² Jag vill tacka Herren av hela mitt hjärta,
jag vill förkunna alla dina under.
³ Jag vill vara glad och jubla i dig,
    jag vill lovsjunga ditt namn, du den Högste.
⁴ Ty mina fiender viker tillbaka,
    de faller och går under inför ditt ansikte.
⁵ Du har hävdat min rätt och fört min talan,
du sitter på din tron som en rättfärdig domare.
⁶ Du har straffat hednafolk
    och förgjort ogudaktiga,
deras namn har du utplånat för evigt.
⁷ Fienderna är borta, utrotade för alltid.
Deras städer har du omstörtat,
    minnet av dem har du utplånat.
⁸ Herren regerar i evighet,
    sin tron har han gjort till ett domarsäte.
⁹ Han skall döma världen med rättfärdighet,
skipa rätt bland folken med rättvisa.
¹⁰ Herren är en borg för den förtryckte,
en borg i nödens tider.
¹¹ De som känner ditt namn förtröstar på dig,
ty du överger inte dem som söker dig, Herre.
¹² Lovsjung Herren som bor i Sion,
    förkunna hans gärningar bland folken.
¹³ Ty han som hämnas blodsutgjutelser kommer ihåg dem,
han glömmer ej de betrycktas klagorop.

¹⁴ Var mig nådig, Herre.
    Se hur jag plågas av dem som hatar mig,
du som lyfter mig upp från dödens portar,
¹⁵ för att jag skall förkunna allt ditt lov
och i dottern Sions portar jubla över din frälsning.
¹⁶ Hednafolk har sjunkit ner
    i den grav de grävde,
i det nät de lade ut har deras fot blivit fångad.
¹⁷ Herren har gjort sig känd,
    han har hållit dom.
Den ogudaktige blir snärjd i sina egna gärningar.
Higgajón^[c]. Sela.
¹⁸ De ogudaktiga skall vika tillbaka ner i dödsriket,
alla hednafolk som glömmer Gud.
¹⁹ Men den fattige skall inte bli glömd för alltid,
de betrycktas hopp skall ej bli om intet för evigt.
²⁰ Stå upp, Herre, låt inte människor få makten,
låt hednafolken bli dömda inför ditt ansikte.
²¹ Låt fruktan komma över dem, Herre,
låt hednafolken förstå att de endast är människor. Sela.