Add parallel Print Page Options

Bön om fred för Jerusalem

122 En vallfartssång. Av David.

Jag blev glad när man sa till mig:
    ”Kom, så går vi till Herrens hus.”
Nu står vi i dina portar, Jerusalem,

Jerusalem, du väluppförda stad,
    där husen står tätt intill varandra.[a]
Dit går stammarna upp,
    Herrens stammar
– det är en förordning åt Israel – 
    för att prisa Herren.
För där står domstolar,
    troner för Davids kungahus.

Be om fred för Jerusalem!
    Låt det gå väl för alla som älskar dig.
Låt friden härska innanför dina murar
    och tryggheten i dina palats.
För mina bröders och vänners skull
    ber jag om fred för dig.
För Herrens, vår Guds, hus skull
    vill jag söka ditt bästa.

Footnotes

  1. 122:3 Grundtextens innebörd är osäker.

122 En vallfartssång; av David. Jag gladdes, när man sade till mig: »Vi skola gå till HERRENS hus.»

Våra fötter fingo träda in i dina portar, Jerusalem,

Jerusalem, du nyuppbyggda stad, där hus sluter sig väl till hus,

dit stammarna draga upp, HERRENS stammar, efter lagen för Israel, till att prisa HERRENS namn.

Ty där äro ställda domarstolar, stolar för Davids hus.

Önsken Jerusalem frid; ja, dem gånge väl, som älska dig.

Frid vare inom dina murar, välgång i dina palats!

För mina bröders och vänners skull vill jag tillsäga dig frid.

För HERRENS, vår Guds, hus' skull vill jag söka din välfärd.