² I de yttersta dagarna ska berget med Herrens hus
    stå fast grundat, högst av bergen,
överst bland kullarna.
    Alla folk ska strömma dit,
³ många folk ska komma och säga:
    ”Kom, låt oss gå upp på Herrens berg,
till Jakobs Guds hus!
    Han ska lära oss sina vägar,
och vi ska vandra på hans stigar.”
    Från Sion ska nämligen lagen gå ut,
        och Herrens ord från Jerusalem.
⁴ Han ska döma mellan nationerna,
    skipa rätt åt många folk.
De ska smida sina svärd till plogbillar
    och sina spjut till vingårdsknivar.
En nation ska inte mer lyfta svärd mot en annan
    och inte mer träna sig för krig.

⁵ Kom, Jakobs släkt,
    och låt oss vandra i Herrens ljus!

¹⁰ Fly in i klippan,
    göm dig i stoftet,
av fruktan för Herren
    och hans höga majestät.
¹¹ De högmodigas blick ska förödmjukas,
    människans stolthet knäckas.
Herren och endast han ska vara upphöjd den dagen.

¹² Härskarornas Herre har bestämt en dag
    då han ska ta itu med allt stolt och högfärdigt,
med all uppblåst stolthet,
    och det ska förödmjukas,
¹³ liksom alla Libanons cedrar,
    de höga och upphöjda,
och alla Bashans ekar,
¹⁴     alla höga berg
och alla höga kullar,
¹⁵     alla höga torn
och befästa murar,
¹⁶     alla Tarshish-skepp
och alla ståtliga fartyg.
¹⁷     Människors högmod ska brytas ner
och deras stolthet knäckas.
    Herren ensam ska vara upphöjd den dagen
¹⁸ och avgudarna ska försvinna.

¹⁹ Man ska fly in i klippgrottor och jordhålor
    av fruktan för Herren
och hans praktfulla höghet,
    när han reser sig för att skaka jorden.
²⁰ Den dagen ska människorna kasta ut
    åt mullvadar och fladdermöss
sina avgudar av silver och guld,
    som de gjort åt sig och tillbett.
²¹ De ska fly in i klippskrevor och bergsklyftor
    av fruktan för Herren
och hans praktfulla höghet,
    när han reser sig
    för att skaka jorden.

²² Sätt inget hopp till en människa
    som inte är mer än sin andedräkt!
    Vad är hon att räkna med?