Add parallel Print Page Options

Livets vanmakt

(4:1—7:29)

Därefter såg jag på allt förtryck som begås under solen:

Jag såg de förtrycktas tårar,
    och ingen tröstade dem,
förtryckarens våld mot dem,
    men ingen tröstade dem.
Jag prisade de döda, de som redan dött,
    lyckligare än de som lever,
de som fortfarande är kvar vid livet.
    Lyckligare än de båda är dock de
som inte blivit till och därför sluppit se
    allt det onda som görs under solen.

Read full chapter