Add parallel Print Page Options

14 Visa kvinnor bygger upp sitt hus,
    medan dumma river ner det med egna händer.

Den som vandrar rakt fram fruktar Herren,
    den som går krokiga vägar föraktar honom.

Den dummes tal resulterar i ris för hans rygg,
    men de visa skyddas av sina ord.

En krubba utan oxar förblir ren,
    men det är oxarnas styrka som gör skörden riklig.

Ett sant vittne bedrar aldrig,
    men ett falskt vittne har bara lögner att komma med.

En hädare söker vishet men finner ingen,
    men den kommer lätt till den som har omdöme.

Håll dig borta från dåren,
    för från honom får du aldrig höra några kloka ord.

Den klokes vishet kan urskilja den rätta vägen,
    men dårars dumhet bedrar.

De dumma hånskrattar åt skuldoffer,[a]
    men hos de rättsinniga finns välvilja.

10 Varje hjärta känner sin egen sorg,
    och ingen annan kan dela dess glädje.

11 Den gudlöses hus rivs ner,
    men den rättsinniges boning blomstrar.

12 En väg som kan synas rätt för en människa
    kan ändå leda till döden.

13 Även hos den som skrattar kan hjärtat göra ont,
    och glädjen kan sluta i sorg.

14 Den trolöse får tillbaka vad han förtjänar,
    likaså belönas den gode.

15 Den okunnige tror allt som sägs,
    den kloke ger akt på sina steg.

16 Den vise fruktar och undviker faror,
    en dåre är arrogant och sorglös.

17 En hetsig man gör dumheter,
    en kallt beräknande man blir hatad.

18 De okunniga ärver dumhet,
    men de kloka kröns av kunskap.

19 De onda måste buga sig för de goda
    och de gudlösa vid de rättfärdigas portar.

20 Också av sina närmaste blir den fattige hatad,
    medan den rike har många vänner.

21 Den som föraktar sin medmänniska syndar.
    Lycklig är den som visar den fattige nåd.

22 De som planerar ondska far vilse,
    men de som planerar det som är gott finner nåd och trofasthet.

23 Arbete ger välstånd
    men tomt prat fattigdom.

24 De visas krona är deras rikedom
    och dårarnas deras dumhet.

25 Ett sant vittne räddar liv,
    men ett falskt vittne är en förrädare.

26 Den som fruktar Herren har ett tryggt fäste,
    och hans barn får där en tillflykt.

27 Herrens fruktan är en källa till liv,
    som hjälper människan att undgå dödens snaror.

28 Ett stort folk är en kungs ära,
    men utan det går fursten under.

29 Den som kan behärska sitt temperament är förståndig,
    men den hetsige visar bara upp sin dumhet.

30 Sinnesro ger kroppen hälsa,
    men avundsjuka är röta i benen.

31 Den som förtrycker den fattige förolämpar hans skapare,
    men den som hjälper de fattiga ärar honom.

32 Den gudlöse går under på grund av sin ondska,
    men den rättfärdige har en tillflykt ända in i döden.

33 I den förnuftiges hjärta bor visheten,
    bland dårarna låter den sig bli känd.[b]

34 Rättfärdighet upphöjer ett folk,
    men synd blir till folkens vanära.

35 En kung gläder sig över en vis tjänare,
    men hans vrede drabbar den som handlar skamligt.

Footnotes

  1. 14:9 Grundtextens innebörd är osäker. Enligt Septuaginta: I överträdarnas hus bor skuld.
  2. 14:33 Enligt bl.a. Septuaginta: …bland dårarna låter den sig inte bli känd.