Add parallel Print Page Options

Ständigt förföljda men aldrig utplånade

129 Ända från min tidigaste ungdom, säger Israel, har jag blivit förföljd.

Men det är inte ute med mig! Mina fiender har aldrig lyckats utplåna mig!

3-4 Min rygg är sönderslagen av deras piskor. Det är som de kört fram med en plog över mig. Men Herren har visat att man kan lita på honom. Han har krossat kedjorna som dessa Guds fiender hade bundit mig med.

Låt alla dem som hatar Jerusalem bli besegrade och ta till flykten.

6-7 Må de bli som gräs i dålig jord, som vissnar och blir brunt när det är halvvuxet. Den som skördar struntar i det, och ingen binder samman det.

Och ingen som går förbi dem ropar: Herrens välsignelse är över er! Vi välsignar er i Herrens namn.

Förtröstan trots förföljelse

129 En vallfartssång.

”De har förtryckt mig mycket ända från min ungdom,”
    ska Israel säga,
”de har förtryckt mig mycket ända från min ungdom.
    Men de har inte besegrat mig.
Min rygg är sönderplöjd av dessa plöjare,
    de har dragit långa fåror.
Men Herren är rättfärdig.
    Han har skurit av de gudlösas band.”

Alla som hatar Sion
    ska vända tillbaka i skam.
De blir som gräs på taket,
    som vissnar innan det börjar växa.
Den som skördar får inte en handfull av det,
    och ingen binder samman en kärve av det.
Och ingen som går förbi dem ropar:
    Herrens välsignelse är över er!
    Vi välsignar er i Herrens namn.”