Add parallel Print Page Options

Nationell klagosång efter Jerusalems förstörelse

79 En psalm av Asaf.

Gud, främmande folk har angripit din arvedel.
    De har orenat ditt heliga tempel
    och lagt Jerusalem i ruiner.
De har gett dina tjänares döda kroppar
    till mat åt himlens fåglar
    och dina frommas kroppar åt vilda djur.
De har utgjutit deras blod som vatten överallt i Jerusalem.
    Det finns ingen kvar för att begrava dem.
Vi föraktas av våra grannar,
    vi hånas och bespottas av dem som finns runt omkring oss.

Herre, hur länge ska din vrede vara? För evigt?
    Hur länge ska din svartsjuka brinna som eld?
Ös ut din vrede över de folk som inte känner dig,
    över riken som inte åkallar ditt namn,
för de har slukat Jakob
    och ödelagt hans land.

Lasta inte oss för våra fäders synder.
    Låt oss snart få möta din barmhärtighet,
    för vi är i stor nöd.
Hjälp oss, Gud, du vår räddare,
    för ditt namns äras skull.
Befria oss och sona våra synder
    för ditt namns skull.
10 Varför skulle folken få säga:
    ”Var är deras Gud?”
Låt det bli känt för folken inför våra ögon
    hur du hämnas dina tjänares blod!
11 Låt fångarnas klagan få nå fram till dig,
    skona de dödsdömdas liv med din starka arm.

12 Låt våra grannar få sjufalt igen
    för att de hånat dig, Herre!
13 Då vill vi, ditt folk och får i din hjord,
    prisa dig i evighet.
Från generation till generation
    vill vi lovprisa dig.

79 En psalm av Asaf. Gud, hedningarna hava fallit in i din arvedel, de hava orenat ditt heliga tempel, de hava gjort Jerusalem till en stenhop.

De hava givit dina tjänares kroppar till mat åt himmelens fåglar, dina frommas kött åt markens djur.

De hava utgjutit deras blod såsom vatten, runt omkring Jerusalem, och ingen fanns, som begrov dem.

Vi hava blivit till smälek för våra grannar, till spott och hån för dem som bo omkring oss.

Huru länge, o HERRE, skall du så oavlåtligen vredgas, huru länge skall din nitälskan brinna såsom eld?

Utgjut din förtörnelse över hedningarna, som ej känna dig, och över de riken som icke åkalla ditt namn.

Ty de hava uppätit Jakob, och hans boning hava de förött.

Tänk ej, oss till men, på förfädernas missgärningar, låt din barmhärtighet snarligen komma oss till mötes, ty vi äro i stort elände.

Hjälp oss, du vår frälsnings Gud, för ditt namns äras skull; rädda oss och förlåt oss våra synder för ditt namns skull.

10 Varför skulle hedningarna få säga: »Var är nu deras Gud?» Låt det inför våra ögon bliva kunnigt på hedningarna huru du hämnas dina tjänares utgjutna blod.

11 Låt de fångnas klagan komma inför ditt ansikte, låt efter din arms väldighet dödens barn bliva vid liv.

12 Och giv våra grannar sjufalt tillbaka i deras sköte den smädelse varmed de hava smädat dig, Herre.

13 Men vi som äro ditt folk och får i din hjord, vi vilja tacka dig evinnerligen, vi vilja förtälja ditt lov från släkte till släkte.