Psaltaren 106

Svenska Folkbibeln 2015

^6 [c]Vi har syndat som våra fäder,
    vi har gjort fel,
        vi har varit ogudaktiga.
^7 [d]Våra fäder i Egypten
        tog inte lärdom av dina under,
    de tänkte inte på
        dina många nådegärningar
    utan gjorde uppror vid havet,
        vid Röda havet.

⁸ Men han frälste dem
    för sitt namns skull,
        för att göra sin makt känd.
^9 [e]Han talade strängt till Röda havet
        och det blev torrt,
    han förde dem genom djupen
        som i en öken.
¹⁰ Han frälste dem
        från motståndarens hand
    och befriade dem
        från fiendens grepp.
^11 [f]Vattnet täckte deras fiender,
    inte en enda av dem blev kvar.
^12 [g]Då trodde de hans ord
    och sjöng hans lov.

¹³ Men snart glömde de
        hans gärningar,
    de väntade inte på hans råd.
^14 [h]De greps av begär i öknen
    och frestade Gud i ödemarken.
^15 [i]Han gav dem vad de begärde,
    men sände tärande sjukdom
        i deras själ.^[j]

^16 [k]De fylldes av avund
        mot Mose i lägret
    och mot Aron, Herrens helige.
^17 [l]Men jorden öppnade sig
        och slukade Datan,
    den begravde Abirams grupp.
¹⁸ Eld slog upp i deras grupp,
    lågorna brände de gudlösa.

^19 [m]De gjorde en kalv vid Horeb
    och tillbad en avgudabild,
^20 [n]de bytte bort sin härlighet
    mot bilden av en tjur
        som äter gräs.
²¹ De glömde Gud, sin Frälsare,
    som gjort väldiga ting
        i Egypten,
^22 [o]underbara verk i Hams land,
    förunderliga gärningar
        vid Röda havet.
^23 [p]Han hotade att förgöra dem,
    men Mose, hans utvalde,
        ställde sig i vägen
    för att vända bort hans vrede
        från att fördärva dem.

^24 [q]De föraktade det ljuvliga landet,
    de trodde inte hans ord.
²⁵ De klagade i sina tält
    och lyssnade inte
        till Herrens röst.
^26 [r]Då lyfte han sin hand mot dem
    och svor att låta dem falla i öknen,
^27 [s]att låta deras barn
        falla bland hednafolken
    och spridas ut i länderna.

^28 [t]De band sig till Baal-Peor
    och åt av offren till de döda,
²⁹ de väckte Guds vrede
        med sina gärningar
    och en hemsökelse bröt ut
        bland dem.
^30 [u]Men Pinechas steg fram
        och skipade rätt,
    och hemsökelsen hejdades.
^31 [v]Det räknades honom
        till rättfärdighet
    från släkte till släkte, för evig tid.

^32 [w]De väckte hans vrede
        vid Meribas vatten
    och Mose fick lida för deras skull,
^33 [x]för de trotsade^[y] hans ande
    så att tanklösa ord
        kom över hans läppar.

^34 [z]De förgjorde inte folken
    som Herren befallt dem,
^35 [aa]de beblandade sig
        med hednafolken
    och lärde sig deras gärningar.
^36 [ab]De tjänade deras avgudar,
    och dessa blev en snara för dem.
^37 [ac]De offrade sina söner och döttrar
    åt onda andar,
^38 [ad]de spillde oskyldigt blod,
        sina söners och döttrars blod
    som de offrade åt
        Kanaans avgudar
    så att landet vanhelgades av blodet.
^39 [ae]De blev orena genom sina gärningar
    och var trolösa i allt de gjorde.

⁴⁰ Då upptändes Herrens vrede
        mot hans folk,
    och han avskydde sin arvedel.
^41 [af]Han gav dem
        i hednafolkens hand,
    och de som hatade dem
        fick härska över dem.
⁴² Deras fiender förtryckte dem,
    de kuvades under deras hand.
^43 [ag]Han räddade dem gång på gång,
    men de var upproriska
        i sina planer^[ah]
    och sjönk allt djupare
        genom sin synd.

⁴⁴ Men han såg till dem i deras nöd
    när han hörde deras rop,
^45 [ai]han tänkte på sitt förbund med dem
    och förbarmade sig
        för sin stora nåds skull.
⁴⁶ Han lät dem finna barmhärtighet
    hos alla som fört dem bort
        i fångenskap.

^47 [aj]Fräls oss, Herre vår Gud,
        och samla oss från hednafolken,
    så att vi får prisa ditt heliga namn
        och ha vår ära i att lova dig.

^48 [ak]Välsignad är Herren, Israels Gud,
        från evighet till evighet!
    Och allt folket ska säga: "Amen!"
        Halleluja!