Add parallel Print Page Options

Tacksägelse för det goda Herren ger

147 Halleluja!

Det är gott att lovsjunga vår Gud!
    Lovsången är skön och ljuvlig.

Herren bygger upp Jerusalem,
    han samlar det skingrade Israel.
Han helar dem som har förkrossade hjärtan
    och förbinder deras sår.
Han har bestämt stjärnornas antal
    och gett var och en ett namn.
Vår Herre är stor,
    hans makt är oinskränkt,
    hans förstånd är obegränsat.
Herren stöder de ödmjuka,
    men de gudlösa slår han till marken.

Sjung till Herren med tacksamhet!
    Lovsjung vår Gud till harpa!
Han täcker himlen med moln
    och låter regn falla på jorden.
    Han låter gräset växa på bergen.
Han ger mat åt djuren
    och åt korpens ungar när de skriker.

10 Hästens styrka imponerar inte på honom.
    Mannens snabba steg är ingen glädje för honom.
11 Herren gläder sig över dem som fruktar honom
    och hoppas på hans nåd.

12 Jerusalem, lova Herren!
    Sion, prisa din Gud!

13 Han gör bommarna i dina portar starka
    och välsignar dina barn med dig.
14 Han låter fred råda vid dina gränser
    och mättar dig med det finaste vete.

15 Han ger jorden sina befallningar,
    och snabbt går hans ord ut.
16 Han breder ut snö som ull,
    och han sprider ut frosten som aska.
17 Han kastar ner hagel som smulor;
    vem kan uthärda hans kyla?
18 Han sänder sitt ord, och isen smälter,
    han andas, och vattnen strömmar.

19 Han har gjort sitt ord känt för Jakob,
    sina bud och beslut för Israel.
20 Något sådant har han inte gjort för andra folk.
    De känner inte till hans bud.

Halleluja!

147 Halleluja! Ja, det är gott att lovsjunga vår Gud, ja, det är ljuvligt; lovsång höves oss.

HERREN är den som bygger upp Jerusalem, Israels fördrivna samlar han tillhopa.

Han helar dem som hava förkrossade hjärtan, och deras sår förbinder han.

Han bestämmer stjärnornas mängd, han nämner dem alla vid namn.

Vår Herre är stor och väldig i kraft, hans förstånd har ingen gräns.

HERREN uppehåller de ödmjuka, men de ogudaktiga slår han till jorden.

Höjen sång till HERREN med tacksägelse, lovsjungen vår Gud till harpa,

honom som betäcker himmelen med moln, honom som bereder regn åt jorden, honom som låter gräs skjuta upp på bergen,

honom som giver föda åt djuren, åt korpens ungar som ropa.

10 Han har icke sin lust i hästens styrka, hans behag står ej till mannens snabbhet.

11 HERRENS behag står till dem som frukta honom, till dem som hoppas på hans nåd.

12 Jerusalem, prisa HERREN; Sion, lova din Gud.

13 Ty han har gjort bommarna för dina portar fasta; han har välsignat dina barn i dig.

14 Han skaffar dina gränser frid, han mättar dig med bästa vete.

15 Han låter sitt tal gå ut till jorden, hans ord löper åstad med hast.

16 Han låter snö falla såsom ull, rimfrost strör han ut såsom aska.

17 Han kastar sitt hagel såsom smulor; vem kan bestå för hans frost?

18 Åter sänder han sitt ord, då smälter det frusna; sin vind låter han blåsa, då strömmar vatten.

19 Han har förkunnat för Jakob sitt ord, för Israel sina stadgar och rätter.

20 Så har han icke gjort för något hednafolk; och hans rätter, dem känna de icke. Halleluja!