höll ni mig inte helig inför israeliterna när det gällde vattnet i Meriva vid Kadesh, i öknen Sin.”

15 Då sa Mose till Herren: 16 ”Må Herren som är Gud över allt levandes ande utse en ny ledare åt folket, 17 en man som kan leda dem när de går ut och när de vänder åter, vara deras ledare och anförare, så att Herrens folk inte blir som får utan herde!”

18 Herren svarade: ”Gå och hämta Josua, Nuns son, som är fylld av ande. Lägg din hand på honom 19 och för honom till prästen Elasar och hela menigheten. Insätt honom i denna uppgift inför dem. 20 Ge honom av din auktoritet, så att hela Israels menighet kommer att lyda honom. 21 Han ska ställa sig inför prästen Elasar för att få direktiv från Herren genom urim. Efter hans ord ska de dra ut och vända tillbaka, Josua och de övriga israeliterna, hela menigheten.”

22 Mose gjorde som Herren sagt och tog med sig Josua och ställde honom inför prästen Elasar och hela menigheten. 23 Mose lade sina händer på Josua och avskilde honom för hans uppgift, så som Herren hade sagt.

Instruktioner om offer och löften

(2 Mos 29:38-42; 2 Mos 12:14-20; 3 Mos 23:5-8; 5 Mos 16:1-8)

28 Herren talade till Mose: ”Ge israeliterna denna befallning: ’Offren, min mat, mina eldoffer, en välbehaglig lukt inför mig, ska ni se till att ni frambär på bestämda tider.’

Dagliga offer

Säg till dem: ’Detta är eldoffret ni ska bära fram inför Herren: två årsgamla felfria lamm. Detta ska ni göra varje dag som ett regelbundet brännoffer. Ett lamm ska offras på morgonen och ett i skymningen. Tillsammans med dem ska ni bära fram ett matoffer av tre liter fint mjöl blandat med 1,5 liter olja av stötta oliver. Det var detta brännoffer som blev instiftat på Sinai berg att frambäras regelbundet som en välbehaglig lukt, ett eldoffer till Herren. Tillsammans med det ska dryckesoffret bäras fram och det ska bestå av 1,5 liter starkt vin till varje lamm och det ska hällas ut inför Herren i helgedomen. Offra det andra lammet i skymningen på samma sätt som på morgonen med matoffer och dryckesoffer. Det är också en välbehaglig lukt inför Herren, ett eldoffer.

Sabbatsoffer

På sabbaten ska ni offra två årsgamla felfria lamm och ett matoffer på sex liter fint mjöl blandat med olja och det vanliga dryckesoffret. 10 Detta är det bestämda sabbatsbrännoffret utöver det dagliga brännoffret med tillhörande dryckesoffer.

Månadsoffer

11 Första dagen varje månad ska ni som brännoffer åt Herren offra två unga tjurar, en bagge och sju årsgamla lamm av hankön, alla felfria. 12 Tillsammans med dem ska ett matoffer bäras fram av nio liter fint mjöl blandat med olja till varje tjur. Till baggen ska matoffret bestå av sex liter fint mjöl blandat med olja, 13 och till varje lamm av tre liter fint mjöl blandat med olja. Detta brännoffer ska vara ett eldoffer, en välbehaglig lukt inför Herren. 14 Tillsammans med varje offer ska ett dryckesoffer bäras fram, tre liter vin till varje tjur, två liter till baggen och 1,5 till varje lamm. Detta nymånadsbrännoffer ska alltså bäras fram varje månad under hela året. 15 Ni ska också bära fram en bock som ett syndoffer inför Herren. Detta offer ska bäras fram förutom det regelbundna dagliga brännoffret med dess dryckesoffer.

Offer under påskhögtiden

16 Den fjortonde dagen i första månaden är det Herrens påsk. 17 Dagen därpå, den femtonde, ska en högtid hållas och i sju dagar ska man äta osyrat bröd. 18 På första dagen ska en helig sammankomst hållas och inget arbete får utföras. 19 Ni ska som eldoffer, som brännoffer till Herren, offra två unga tjurar, en bagge och sju årsgamla lamm av hankön, alla felfria. 20 Till varje tjur ska det bäras fram ett matoffer på nio liter fint mjöl blandat med olja. Till baggen ska det vara sex liter 21 och till vart och ett av lammen tre liter. 22 Ni ska också offra en bock som syndoffer till försoning för er. 23 Dessa offer ska ske förutom morgonens regelbundna brännoffer. 24 Likadana offer ska bäras fram varje dag under högtidens sju dagar, mat- och eldoffer som en välbehaglig lukt inför Herren. Det ska offras utöver det vanliga brännoffret med dess dryckesoffer. 25 Den sjunde dagen ska det hållas en helig sammankomst och då får ingen arbeta.

Offer under veckohögtiden

(3 Mos 23:15-22; 5 Mos 16:9-12)

26 På förstlingsdagen under veckohögtiden[j] ska ni bära fram det första av den nya grödan som ett matoffer till Herren och hålla en helig sammankomst. Då får ingen utföra något arbete. 27 Ett brännoffer, en välbehaglig lukt för Herren, ska offras: två unga tjurar, en bagge och sju årsgamla lamm, alla felfria. 28 Tillsammans med detta ska ett matoffer bäras fram, bestående av nio liter fint mjöl blandat med olja till varje tjur, sex liter till baggen 29 och tre liter till vart och ett av de sju lammen. 30 Offra också en bock för att skaffa försoning åt er. 31 Dessa ska bäras fram förutom de regelbundna dagliga brännoffren, matoffren och dryckesoffren. Var noga med att offerdjuren är felfria.

Offer under nyårshögtiden

(3 Mos 23:23-25)

29 Den första dagen i sjunde månaden[k] ska ni hålla en helig sammankomst och ingen får utföra något arbete. Låt hornen ljuda den dagen. Bär fram ett brännoffer, en välbehaglig lukt för Herren, som består av en ung tjur, en bagge och sju årsgamla lamm av hankön, alla felfria. Ett matoffer på nio liter fint mjöl blandat med olja ska offras tillsammans med tjuren, sex liter tillsammans med baggen och tre liter till vart och ett av de sju lammen. Till detta ska ni offra en bock som syndoffer för att få försoning. Dessa ska offras förutom nymånadsbrännoffret med dess matoffer och också utöver det dagliga brännoffret med dess tillhörande matoffer och dryckesoffer som det är bestämt, som en välbehaglig lukt för Herren.

Offer på försoningsdagen

(3 Mos 23:26-32)

På tionde dagen i samma månad, den sjunde, ska en helig sammankomst hållas. Då ska ni ödmjuka er och inget arbete av något slag får då utföras. Då ska ni offra ett brännoffer till Herren, en behaglig lukt för honom, och det ska bestå av en ung tjur, en bagge och sju årsgamla lamm av hankön, alla felfria. Matoffret ska vara nio liter fint mjöl blandat med olja att offras tillsammans med tjuren, sex liter till baggen 10 och tre liter till vart och ett av de sju lammen. 11 Ni ska också offra en bock som syndoffer. Detta ska offras förutom försoningsdagens syndoffer och utöver det dagliga brännoffret med dess tillhörande matoffer och dryckesoffer.

Offer under lövhyddefesten

(3 Mos 23:33-43; 5 Mos 16:13-17)

12 På femtonde dagen i sjunde månaden ska en helig sammankomst hållas och då får inget arbete utföras. Det är en sju dagar lång högtid inför Herren. 13 Som brännoffer, ett eldoffer, en välbehaglig lukt inför Herren, ska ni offra tretton unga tjurar, två baggar och fjorton årsgamla lamm av hankön, alla felfria. 14 Som tillhörande matoffer ska ni ge nio liter fint mjöl blandat med olja för var och en av de tretton tjurarna, sex liter för var och en av de två baggarna 15 och tre liter för vart och ett av de fjorton lammen. 16 Ni ska också bära fram en bock som syndoffer förutom det dagliga brännoffret med dess tillhörande matoffer och dryckesoffer.

17 På den andra dagen ska ni offra tolv unga tjurar, två baggar och fjorton årsgamla lamm av hankön, alla felfria,

Footnotes

  1. 22:5 Senare inskrifter visar att amavéer bott i detta område och därför skulle fädernesland kunna översättas amavéernas land.
  2. 22:28 Ordagrant: Då öppnade Herren åsnans mun.
  3. 23:21 Eller: orätt.
  4. 24:3 se klart – det hebreiska uttryckets innebörd är osäker.
  5. 24:7 Enligt andra handskrifter: Folk ska bäva för Israels makt, hans arm ska härska över många folk. Enligt Septuaginta: En man ska komma av hans säd och härska över många folk.
  6. 24:22 Syftar på keniterna i v. 21.
  7. 25:4 Grundtextens exakta innebörd är osäker.
  8. 25:18 Behöver inte syfta på någon direkt biologisk släktskap utan kan betyda rent allmänt landsmaninna.
  9. 27:13 Ordagrant: samlas till ditt folk (jfr 20:24).
  10. 28:26 Den judiska skördehögtiden Shavuot varar en vecka.
  11. 29:1 Nyårsdagen. Se 3 Mos 23:24 med fotnot.