Add parallel Print Page Options

30 En psalm, en sång av David, vid templets invigning.

Jag vill upphöja dig, HERRE, ty du har dragit mig ur djupet, du har icke låtit mina fiender glädja sig över mig.

HERRE, min Gud, jag ropade till dig, och du helade mig.

HERRE, du förde min själ upp ur dödsriket, du tog mig levande ut från dem som foro ned i graven.

Lovsjungen HERREN, I hans fromme, och prisen hans heliga namn.

Ty ett ögonblick varar hans vrede, men hela livet hans nåd; om aftonen gästar gråt, men om morgonen kommer jubel.

Jag sade, när det gick mig väl: »Jag skall aldrig vackla.»

HERRE, i din nåd hade du gjort mitt berg starkt; men du fördolde ditt ansikte, då förskräcktes jag.

Till dig, HERRE, ropade jag, och till Herren bad jag:

10 »Vad vinning har du av mitt blod, eller därav att jag far ned i graven? Kan stoftet tacka dig, kan det förkunna din trofasthet?

11 Hör, o HERRE, och var mig nådig; HERRE, var min hjälpare.»

12 Då förvandlade du min klagan i fröjdesprång; du klädde av mig sorgens dräkt och omgjordade mig med glädje.

13 Därför skall min ära lovsjunga dig, utan att tystna; HERRE, min Gud, jag vill tacka dig evinnerligen.

En hyllning till Gud och ett tack för befrielse

30 En psalm, en sång av David vid tempelinvigningen.

Jag vill lova dig, Herre,
    för du lyfte mig upp
    och lät inte mina fiender triumfera över mig.
Herre, min Gud, jag bad till dig,
    och du helade mig.
Herre, du förde mig upp ur dödsriket,
    du räddade mig tillbaka till livet,
    från att fara ner i graven.

Lovsjung Herren, ni hans fromma,
    prisa hans heliga namn!
Hans vrede varar bara ett ögonblick
    men hans nåd hela livet.
Gråten kan gästa om natten,
    men när morgonen gryr kommer glädjen.

När jag levde i min trygghet sa jag till mig själv:
    ”Ingenting kan rubba mig.”
Herre, i din godhet ställde du mig på en fast berggrund.[a]
    Men när du vände bort ditt ansikte från mig,
blev jag skräckslagen.

Jag ropade till dig, Herre,
    jag bad Herren om nåd.
10 ”Vad vinner du genom att låta mig gå under, ner i graven?
    Kan stoftet prisa dig?
    Kan det berätta om din trofasthet?
11 Hör, Herre, var nådig mot mig,
    Herre, bli min hjälpare!”

12 Då förvandlade du min klagan till dans.
    Du tog av mig sorgdräkten och klädde mig i glädje.
13 Därför vill jag sjunga lovsånger och aldrig tystna.
    Herre, min Gud, jag vill prisa dig i evighet!

Footnotes

  1. 30:8 Grundtextens innebörd är osäker.