Add parallel Print Page Options

Räddad från en säker död

1-2 Jag vill prisa dig, Herre, för du har räddat mig från mina fiender. Du vägrar att låta dem triumfera över mig.

Herre, min Gud, jag bad till dig, och du gjorde mig frisk.

Jag var mer död än levande. Ändå räddade du mig från en säker död och gav mig livet tillbaka.

Sjung era sånger för honom alla ni som fått uppleva hans nåd! Prisa hans heliga namn!

Hans vrede varar bara ett ögonblick, men hans nåd varar för livet! Gråten kan plåga oss om natten, men när morgonen gryr kommer glädjen.

7-8 När jag hade framgång sa jag till mig själv: Ingen kan hindra mig nu! Herren har visat mig sin nåd. Han har gjort mig lika stadig som ett berg! Men då vände du bort ditt ansikte från mig, och jag blev skräckslagen och greps av panik.

Jag ropade till dig, Herre! Jag bad och ropade:

10 Herre, vad vinner du genom att låta mig dö? Hur ska jag då kunna prisa dig inför alla mina vänner? Kan en död berätta för världen om din trofasthet?

11 Hör mig, Herre! Ge mig nåd, och hjälp mig!

12 Då förvandlade du min sorgesång till glädjedans! Ja, du tog av mig sorgdräkten och klädde mig i festkläder.

13 Då blev det lätt att sjunga lovsånger till Herren och jag vill inte tiga med vad du har gjort för mig. Herre, min Gud, jag vill tacka dig i evighet!

En hyllning till Gud och ett tack för befrielse

30 En psalm, en sång av David vid tempelinvigningen.

Jag vill lova dig, Herre,
    för du lyfte mig upp
    och lät inte mina fiender triumfera över mig.
Herre, min Gud, jag bad till dig,
    och du helade mig.
Herre, du förde mig upp ur dödsriket,
    du räddade mig tillbaka till livet,
    från att fara ner i graven.

Lovsjung Herren, ni hans fromma,
    prisa hans heliga namn!
Hans vrede varar bara ett ögonblick
    men hans nåd hela livet.
Gråten kan gästa om natten,
    men när morgonen gryr kommer glädjen.

När jag levde i min trygghet sa jag till mig själv:
    ”Ingenting kan rubba mig.”
Herre, i din godhet ställde du mig på en fast berggrund.[a]
    Men när du vände bort ditt ansikte från mig,
blev jag skräckslagen.

Jag ropade till dig, Herre,
    jag bad Herren om nåd.
10 ”Vad vinner du genom att låta mig gå under, ner i graven?
    Kan stoftet prisa dig?
    Kan det berätta om din trofasthet?
11 Hör, Herre, var nådig mot mig,
    Herre, bli min hjälpare!”

12 Då förvandlade du min klagan till dans.
    Du tog av mig sorgdräkten och klädde mig i glädje.
13 Därför vill jag sjunga lovsånger och aldrig tystna.
    Herre, min Gud, jag vill prisa dig i evighet!

Footnotes

  1. 30:8 Grundtextens innebörd är osäker.