⁶ Godhet allenast och nåd skola följa mig i alla mina livsdagar, och jag skall åter få bo i HERRENS hus, evinnerligen.

³ Vem får gå upp på HERRENS berg, och vem får träda in i hans helgedom?

⁴ Den som har oskyldiga händer och rent hjärta, den som icke vänder sin själ till lögn och den som icke svär falskt.

⁵ Han skall undfå välsignelse av HERREN och rättfärdighet av sin frälsnings Gud.

⁶ Sådant är det släkte som frågar efter honom; de som söka ditt ansikte, de äro Jakobs barn. Sela.

⁷ Höjen, I portar, edra huvuden, höjen eder, I eviga dörrar, för att ärans konung må draga därin.

⁸ Vem är då ärans konung? Det är HERREN, stark och väldig, HERREN, väldig i strid.

⁹ Höjen, I portar, edra huvuden, höjen dem, I eviga dörrar, för att ärans konung må draga därin.

¹⁰ Vem är då denne ärans konung? Det är HERREN Sebaot; han är ärans konung. Sela.

⁴ Ett har jag begärt av HERREN, därefter traktar jag: att jag må få bo i HERRENS hus i alla mina livsdagar, för att skåda HERRENS ljuvlighet och betrakta hans tempel.

⁵ Ty han döljer mig i sin hydda på olyckans dag, han beskärmar mig i sitt tjäll, han för mig upp på en klippa.

⁶ Och nu skall mitt huvud resa sig över mina fiender runt omkring mig, och jag vill offra i hans hydda jublets offer, jag vill sjunga till HERRENS ära och lovsäga honom.

⁷ Hör, o HERRE! Jag höjer min röst och ropar, var mig nådig och svara mig.

⁸ Mitt hjärta förehåller dig ditt ord: »Söken mitt ansikte.» Ja, ditt ansikte, HERRE, söker jag;

⁹ fördölj icke ditt ansikte för mig. Driv icke bort din tjänare i vrede, du som har varit min hjälp; förskjut mig icke, övergiv mig icke, du min frälsnings Gud.

¹⁰ Nej, om än min fader och min moder övergiva mig, skall HERREN upptaga mig.

¹¹ Visa mig, HERRE, din väg, och led mig på en jämn stig, för mina förföljares skull.

¹² Överlämna mig icke åt mina ovänners vilja; ty mot mig uppstå falska vittnen och män som andas våld.

¹³ Ja, jag tror förvisso att jag skall få se HERRENS goda i de levandes land.

¹⁴ Förbida HERREN, var frimodig och oförfärad i ditt hjärta; ja, förbida HERREN.

² Huru ljuvliga äro icke dina boningar, HERRE Sebaot!