Predikaren 6
Svenska Folkbibeln
6 Jag har under solen sett ett elände som vilar tungt på människorna: 2 Det är när Gud har gett rikedom, skatter och ära åt någon så att han inte saknar något av allt han önskar sig, och Gud sedan inte ger honom möjlighet att själv njuta av det, utan låter en främling göra det. Detta är förgänglighet och en svår plåga.
3 Om en man får hundra barn och lever i många år, ja, hur många hans dagar än blir, men han inte får njuta av det goda, och om han dessutom inte får någon begravning, då säger jag: Ett dödfött foster har det bättre än han. 4 Ty till förgänglighet har det kommit, i mörker går det bort, och mörkret döljer dess namn. 5 Det fick inte se eller känna solen. Det har mer vila än den andre. 6 Ja, även om han levde i två gånger tusen år utan att se något gott - går inte alla ändå till en och samma plats? 7 All människans möda är för hennes mun. Ändå blir själen inte mättad.
8 Vilket företräde har den vise framför dåren? Vad hjälper det den fattige, om han förstår att uppföra sig inför de levande? 9 Bättre att njuta av det man har för ögonen än att tråna efter annat. Också detta är fåfänglighet och ett jagande efter vind.
10 Det som finns har redan tidigare ett namn, och vad människan är, är redan känt. Hon kan inte gå till rätta med den som är mäktigare än hon själv. 11 Ty ju fler ord, desto större fåfänglighet. Vad vinner man på det?
Predikaren 6
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Hela livet är meningslöst
6 Jag har sett ett annat ont fenomen under solen, och det vilar tungt på människan: 2 Det är när Gud ger någon rikedom, ägodelar och ära, så att han inte saknar något han önskar, men att Gud sedan inte låter honom njuta av det, utan det får en främling göra. Detta är meningslöst, bedrövligt och ont.
3 Om en man har hundra barn och får leva riktigt länge, men hur länge han än lever ändå inte kan njuta av det goda och inte ens får någon begravning, då säger jag att ett dödfött foster är lyckligare än den mannen. 4 Meningslös var dess existens, det har gått in i mörkret och i mörkret höljs också dess namn. 5 Även om det aldrig fått sett solen eller vetat om någonting, så har det mer ro än en sådan man. 6 Och även om han lever tusen år två gånger om, men inte förmår glädjas över allt det goda han fått, så går väl alla slutligen till en och samma plats?
7 All den möda som människan gör sig är för hennes levebröd,
och ändå blir hennes hunger aldrig tillfredsställd.
8 Vilken fördel har den vise framför dåren?
Vad har den fattige för nytta av att veta
hur man ska hantera livet?
9 Vad ögonen ser är bättre
än det man trånar efter.
Även detta är meningslöst och ett jagande efter vind.
10 Allt som finns har redan sitt namn,
och det är känt vad människan är.
Hon kan inte gå till rätta med den som är starkare än hon.
11 Ju fler ord, desto mer meningslöst – och till vilken nytta?
Predikaren 6
Svenska 1917
6 Ett elände som jag har sett under solen, och som kommer tungt över människorna är det,
2 när Gud åt någon har givit rikedom och skatter och ära, så att denne för sin räkning intet saknar av allt det han önskar sig, och Gud sedan icke förunnar honom makt att själv njuta därav, utan låter en främling få njuta därav; detta är fåfänglighet och en usel plåga.
3 Om en man än finge hundra barn och finge leva i många år, ja, om hans livsdagar bleve än så många, men hans själ icke finge njuta sig mätt av hans goda, och om han så bleve utan begravning, då säger jag: lyckligare än han är ett ofullgånget foster.
4 Ty såsom ett fåfängligt ting har detta kommit till världen, och i mörker går det bort, och i mörker höljes dess namn;
5 det fick ej ens se solen, och det vet av intet. Ett sådant har bättre ro än han.
6 Ja, om han än levde i två gånger tusen år utan att få njuta något gott -- gå icke ändå alla till samma mål?
7 All människans möda är för hennes mun, och likväl bliver hennes hunger icke mättad.
8 Ty vad förmån har den vise framför dåren? Vad båtar det den fattige, om han förstår att skicka sig inför de levande?
9 Bättre är att se något för ögonen än att fara efter något med begäret. Också detta är fåfänglighet och ett jagande efter vind.
10 Vad som är, det var redan förut nämnt vid namn; förutbestämt var vad en människa skulle bliva. Och hon kan icke gå till rätta med honom som är mäktigare än hon själv.
11 Ty om man ock ordar än så mycket och därmed förökar fåfängligheten, vad förmån har man därav? 7:1. elektroniska utgåvan.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.